Jag planerar ständigt, men brukar ligga lågt med att berätta om dem i förväg. Jag är väl rädd att jinxa dem (dra otur över något genom att säga det högt, kan eventuellt avvärjas genom att ta i trä), men ni vet hur det är – gammalt fint skrock har överträffats flera gånger om av ett illasinnat virus och en krigförande president med storhetsvansinne. Allt kan hända, uttalade planer eller inte.
Jag har planer för 2022. Jag vet att allt kan hända. Jag vet att planer kan gå helt i stöpet eller bli uppskjutna. Men ändå – här är de.
Norge i juli
Norgeresan tillsammans med mina barn var planerad 2020. Den var också planerad 2021. Nu är den planerad 2022 – tredje gången gillt! Resan går till Gudbrandsdalen och är något av en nostalgitripp. Mina barns farfar kom från Kvam i Gudbrandsdalen, nio mil norr om Lillehammer, jag var där flera gånger fram till 1997 och barnen längre fram än så. 1997 besökte vi bland annat en kusin till barnens far, som har en vacker gammal släktgård i dalen. Vi blev bjudna på flatbröd och spekeskinka, ett matminne som står sig väl tjugofem år senare. Nu har min dotter koll på att de startat hotell- och restaurangverksamhet på denna gård, och vi har bokat två nätter!
Sedan går färden vidare drygt sju mil till Bessheim fjellstue och hytter, för vandring i området kring Jotunheimen. Kanske går vi vandringen Besseggen, inte helt bestämt ännu.
Bhutan i oktober
Fyra dagar före kriget i Ukraina bröt ut bokade jag en ”en gång i livet-resa”, två veckors rundresa i Bhutan. Det kändes som ett språng ut i det okända, men rätt tillfälle för en sådan typ av resa. Efter det långa uppehållet kändes det tryggare att resa med en arrangör, och det är inte heller tillåtet att resa runt i Bhutan på egen hand. Ett stort äventyr under ordnade former, hoppas jag.
Det finns ett inslag av nostalgi även här. För trettio år sedan, 1992, var jag i Nepal. Min första resa utanför Europa och en resa som ansågs både äventyrlig och lite galen av min omgivning. ”Betala femtontusen för att tälta på en översvämmad risåker” som en arbetskamrat uttryckte det. (läs mer: Vilse i Nepal). Det var en fantastisk resa som gav mig minnen och insikter för livet. När jag ser bilder och filmklipp från Bhutan så påminner det mycket om Nepal. Länderna ligger relativt nära, båda i Himalayakedjan men med färre turister i Bhutan. Det finns många intressanta inslag i Bhutans styre och politik, som mätandet av bruttonationallycka, försök att bevara traditioner och särart och att värna miljön.
Jag får många influenser från filmer, och en av mitt livs bästa festivalfilmer är från Bhutan: Travellers and Magicians från 2003, regissör Khyentse Norbu. 2019 släpptes filmen Lunana: a yak in the classroom av Pawo Choyning Dorji, en film som tyvärr kom bort lite i coronaperioden men som nu nominerats i kategorin Bästa utländska film på den kommande Oscarsgalan. Den sistnämnda har jag bara sett trailern för än så länge, men jag ser likheter: humoristiska inslag, en ung man som trånar efter det västerländska men som finner lyckan i det traditionella.
Detta är de större resorna som planeras under året, som förhoppningsvis kommer att fyllas ut med flera kortare turer. Ta i trä.
Edit: Resan till Bhutan blev inställd
Ingressbilden: Tigernästet i Bhutan, bild hämtad från Pixabay
Ser verkligen fram emot Butan resan! Jag är också mycket nyfiken på landet och hoppas på detaljerade personliga berättelser:) Lycka till!!
Tack, det ser ut att bli av och personliga rapporter ska det bli! 🙂
Det är fint vid Bessheim fjällstue. Men man behöver allt åka bil från Lillehammer till Bessheim. Även fint att åka längdskidor runt och på Bessvannet under vår/vinter och sedan ner mot Bessheim igen. Och att sommartid ta en promenad /vandring från Bessheim upp och ner till Russvannet. Besseggen är knökafull med folk, bl. a. med sminkade och parfymerade norskor som verkar genomföra sina kvinnoprov. Äsch. Jag skulle också vilja orka gå Besseggen. Jag har bara stått och tittat på folkströmmen på mottagarsidan. Och jag har hört talas om från säker källa att vissa äventyrare gråter och kravlar på magen uppför den smala branten.
Ja, Norgeresan blir med bil till Kvam – Bessheim och hem.
Jag har också hört de där vittnesmålen från Besseggen, de både skrämmer och lockar, så även kvinnoprov fast utan smink och parfym 🙂