Våren står och stampar, och jag med den. Efter en solig och torr marsmånad, med några tappra blommor som vågade sig upp, så kom bakslaget. Ner till tio minusgrader nattetid och snöfall. Det cirkulerar en Berglin-teckning om vädret på sociala medier, vars budskap som så ofta träffar mitt i prick: “Man känner sig kränkt – och hånad”.

Krukorna med växter som ställts i växthus och uterum lever en mer skyddad tillvaro, och börjar knoppas eller till och med blomma. Transithallen i tvättstugan är fylld av fikonplantor, olivträd, tomatplantor, aubergineplantor och basilika, och ett fönster har röjts på krukväxter för att husera paprika-, chili- och physalisplantor. De första tuffingarna i perennsådderna har kikat upp. Egentligen är jag nog i fas – det finns hopp!

Corydalis solida ‘Turago’

Klosterlilja -Leocojum vernum, med en pärlhyacint i bakgrunden

Corydalis solida ‘George Baker’ fick det kämpigt i snön

Nordiska Trädgårdar

Första helgen i april besökte jag trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i Älvsjö för första gången; en trevlig utflykt tillsammans med min svägerska. Jag hade hört blandade omdömen om mässan, så här kommer mitt.
På minussidan: ja, det fanns mycket mainstream-växter som finns att köpa på vilket närliggande garden center som helst, det fanns en hel del matförsäljning och pryttlar med oklar koppling till trädgård, och att mässan ligger så tidigt på året gör att det är svårt att bygga upp inspirationsmontrar med blommor och annan växtlighet.

Men på plussidan: Alla trädgårdsföreningar fanns där: paraplyorganisationen Fritidsodlingens Riksorganisation, Koloniträdgårdsförbundet, Trädgårdsamatörerna, specialföreningarna Pelargonsällskapet, Hoyasällskapet, Pomologiska sällskapet, Dahliaentusiasterna och många fler. Mina frö- och utsädesleverantörer Impecta, Runåbergs och Larsviken fanns på plats. Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter var mycket intressant, med bevarandet av gamla kulturväxter. De mest spännande växterna fanns hos Spezialplant (men jag hade redan en postorderbeställning på gång därifrån) och hos Blomqvists plantskola från Finland.

Sammanfattningsvis: Helt klart värt ett besök för en trädgårdsintresserad. Åtminstone en gång för att bilda sig en egen uppfattning! Med mig hem hade jag en påse sättlök av ny, oprövad sort. Ett antal knölar och rötter: mörkt orange krollilja, vit tofslilja, vit allium, några agapanthus och en iris. Från Blomqvists plantskola en rödbladig dvärghängbjörk ‘Hekla’, en isländsk korsning av fjällbjörk, hängbjörk och rödbladig björk. Om man som jag jobbar på att skapa ett arboretum i en liten trädgård så är det dvärg som gäller! Än så länge är den cirka femtio centimeter hög, “Va, har du köpt ett påskris?” sa sonen när han hämtade vid bussen.

Hos Spezialplant fanns många rariteter

Miniatyrträdgårdarna gillade jag verkligen!

Lite florist-inspo…

…och balkong-inspo.

Föreläsningar, här Linda Schilén

FOR – Fritidsodlingens Riksorganisation

Som statistiknörd var det roligt att läsa FOR:s sammanställning över fritidsodlingens omfattning i Sverige. 71 procent av Sveriges befolkning i åldern 16-84 har ägnat sig åt trädgårdsarbete någon gång under året, och trädgårdsarbete är den vanligaste utomhussysselsättningen efter promenader. Det finns 2,6 miljoner trädgårdar i Sverige, till en total areal av 320 000 hektar (motsvarar hela Blekinges yta). I trädgårdarna odlas 130 000 ton ätliga grödor för konsumtion, men kapaciteten är hela 700 000 ton. Plantera bärbuskar och gräv upp en del av gräsmattan till odlingar, gott folk!  Siffrorna kommer bland annat från min arbetsplats Jordbruksverket och har några år på nacken, så med de senaste årens trädgårdsboom bör de ha ökat på ytterligare.

Mindre rolig är frågan om pyraliderna som drivs av odlaren Lena Israelsson och FOR. Skadorna upptäcktes 2020 och kort beskrivet handlar det om rester av växtskyddsmedel som sprids från lantbruket till fritidsodlingen. Växtskyddsmedlen är “specialiserade” på vissa ogräsarter, och när rester sprids till fritidsodlingen är det växter i samma familjer som dessa ogräs som drabbas: tomat, chili, paprika, ärtor, bönor, sallat med flera. Tillväxten blir missbildad och förvriden. Efter uppkomna skador upptäcktes medlet först i vinass, en restprodukt från sockerbetor som användes vid framställning av kravmärkt näring, och under 2021 även i bland annat hästgödsel från hästar som gått på besprutad halm och hönsgödsel från höns som ätit besprutad havre.

Jag har klarat mig utan skador på mina växter än så länge, men faran är överhängande. Det finns ingen tillförlitlig märkning på produkter, utan det folk börjat göra är att provodla några ärtor för att se om jord- och gödselprodukter är rena från pyralider. Ingen odlare vill väl slänga sina omsorgsfullt framdrivna fröplantor i soporna och köpa grönsaker på ICA istället. Och lantbrukarna som använt medlen uppmanas bland annat att destruera sin halm istället för att låta den komma till nytta i stallar, så långt ifrån ett kretsloppstänk som man kan komma.
Pyralidstopp nu! 

Ode till en purjolök

Det finns något oerhört tillfredsställande med att odla i jorden; både till skönhet och föda. Jag har tidigare nämnt hur både de första och de sista blommorna får lite extra uppmärksamhet. Det samma gäller det ätbara. De första gräslöksstråna, den första rädisan eller jordgubben. Något liknande gäller de sista färska grönsakerna. När jag konstaterar att det hunnit bli februari innan det sista spetskålhuvudet ‘Kalibos’ tas ur kylskåpet och skärs ner till en smaskig kålsallad. Eller som denna sista purjolök, vit och mjäll när några torra ytterblad rensats bort.  De togs upp på kolonilotten i december och har förvarats stående i en hink i frostfritt förråd, fri tillgång till egen purjolök fram till 10 april. Potatis, rotsaker, lök och frysta grönsaker finns fortfarande kvar i lager. Krisberedskap i det lilla!