Merano ligger mycket vackert i en dal mellan Sydtyrolens höga bergstoppar, med en sprudlande klar fors som rinner genom staden. Vattendraget heter Passer, eller Passirio. Här blir tvåspråkigheten tydlig; uppe på vandringsleden Meraner Höhenweg var det tyska språket självklart och italienskan bara en formalitet, men nere i Merano är det inte lika självklart. Av stadens drygt 40 000 invånare är det fifty-fifty mellan de som har tyska och italienska som modersmål. Jag skriver Merano och inte Meran som är det tyska namnet, och är alltså inte konsekvent.

Merano har ett förflutet som kurort för Europas aristokrati under slutet av 1800-talet, och det arvet förvaltas ännu genom en relativt nybyggd spa-anläggning bredvid floden: Terme Merano. Självaste Franz Kafka vistades i Merano för sin tuberkulos 1920, men än mer stolt är Merano över sin koppling till Elisabeth av Bayern, kallad Sisi: kejsarinna av Österrike och drottning av Ungern. Hon var här och kurerade sig hela fyra gånger under senare hälften av 1800-talet.

Det finns stora luckor i mina kunskaper om Europas kungligheter under sent 1800-tal, men faktiskt blev jag lite upprymd över Meranos koppling till Sisi; henne kände jag till! Med sitt fascinerande levnadsöde har hon tydligen inspirerat populärkulturen emellanåt genom åren, men 2022 gick proppen ur: TV4 visade serien Sisi (som jag sett, två säsonger), Netflix visade Kejsarinnan (som jag inte sett) och filmen Korsett släpptes (den såg jag på Göteborg Filmfestival 2023). Samtliga om Sisi, och som med all drama med utgångspunkt i historiska skeden brukar jag vilja läsa på; vad kan vara sant och vad är hittepå? I Sisis liv fanns mycket dramatik att finna.

Kurhaus – öppnat 1874, tillbyggt 1914

Passer fungerar fortfarande för att kurera trötta fötter!

Postbrücke/Postbron och Meranos stadsvapen med den tyrolska örnen

Wandelhalle från 1889. Här kan man kombinera intag av frisk luft med att promenera under tak

Trauttmansdorff

Vi hade siktet inställt på Trauttmansdorff, ett slott beläget två och en halv kilometer från stadens centrum och en av Sydtyrolens främsta turistattraktioner. Slottet har anor från 1300-talet men fick sitt nuvarande utseende 1846, och här bodde Sisi under två av sina vistelser i Merano. Vid det senaste sekelskiftet fick slottet en ny roll: en botanisk trädgård anlades och öppnades för allmänheten 2001.

Området är på tolv hektar, med sju kilometer gångväg och hundra meters höjdskillnad. Jag kände att jag hade gjort mitt efter vandringen och höll mig på de lägre altituderna, men fick en fin upplevelse av trädgårdarna ändå. De är indelade i fyra olika huvudområden: Världens skogar, Solträdgårdarna, Vattnet och de terrasserade trädgårdarna och Sydtyrolens landskap. Fantastiskt välskött och sevärt!

Café och servering vid Lotusdammen

Bambuskogen

I själva slottet finns nu en restaurang och ett småtrevligt Turism-museum, men det finns också möjlighet att gå i slottets gamla rum och salar som är delvis möblerade. En vacker plats.

Slottskapellet

Ett rum med utsikt

Vid sitt sista besök 1889 sörjde Sisi sin avlidne son, och hon kallades därför  ”Damen i svart”

Det sammanlagda intrycket: Merano är en fin stad som har en mysig ”strandpromenad” med serveringar utmed Passer, mycket turister och liv i luckan i centrum även en torsdagskväll, och så den trevliga fredagsmarknaden där jag hann proviantera lite innan avresan. Och Trauttmansdorff är verkligen en sevärdhet värd namnet!

länk: Trauttmansdorff