Palermo är en överväldigande stad, formad av många olika kulturer och tider av välstånd och av fattigdom. Fenicier, greker, romare, vandaler, normander och araber är några som har lämnat sina spår i historien och arkitekturen. I nutid präglas staden av stor skönhet och pampiga historiska byggnader, samtidigt som förfallet är påtagligt på sina håll. Jag älskar det! Det genuina, det autentiska, att vandra i historiens fotspår.

Mitt boende för en natt låg mitt i Centro Storico, stadens historiska centrum som då naturligtvis också blir ett Centro Turistico. I november är turisterna färre, och souvenirbutiker och glassbutiker verkade glada för ett besök.

Via Vittorio Emanuele

Stadens historiska centrum delas av Via Vittorio Emanuele, en cirka två kilometer lång gata mellan Porta Nuova i syd och Porta Felice i nord nära havet. Längs gatan ligger Palermos mäktiga katedral, vars äldsta delar är från 1185. En sökning på Wikipedia visar att den är ett bra exempel på mångfalden; arkitekturstilen uppges vara bysantisk, romansk, normandisk, islamsk, gotisk, barock och nyklassisk, beroende på om- och tillbyggnader under årens lopp.

Ungefär på mitten av Via Vittorio Emanuele korsas gatan av Via Maqueda. Här skapas ett runt torg omgivet av fyra konkava gavlar: Quattro Canti. En gång jag passerade sjöng en dam italienska arior i ett av hörnen, senare på kvällen hängde polis och carabinieri här för att övervaka ordningen. Nordväst om korsningen ligger Fontana Pretoria, en fontän med marmorskulpturer byggd i Florens 1544, men såld till Palermo på grund av ekonomiskt obestånd år 1574.

I gatans norra ände mötte jag havet och strandpromenaden, där Palermos gatukatter har sitt hem.

Porta Nueva

Katedralen

Quattro Canti, en av de fyra

Fontana Pretoria

Porta Felice

Palazzo dei Normanni

Palazzo dei Normanni ligger i södra änden av Via Vittorio Emanuele, och kallas även Palazzo Reale, alltså royal: kungliga palatset. Ja, palatset ska vara det äldsta kungliga residenset i Europa. Byggnaden är ännu ett exempel på stilblandning med de äldsta delarna från 1072, och det fantastiska kapellet i byggnaden – Capella Palatina – är från 1100-talet.

Min intention var att uppleva Palermo genom att promenera på gatorna, men en öppen port och en liten köbildning uppenbarade sig på morgonkvisten och jag kunde inte stå emot. Jag löste biljett och är glad att jag gick in. Byggnaden är ganska intetsägande på utsidan, men fullkomligt magisk på insidan. I ett källarvalv pågick en konstutställning med nutida konstnärer och verk inspirerade av antiken. I den lilla palatsträdgården fanns ett café som på italienskt vis serverade minimala kaffeportioner och överdådiga bakverk.

Palazzo dei Normanni

Herkulessalen, där Siciliens styrande sammanträder

Ruggeros rum – Kung Roger II

Capella Palatina

Konstutställning i Palazzo dei Normanni

Ficus macrophylla i Giardino Palazzo

Mercato storico del Capo

Palermo har hela tre gatumarknader med inriktning mot matvaror: Capo, Vucciria och Ballaro.  Jag besökte Mercato del Capo. Även om här fanns en hel del turister med kameran i högsta hugg, så är det framförallt ett ställe dit Palermoborna själva går för att köpa frukt, grönt, fisk, skaldjur och kött. Utbudet av streetfood är stort och det var svårt att välja sin lunch. Till slut blev det en fräsch bläckfisksallad med bröd och vitt vin. Konstigt, hela bläckfiskar tar emot att äta men uppskurna går bra! Jag är nyfiken på strömmingsruladerna, vilken fyllning kan det vara?  På vägen tillbaka passerade jag Teatro Massimo, ett relativt nytt operahus från 1897.

Mercato del Capo

Bläckfiskklubba

Strömmingsrullader

Teatro Massimo

Mitt boende hette Novelli 36 och finns bland annat på Booking.com. Ett fint rum med egen toalett, beläget i ett hus femtio meter in i en gränd mittemot katedralen. Det var ett Bed & Breakfast men frukosten var inplastade croissanter med syntetisk lukt, så jag rekommenderar istället ett besök på stadens caféer. I vilket fall: 35 euro, billigt och bra!