11 september –  Katharinaberg till Eishof

Ännu en solig dag, och kängorna började nästan vandra av sig själva när det var dags. Jag var så fokuserad att jag glömde att ta ett foto på gårdens fantastiska utsikt över byn Katharinaberg, men hann ta ett en bit därifrån, precis innan vi vände norrut. Efter ett tag dök det upp en liten skylt vid stigen: ”Du går nu in i Pfossental som saknar mobiltäckning. Här är sista stället med täckning”. Som de äventyrare vi är trotsade vi denna varning och fortsatte oförtrutet vår vandring.

Katharinaberg från norr

Vandringsleden gick utmed dalens östsida, i skogen och genom beteshagar, men på andra sidan dalgången kunde vi skymta en bilväg med förvånansvärt mycket trafik, kanske en bil var tionde minut. Vart skulle alla bilar? Svaret kom när vi kom fram till Vorderkaser Alm och tog drickapaus. Här fanns en stor parkering och det vimlade av folk; stället var utgångspunkt för dagsvandrare och mountainbike-cyklister som skulle vidare in i dalen. Leden fortsatte som en lättvandrad grusväg, men med konstant stigning och gassande sol. Utmed vägen gick kor, hästar och även några åsnor och betade. Vid Rableid Alm tog vi drickapaus igen, och gjorde sällskap med de två tyska tjejerna som varit med sedan första dagen, och gårdagens middagssällskap Anke som skulle bo där eftersom Eishof var fullbokat.

Vorderkaser Alm


Sedan den sista kilometern fram till Eishof som ligger på 2076 meter över havet i dalgångens slut, där berget Hohe Weiße tornar upp sig som fond. En mäktig syn! Dagens sträcka var 13 kilometer och 986 höjdmeter, men som sagt – jag tror att vi tog kanske tvåhundra av dem under gårdagen. Klockan var bara två på eftermiddagen när vi anlände, och efter att vi installerat oss i sjubäddsrummet och köat för dusch så fanns det tid att nyttja ställets faciliteter: en stor gräsplan med solstolar. Där satt vi i solen och tittade ut över kohagen, där kossorna vandrade runt och plinkeplonkade med sina bjällror som ett klockspel. Den stora kovandringen! Underhållning nog för en vilsam eftermiddag.

Glad – snart framme för dagen!

Eishof 2076 möh

Med bergen i ryggen och solen i ansiktet

Eishof drivs av ett ungt team; som ett hipsterställe vid vägens slut helt enkelt, med en för trakten hög koncentration av man buns och dreads. Verkligen en kontrast till det förra stället, roligt! Även här ingick mat i övernattningspriset på 55 euro, en trerätters måltid bestående av potatis- och sellerisoppa, rödbetsrisotto med färskost, och chokladmousse med nötter och bär. Köttfritt alltså, sonen misstänkte att det hölls Meatless Monday eftersom menyerna i övrigt verkade innehålla kött. Han saknade en köttbit, jag var nöjd.

Den goda soppan

På Eishof finns bara flerbäddsrum, och vårt sjubäddsrum var alltså fullbokat plus en hund. Från hunden hördes inte ett pip, men hipsterfolket på nedervåningen började spela dunkadunka-musik runt niosnåret när vi alla gått till sängs, och lagom till de slutat drog en snarkare igång i rummet. Jag sov skapligt ändå, men de gånger jag vaknade till på natten hörde jag honom dra timmerstockar borta i hörnet. Jag hörde också hur det skvalade och regnade utanför fönstret. Det gjorde mig orolig; regn under morgondagens ansträngande vandring över berget skulle göra vägen hal och riskabel, och med risk att regnet övergick till snö på det högsta passet. Skulle vi bli tvungna att bryta? Skulle vi hitta boende om vi var tvungna att ta en annan väg? Vad är Plan B?
Fortsättning följer…

Länk: Eishof