Mognad och mättnad

Jag tittar ut genom fönstret, hösten har kommit och trädgården sjunger på sista versen. Det har varit en fin tid, min trädgård gör sig bra under sensommaren tycker jag. Växtligheten är frodig; hostorna ’Sum and Substance’ verkar gå på anabola steroider och jag får ta bort en del blad för att hålla tillbaka dem, hakonegräset faller ut över grusgången och den nysatta klematisen ’Paul Farges’ häver sig upp för staketet med en imponerande livsvilja. Allra mest gillar jag den färgexplosion som sensommarens blommor står för. Solhattar och solrosor, dahlior, zinnia och tagetes. Färg gör mig glad!

Samtidigt finns det en mättnad och tillbakagång i trädgården. Växterna i krukor är inte lika törstiga längre och antalet vattenkannor minskar radikalt och kan rent av hoppas över någon dag. Ogräset har gett upp av platsbrist och avvaktar i väntan på våren, ja, till och med sniglarna har retirerat. Lite sorgligt är det att växtsäsongen går mot sitt slut, men det är årets gång och det kommer en ny vår.

Solhattsmix

Praktmartorn – Eryngium x zabelii ’Big blue’

Blyblomman har blommat som om den vore vid Medelhavet

Höstljung är ett nytt inslag i min trädgård

God tillväxt på japanska lönnen -Acer palmatum ’Butterfly’, och i bakgrunden Ginkgo biloba ’Jehoshaphat’

Trender i trädgården

Trädgårdsodling är på ett sätt tidlöst, men det är ändå kul att reflektera över trender. Dahlian är helt klart en trendig växt, och samlarvänlig med sitt stora urval av färg och form. Ett tag var ’Café au lait’ den mest hypade; mycket vacker men inte riktigt min färgskala. Min ”måste ha” bland dahliorna blev istället ’Totally Tangerine’ med sin lysande orange-rosa färg. Mina dahlior har blommat överdådigt i över en och en halv månad, det kallar jag valuta för mödan!

Dahlia ’Totally Tangerine’

…men dahlian ’Nicholas’ är nog den som briljerat mest i år!

Dahlia ’Kelsey Annie Joy’, en enkel halskråsdahlia, söt som en karamell

Även andra inslag i trädgården kan omfattas av trender. Ett tag under 90-talet (?) var det kornblåa klot och krukor som gällde. Jag föll aldrig för den trenden, eftersom jag inte är så förtjust i blått. Just nu är svartmålat trä och rost det vanligaste inslaget på bilder i trädgårdstidningar och de instagramkonton jag följer. Jag har fallit dit. Är det inte rent objektivt så att svart och rost gör sig mycket bra mot grönska? Eller kommer nästa trädgårdsägare att måla om mitt staket i kornblått?

Clematis ’Paul Farges’ slänger sig över staketet

Superba skördar

Bästa skörden i Eva-minne! Jag vet att det sett olika ut över landet, men i mina trakter har vädret varit bra ur odlingssynpunkt. Långa varma perioder, med några dagars regn med jämna mellanrum. Det har resulterat i att alla grödor levererat på en skala från godkänt till mycket bra. Bondbönorna som inte grodde sådde jag om, och det blev åtminstone en liten skörd. Den ibland kinkiga kålen har haft en kanonår.

Lotten levererar minsann!

Potatis ’Amandine’

Massor av fin broccoli blev det

Vindruva ’Dr. Schmidtmanns sockerdruva’. Jag skar bort mer än hälften av klasarna, så orkade resterande växa till sig och mogna

Tomat ’San Marzano’: extra ”köttig” och bra till tomatsås

Provodlade proteiner

Årets testodling har varit proteingrödor. Det som taggade mig att provodla var ett inlägg från Svenskt Kött i sociala medier, där de dömde ut möjligheten att öka produktionen av baljväxtprotein i Sverige. Jag tror på möjligheten; i nuläget används bara två procent av åkermarken till proteingrödor och det borde finnas utrymme att öka andelen. Efterfrågan på vegetabiliskt protein som ersättning till kött har ökat de senaste åren, men det här är ju inget nytt och revolutionerande veganpåfund. Den vanlige svensken har genom historien ätit mest bröd, gröt, baljväxter och rovor, och har knappast haft tillgång till kött på daglig basis.

Gråärt (24,8 g protein/100 g) Ärtan är en svensk kulturarvssort som dokumenterades av en av Linnés lärjungar under en resa 1742, bara en sådan sak! Den blev dock omodern under slutet av 1800-talet, och ersattes av gröna och gula ärtor. Några finesser med just gråärten är att den är tåligare och kan odlas långt upp i landet, och att den har mer tuggmotstånd likt kikärtor och kan användas till exempelvis falafel. Det blev bra utfall på odlingen och jag kommer att fortsätta att så denna.

Gotlandslins (24 g protein/100 g) Det hörs på namnet var denna lins hör hemma, ändå trivdes den ganska väl i Västergötland sommaren 2022. Men det kommer inte att bli någon fortsättning på odlingen. De växte i ett snärje av tunna stjälkar med små baljor med två linser i varje; värre pill att skörda än senapsfrö till och med, och det hade behövts någon tröskanordning. Jag kommer däremot att fortsätta att köpa dem. Groddade gotlandslinser är godare än gott!

Lupinböna (30,7 g protein/100 g)  Även kallad sötlupin eller matlupin, för att skilja den från blomsterlupinen. Den är inte inhemsk men trivs bra här i Sverige, den innehåller mycket nyttigheter utöver proteinet och binder kväve i jorden. Min bedömning: den växte bra, var lättskördad och gav godkänt resultat. Nu återstår att testa den i matlagningen, och jag tror på en fortsättning!

För jämförelse: rent nötkött, fläskkött och kyckling ligger samtliga mellan 25-27 g protein/100 g
Utsädet tog jag från Nordisk råvara, som säljer spännande produkter i påsar för matkonsumtion.

Lupinböna