Jag börjar känna mig bekant med Oslo, grannlandets huvudstad – det här var mitt tredje besök i vuxen ålder. Men åren går snabbt, jag inser att det var över sju år sedan sist! Främsta anledningen till den här resan var att besöka Munchmuseet som öppnat sedan förra besöket, och min dotter hängde på för en mat- och kulturweekend – lördag till söndag.

Munchmuseet

Ett museum helt dedikerat till Edvard Munch och hans verk öppnade redan 1963, i stadsdelen Tøyen. 2021 flyttade museet till en ny och större byggnad vid Bjørvika. Byggnaden lät tala om sig – jag minns utlåtanden i press och media om hur hiskeligt ful den var. Jag blev nyfiken!

Museet är sannerligen iögonfallande. 60 meter högt med 13 våningar, en annorlunda fasadbeklädnad och en ovanlig böj på nacken. Fult skulle jag absolut inte kalla det, men inte heller vackert. Kanske stöddigt är det bästa ordet? Det är också roligt att läsa att byggnaden uppfyller kriterierna för passivhus, med låg energiförbrukning och miljöpåverkan.

Vi hade förköpt biljetter till söndagen (220 kr/person) med anvisat inträde mellan 10.30 och 11.00, och vid den tiden var det fortfarande relativt glest i salarna. Vi åkte högst upp, kollade på utsikten och jobbade oss sedan neråt i utställningssalarna. En temporär utställning med Munchs samtida Ludvig Karsten, en utställning om Munchs träsnitt  och Skygger: om hans hem. En med hans monumentala målningar, så stora att de fick lyftas in med kran. Och så på våning 4: Uendelig: den största utställningen med Munchs mest kända målningar.  Här finns ett ”rum i rummet”, som visar Skriet i tre versioner: litografi, målning och pastell – en i taget, en halvtimme åt gången. De är ganska små målningar, likt Mona-Lisa förvånansvärt anspråkslösa men tveklöst med kultstatus. Jag vill slå ett slag för motivets namn på originalspråket: Skrik. Skrik är väl ett ord som fungerar utmärkt på svenska? Översättningen Skriet låter gällt och hysteriskt, eller som ett ljud en åsna skulle ge ifrån sig.

Efter nästan två timmar var vi nere på entréplan igen, och då var det trångt i både entréhall, museibutik och garderob. Vi var mycket nöjda med vårt besök och alla intryck vi fått!

Utsikt över Oslos minst sagt moderna bebyggelse vid Bjørvika

Munch – Monumental: de största målningarna

Ludvig Karsten hade målat av en Jappe Nilssen..

… och det hade även Munch gjort, tavlan till vänster. Till höger ett självporträtt.

Skrik. En ikon från 1895 (litografi)

Salt

Vad skulle vi hitta på i Oslo en lördagskväll? Jag hade konsulterat en evenemangskalender. Vid mitt besök 2018 hittade jag en rockkonsert på Vulcan Arena, men där var det klubbmusik med DJ denna kväll – inte riktigt min grej så jag letade upp något annat.

Salt Art & Music är en kulturarena ute på Langkaia, på västsidan av Bjørvika. Här finns olika konsertlokaler och samlingssalar, fyra bastur och restaurangen Bål, där man kan köpa mat och grilla runt en eldplats. Såg mysigt ut!

Programmet ser såklart olika ut för varje kväll, men vi lyssnade på Sturla, en singer-songwriter från Trondheim, i lokalen Pyramiden. Här rymdes en publik på 100 personer, och det var inte helt fullsatt. Riktigt bra musik och gemytlig stämning: en kanonkväll!

SALT- Art & Music

Sturla med komp

Oslos operahus i kvällsljus

Bønder i Byen

På lördagen promenerade vi i Grünerløkka, och åt vår lunch där på en kul restaurang med tema: Bønder i Byen (alltså Bönder i stan på svenska). Lokala råvaror levererade från bönder i närliggande områden, konserverad frukt i burk som dekoration och serveringspersonal iklädda gröna tröjor med emblem FK: Felleskjøpet (likt Granngården i Sverige). I menyn fanns både Kraftfôr (kraftfoder: energität frukost) och Kalvefôr (kalvfoder: barnmeny). Skojigt tyckte jag, och ett mycket välbesökt ställe med god mat. Vi åt varsitt matigt smørbrød med räkröra och mycket grönt, och varsin brûnostbrulée: brulée med mesost, hjortronglass, björnbär och karamellsås.

Grünerløkka har jag besökt tidigare men denna gång fortsatte vi vår vandring uppför Telthusbakken med låga 17- och 1800-talshus på ena sidan och kolonilotter på den andra, och vidare upp till Gamle Akers kirke, en medeltida kyrka som är Oslos äldsta byggnad.

Fiskeriet

Söndagens lunch, efter museibesöket och före hemresa, åt vi på Fiskeriet strax bredvid Munchmuseet. Det hörs vilket tema som gällde där! Fisksoppa, friterade torsktungor och varsin dessert blev det här, allt mycket gott.

Torsktungor

Thon Hotel Spectrum

De tidigare besöken har bara varit över dagen, så detta var faktiskt första gången jag sov över natt. Thon Hotel Spectrum ligger nära tåg- och busstationen; priset var rimligt, personalen var trevlig, rummet var bra och det allra bästa var frukostbuffén: fullt med fräsch mat med norsk touch!

Samlade Oslo-tips

Jag bygger på min samling av Oslotips för varje gång jag är där. Här är de tidigare:

2014: Hurtigt besök i Oslo
Vikingaskeppsmuseet (stängt, planeras öppnas igen 2027), Norsk Folkemuseum, Vigelandsparken

2018: Grünerløkka – Oslos hippaste kvarter
Grünerløkka, Vulkanområdet (mathall och konsertlokal), Nasjonalgalleriet (som har ytterligare en version av Skriet, från 1893)

Min kulturkompanjon!