Gotska Sandön är en av Sveriges nio första nationalparker som inrättades redan 1909; en fascinerande plats med en historia som naturligtvis sträcker sig mycket längre tillbaka än så. En isolerad trekantig ö i Östersjön som nås med båt, belägen knappt fyra mil norr om Fårösund och drygt nio mil sydost om Nynäshamn. Att besöka Gotska Sandön har helt enkelt vibbar av ett riktigt Robinson Crusoe-äventyr!

Resa dit

Båtresan bokas via Sandöresor. Båten avgår från Nynäshamn eller Fårösund och bokningen omges av de förbehåll som jag upplevt vid tidigare besök på nationalparksöarna Blå Jungfrun och Djurö: vid riktigt dåligt väder kan resan bli inställd. Lyckan är stor när jag inser att jag dragit en vinstlott för tredje gången i rad. Jag reser från Nynäshamn vid två-tiden, solen skiner från klarblå himmel och vinden är måttlig. Efter den brutala åksjukan under min busstur från Laos till Vietnam i januari i år har jag dock fått ett återfall av illamåendefobi; jag har fullt upp med att undvika tanken på att bli sjösjuk, och sitter ute på däck och stirrar stint på horisonten. Min ryggsäck lastas in i bagageutrymmet när vi bordar båten, och där i ligger solkrämen. Jag klarar mig undan sjösjuka, men blir däremot rejält bränd på näsan – nåväl, man kan inte lyckas med allt…

Lägerplatsen och Fyrbyn

Efter cirka tre och en halv timme är vi framme och angör vid norra sidan och stranden Las Palmas, där båten i stort sett kör upp i den mjuka sanden och vi passagerare får gå av på en trappa som rullas fram till båtens för. Vårt bagage lastas på ett traktorflak och efter en kort briefing av nationalparksvärden Lotten får vi gå de fyra kilometrarna till Lägerplatsen, där vi ska bo. Vid bokning av båtresa får man välja antal övernattningar (såvida man inte tar någon av de få turer över dagen som finns sommartid) och även boendealternativ: vandrarhem, stuga eller tält. Jag har mitt lilla tält, liggunderlag och sovsäck med, och hittar en öppen plats i tallskogen som jag först sopar rent från kottar.

Fyrbyn ligger strax intill och består av några fina rödmålade hus där fyrvaktaren och hans familj bodde en gång i tiden. Nu är det boende för anställda i nationalparken och några gästboenden. Här finns också en liten souvenirshop med mycket begränsade öppettider (08.30-09.00 varje morgon) och ett kombinerat Naturum och Hembygdsmuseum, där man bland annat kan läsa historien om Petter Gottberg som under tidigt 1800-tal misstänktes för att ha lurat skepp på grund, mördat besättningen och plundrat vrakgodset. Det var bara det sistnämnda – plundringen – som kunde föras i bevis och som han dömdes för. Någon som minns tv-serien Husbonden – piraten på Sandön från 1989 med Sven Wollter i huvudrollen?

Nära lägerplatsen och Fyrbyn ligger det lilla kapellet, invigt 1950

Vandring

Gotska Sandön är cirka åtta kilometer lång och fem kilometer bred, och rutnätet av vandringsleder på ön utgör tillsammans sex mil. Med endast en heldag på plats hade jag från början målsättningen att avverka nästan två av dem, och det i bitvis lös sand och brännande sol. Jag tänker om och prioriterar – vad är viktigast? Jo, 1.spana på säl, 2.bada i havet.

Det blir alltså leden tillbaka till Las Palmas och sedan ytterligare två kilometer till Säludden, ett område där sälarna är fredade men med ett gömsle där man kan spana genom öppningar i ett plank. Vilken mäktig känsla! Arten är gråsäl, den enda av Sveriges tre sälarter som håller till här. Jag räknar till minst tjugofem och lyssnar andaktsfullt till ljuden de gör; som något mellan råmanden och snarkningar.

Efter mycket tittande och även en fikastund vandrar jag tillbaka in mot skogen, och sedan nordväst utmed stranden. Jag har hela Las Palmas för mig själv, två kilometer sandstrand. En trästock avgör platsen, här kan jag sitta och byta om till bikini och sedan gå i vattnet. Varje morgon sätts det upp ett anslag vid lägret med bland annat badtemperaturen: 17 grader är dagens prognos. Visserligen har jag blivit mer härdad med åren, men den minimala ooiih-effekten säger mig att det är varmare än så. Jag plaskar runt vid min alldeles privata sandstrand och känner en genuin lyckokänsla.

Strandstilleben

Min vandring går tillbaka genom den trolska tallskogen till lägerplatsen. Som en extra bonus finns det gott om vackra cerise orkidéer utmed leden, av en art jag aldrig sett förut: rödsyssla (även kallad röd skogslilja), och i öppnare områden enorma mängder fältsippa; de flesta överblommade med fluffiga fröställningar. En annan positiv upplevelse är avsaknaden av myggor, och detta ska visst bero på bristen på sötvatten att kläckas i. Summan av plågorna förblir dock konstant på något sätt, tallskogen är full av vildsinta myror som anfaller och biter mig i anklarna om jag inte går snabbt nog.

Rödsyssla – Cephalanthera rubra

Fältsippa – Pulsatilla pratensis

Fältsippa – fröställningar

Fyren och solnedgången

Efter en liten siesta i lägret är jag redo för dagens visning av fyren. Lotten guidar oss med entusiasm – det hon kallar sina gamla lärartakter. Hon ger en liten föreläsning om öns historia i allmänhet och fyrens i synnerhet, mycket intressant. Fyren invigdes 1859 och konstruktör var Nils Gustaf von Heidenstam, far till nationalskalden Verner von Heidenstam. Fyrtornet är fortfarande i bruk, det är 24 meter högt och förankrat i sanddynerna på en kulle 18 meter över havet. Vi får gå upp för den smala spiraltrappan och se ön från ovan; väldigt mycket tallskog må jag säga, med en sandremsa runt omkring.

42 meter över havet!

Tillbaka i lägret pratar jag med några kvinnor som visar foton i sina mobiler; det är gårdagens solnedgång som beundras med all rätt. Själv hade jag krupit in i tältet tidigt efter en lång resdag, men jag förstår att detta måste upplevas denna kväll. Jag slår följe med ett gäng med samma mål, och vi går någon kilometer mot Västra sidan där solen går ner i havet. Det är ett skådespel med det ljuvligaste sceneri: den röda solen, den ljumma kvällen och vågorna som slår in över den pudermjuka sanden. Med kvällens promenad stannade stegräknaren på två mil, och när jag kryper in i mitt lilla tält-bo och ner i sovsäcken känner jag att detta varit en enastående dag som kommer att lysa klart i mitt minnesarkiv så länge jag har tillgång till det.

Hemresa

Dagen efter är det redan dags att förbereda för hemfärden. Jag ankom onsdag kväll och reser hem fredag förmiddag, och avundas djupt de som ska stanna till söndag eller längre än så. Vädret har varit underbart på gränsen till för varmt, jag har mött många trevliga människor och jag har sett vacker och intressant natur. Det här är min allra bästa nationalparksupplevelse utan konkurrens, trots många andra fina upplevelser.

Bagaget lämnas på traktorvagnen märkt Nynäshamn, och sedan går jag de fyra kilometrarna till Las Palmas en sista gång, med tidsmarginal för ett dopp i havet. Den här dagen är 17 grader i vattnet med sanningen överensstämmande – ooiih! Båten kommer i utsatt tid, lämnar av ett gäng besökare och tar med oss andra tillbaka enligt en väloljad rutin. Hej då Gotska Sandön, jag längtar redan tillbaka!

Eva was here – nationalpark nr 23

Hej då!