Trädgårdsresa i Italien – del 1

Den första trädgården jag besökte under min resa i Italien var den i trädgårdskretsar smått mytiska Ninfa, belägen sex-sju mil söder om Rom. ”Världens mest romantiska trädgård” har den kallats – ett epitet att leva upp till!

Ninfas historia

Ninfa var en gång i tiden en stad. En icke obetydlig sådan, med drygt hundrafemtio hus, sju kyrkor, ett slott och ett stadshus, omgärdad av en försvarsmur och med ett strategiskt läge vid Via Appia mot Rom. Staden förföll på 1400-talet efter strider och förödelse, och fick ytterligare en nådastöt då området drabbades av malaria på 1500-talet.

Historien om Ninfa som trädgård startade vid 1900-talets början, med den italienska adelsfamiljen Caetani som ägt området sedan århundraden tillbaka. Onorario Caetani och hans engelskfödda fru Ada, deras son Gelasio som bearbetade sina traumatiska upplevelser från första världskriget under anläggandet av trädgården, brodern Roffredo och hans fru Marguerite som öppnade upp för besök av den tidens kulturelit som till exempel Virginia Wolf och Dylan Thomas;  deras dotter Lelia som tog över ansvaret på 50-talet och förde in mer blommor och färg i trädgården. När Lelia dog 1977 gick ansvaret över till en stiftelse i faderns namn.

Här inne skymtar koret i kyrkan Santa Maria Maggiore – 900-1100-tal

Frodiga Asplenium – Hjorttunga

En rundvandring i trädgården

Endast guidade besök tillåts och grupperna var ganska stora, men vår tur med den engelsktalande guiden Giovanni klockan 15.30 samlade en liten exklusiv skara på sex personer. Jag kände honom på pulsen direkt: ”Guidar du om växterna också, eller bara om historien bakom platsen?”. ”Jag är ingen expert, sa Giovanni, och tillade oroligt: ”Är du?”

Jag tycker att han gjorde ett bra jobb. Han berättade om historien bakom trädgården, om det speciella mikroklimatet och förutsättningarna på platsen, och uppmärksammade oss på alla växter som var av speciellt intresse. Trädgården är på cirka 8 hektar, här finns runt 1300 växtarter och även ett rikt djurliv. Mikroklimatet är fördelaktigt tack vare tillgång på vatten, skydd av bergen, rimlig nederbörd och en rik jordmån. Många större träd planterades då för drygt hundra år sedan, och förutsättningarna har gjort att tillväxten varit mycket god. Här växer också blåregn, magnolia, tulpanträd, japansk lönn, körsbär, rosor och klematis, bambu, gunnera och många andra växter. Även vitstammade björkar: ”De växer vanligtvis i Sibirien” sa Giovanni.

Ninfa är en trädgård som fyller mig med vördnad. En landskapsträdgård; frodig, naturalistisk, romantisk och historisk. En trädgård som får mig att känna ett stygn av avund; varför har inte jag en medeltida ruin och ett ringlande vattendrag i min trädgård?

De mest kända bilderna från Ninfa är på blommande blåregn (Wisteria) över vattnet. Överblommade vid mitt besök.

Bambu och akantus

En källa i bambudungen

Gunnera i vattenbrynet

Här skymtar staden Norma på bergsryggen

Papyrus i skyddat hörn

Praktiska råd

Ta sig dit
Antingen tar du bilen, eller så gör du som jag: tar tåget från Rom till Latina (4 €) och taxi de resterande sju kilometrarna (jag betalade 20 € och fick ett telefonnummer för att beställa resan tillbaka).

Köpa biljett
Ninfa har öppet på helger under perioden mars till början av november. Biljett köps på hemsidan: Giardino di Ninfa (cirka 180 kronor 2024). Du bokar till en speciell tid, och det ges två engelska guidningar dagligen: kl. 10.30 och 15.30. Turen anges ta cirka en timme, men vår tog en och en halv. Förbokning rekommenderas, annars får du komma in i mån av plats.

På området
Jag var där i god tid, och fördrev väntetiden med en promenad utanför trädgården, en lunch på den enkla lunchserveringen och ett besök i den lilla butiken.

Ninfa från utsidan

Enkelt men gott: Frisella – stekt bröd, med tomat, mozarella och vin i plastmugg.

Souvenirbutiken. Inga spännande växter men jag köpte en tygkasse och en ängsfröpåse.