Just idag för fem år sedan, 14 december 2016, såg mitt första blogginlägg dagens ljus. Sedan dess har det blivit hela 411 inlägg. Jag började med bloggen för att jag ville skriva mer texter och det har jag verkligen gjort, men inläggskurvan har dalat: 2017 skrev jag 102 inlägg, 2018 blev det 99 inlägg, 2019: 84, 2020: 71 och i år landar det troligen på 53. En av anledningarna är naturligtvis de senaste årens minskade resande och begränsade upplevelser, men en ännu större anledning är att jag hade fyra års ackumulerade äventyrsresor att återberätta när jag började.

Allt tyder på att det är ungefär där jag kommer att hamna framöver; runt femtio inlägg om året, med målsättningen ungefär ett i veckan. Det här är min hobby, en av flera. Det ska vara lustbetonat och det får inte bli ett tvång, men jag vill hålla igång och skriva. Och jag vill också hinna uppleva spännande och intressanta saker att berätta om såklart!

Mina och andras favoriter

Det roligaste är att berätta en spännande historia ur mitt eget liv, som till exempel en matförgiftning i Mongoliet: Min bästa värsta reseupplevelse, en resa i gisten träbåt: Båtflykting på Indiska Oceanen eller galna galopper i Georgien: Från ett till hundra på sju dagar. Jag gillar också att berätta om historiska personer och sammanhang som jag stött på under resor, som karaimerna i litauiska Trakai, övergivna spökstäder på Svalbard eller folkhemmets uppgång och fall i Långban och Lesjöfors. Bloggen är min egen bästa dagbok och ganska ofta min minnesbank.

Svalbard

Mina favoriter sammanfaller inte med vad mina läsare uppskattar mest, eller snarare googlar på mest. Mat är populärt: mitt allra mest lästa inlägg är God mat i Georgien, och även Mat och dryck i Mongoliet och Mat på Island innehar topplaceringar (om ni vill ha en snabb sammanfattning så är maten i Georgien och på Island verkligen toppen, medan den i Mongoliet handlar mer om ett nödvändigt näringsintag). Ett annat inlägg som lästs mycket är en av mina få renodlade guider: GR20 – så funkar det. Det finns inte mycket skrivet på nätet (på svenska) om denna mytomspunna vandring på Korsika, och några personer har till och med hört av sig med ytterligare frågor. Mitt inlägg om Legendariska Capri och Axel Munthes Villa San Michele ligger också bra till, det plingade till exempel in ett antal visningar när På Spåret reste dit nyligen!

Khachapuri – populär georgisk kaloribomb

GR20

Jag tackar och bockar!

Det är fantastiskt roligt när ni läsare hör av er och kommenterar, ställer frågor eller skriver några vänliga ord. Tack! Det är höjdpunkterna i bloggandet, medan teknikstrul är den mindre roliga delen. Ärligt talat, det behöver inte ens strula för att jag ska tycka att det är svårt. Därför vill jag passa på att tacka Admin: min bror Christer som ställer upp med all teknisk kompetens, webhotell och allt vad det kan heta.

Han har en och annan god historia på lager också, så jag får vara tacksam att han inte valt att konkurrera utan nöjt sig med att gästblogga hos mig en gång, om sitt  äkta Halleluja-moment!