Kosovos huvudstad Pristina ligger bara tio mil från Skopje, så jag beslöt att göra ett sista stopp på min nyårsresa där: buss från Skopje, en övernattning och sedan samma väg tillbaka. Att ta den kortaste vägen hemåt direkt via Serbien visade sig vara omöjligt. Alla rutter som visas i Google maps – både med bil, buss eller till fots – går antingen via Nordmakedonien eller Montenegro.

Gränsen mellan Kosovo och Serbien är nämligen komplicerad. Det finns en pågående konflikt mellan länderna, i efterdyningarna av Jugoslaviens upplösning, Kosovo-kriget som pågick 1998-1999 och efterföljande FN-styre.  2008 utropade Kosovo sin självständighet, men Serbien och nästan hälften av världens länder har ännu inte erkänt Kosovo som egen stat. Jag ansluter mig till Sveriges erkännande och sätter upp Kosovo som mitt 61:a besökta land!

Newborn – ett nytt land

Vad kan passa bättre än att börja stadsvandringen vid Pristinas och Kosovos mest symboliska konstverk: Newborn-monumentet, avtäckt vid självständighetsförklaringen den 17 februari 2008.  Monumentet förändras varje år, med ny målning och ny symbolik, någon gång till och med utbyte eller omflyttning av bokstäver. Ett levande konstverk i ordets rätta bemärkelse!

OBS: Jag har spegelvänt den här bilden. När man står uppe på trappan ser man nämligen baksidan av monumentet.

Bakom monumentet ligger ”Palace of Youth and Sports”, öppnat 1977

Heroinat är ett väl så viktigt men betydligt sorgligare minnesmärke, placerat i parken mitt emot Newbornmonumentet. Det representerar de runt tjugotusen kvinnor som våldtogs under Kosovokriget, och är gjort av tjugotusen pins av brons med kvinnoansikten som tillsammans bildar ett kvinnoansikte i stor skala. Monumentet avtäcktes 12 juni 2015, den dag som firas som Kosovos befrielsedag.

På flera ställen i staden finns påminnelser om att Kosovo ser USA som en sann vän och allierad, eftersom USA ledde Nato-insatsen som tvingade serbiska trupper att dra sig tillbaka 1999. Här finns Bill Klinton Boulevard och en 3,4 meter hög staty av densamme. Madeleine Albright finns representerad av en byst och ett torg: Medlin Olbrajt Sheshi. Intressant att vissa länder ”översätter” även personnamn, jag har stött på det tidigare i bland annat Lettland.

Ihågkommen i Kosovo

Helgonförklarade Moder Teresa är också en viktig symbol i Pristina och Kosovo; hon må vara född i Skopje men i en Kosovoalbansk familj. Här finns den pampiga Moder Teresas katedral, en katolsk kyrka uppförd 2017 i ett land där 90 procent av befolkningen är muslimer. Kosovo är dock en sekulär stat, neutral i trosfrågor. Stadens centrala gågata heter Moder Teresa Boulevard, och utmed den finns Moder Teresas torg och hennes staty. Trots det kyliga vädret var här liv och rörelse, med så gott som fullsatt på boulevardens caféer och restauranger.

Moder Teresas katedral

Moder Teresas boulevard

Moder Teresa som staty

Kosovos nationalbibliotek

En byggnad som figurerar på en lista med namnet ”Världens tio fulaste byggnader” väcker såklart min nyfikenhet, även om rankingen måste anses vara högst subjektiv. Kosovos nationalbibliotek ”Pjetër Bogdani” ritades av den kroatiske arkitekten Andrija Mutnjaković, och färdigställdes 1982; en stor betongbyggnad täckt av ett metallnät och med 99 takkupoler i olika storlekar. Biblioteket liknar inget annat jag sett, och gav en grådisig dag ett närmast dystopiskt intryck. Imponerande och tveklöst o-vackert, men jag gillade det!

Nätet har en funktion: att skugga byggnaden under sommarens soliga dagar

Entrén såg stängd och mörk ut på håll, men dörren gick att öppna och det var bara att kliva på. Jag presenterade mig som intresserad turist i receptionen, och fick genast sällskap av en engelsktalande man på en liten guidad tur. Han visade mig läsesalar, mötessalen i form av en amfiteater och den centrala hallen med golv i olikfärgad marmor. Överallt gedigna material, en smakfull färgsättning och ett funktionellt formspråk som andades 50-60-tal snarare än 70-80-tal. Cirkeln, fyrkanten och hexagonen återkom i byggnaden, i möblemanget och i dekorationer. Helt enkelt ett arkitektoniskt mästerverk av sällan skådat slag, med en exteriör i bästa Balkan-brutalism!

Marmorgolv, och väggprydnader i form av illyriska broscher

Läsesalen med fantastiskt ljusinsläpp

Hörsalen med 140 sittplatser

Väggbeklädnad i hörsalen

Läderklädda sitsar

Övre hallen – överallt det vackra ljuset

Ett kort besök

En grå, kall och blåsig januaridag är väl inte den mest smickrande tiden för en stad. Någon gång framöver skulle jag vilja besöka Balkanländerna och -städerna under vår eller tidig höst, och också ta mig ut på landsbygden och i naturen. Mitt intryck är ändå att Pristina (likt Skopje) var en både intressant och prisvärd stad. Jag åt lunch (inklusive ett glas vin) på Albanezi för 15 euro, och tog en öl på en servering utmed Moder Teresas boulevard för bara 2 euro. Jag bodde på ODA Boutique Hotel en knapp kilometer från boulevarden, i ett litet men väldigt snyggt rum med stilfullt blått badrum för under 40 euro natten. Euro förresten; jag var så nöjd med att alla accepterade mina euro som betalningsmedel, och insåg först efter en halvdag att Kosovo faktiskt använder sig av euron som valuta – trots att de inte är med i EU!

Ingen anledning att deppa, här var ju riktigt trevligt!