Hej då 2025 - och Gott Nytt 2026!

Nu är år 2025 snart slut, och en fjärdedel av detta århundrade har passerat. Jag firade in det nya året i Namibia och besökte även Zimbabwe och Botswana under samma resa. Jag gjorde en dagstur till fots in i Finland och en sväng med övernattning till Norge under sommaren, och under hösten besökte jag Armenien, mitt 58:e land. Summa summarum till dags dato: besök i sex länder varav fyra nya. Det kan bli så att jag hinner in i ytterligare ett nytt land före nyår.

Året var speciellt på så sätt att jag gjort extra många resor inom Sveriges gränser, och det har varit fantastiska sådana! Jag har besökt sju nationalparker och tre världsarv, och jag har turistat i Karlstad, Haparanda, Karlskrona och Uppsala.

Nationalparker och världsarv

2025 är året då jag nådde mitt mål att besöka alla Sveriges 31 nationalparker och alla 15 världsarv. Våren 2020, när idén väcktes, hade jag besökt tre nationalparker och tre världsarv, och resten har alltså upplevts under åren 2020-2025. Det är alltid roligt att nå ett uppsatt mål och att bocka av en lista, men när jag ser tillbaka känner jag hur mycket detta givit mig på många plan. Under projektets gång har jag sett mitt land från söder till norr, och lärt mig (eller återupplivat gamla kunskaper) om natur, geografi och historia.

Skuleskogens nationalpark i Höga Kusten

Muddusfallet i Muddus nationalpark

Mot Vadvetjåkka nationalpark

Naturupplevelser

På radioprogrammet Naturmorgons facebooksida ställdes nyligen frågan: Vilken naturupplevelse har fastnat allra mest hos dig (2025)? Svaren som gavs var i spannet mellan storslagna vyer, fågelkvitter, betande rådjur och sällsynta insektsfynd som bastardsvärmare och praktlöpare. Ja, det är ju så: naturen i både det stora och det lilla fascinerar. När jag tänkte på min egen bästa naturupplevelse dök vandringen till Vadvetjåkka upp i tankarna först, stunderna då jag hade fri sikt över fjälltoppar, mil efter mil åt alla håll. Men strax dök andra minnen upp: som när jag kom nära två gigantiska elefanter i Chobe nationalpark, eller när jag fick syn på klungor av guckuskor på Kinnekulle. De får representera mitt spann från det stora till det lilla, och det finns många fina naturupplevelser däremellan.

I naturen!

Chobe nationalpark, Botswana

Guckuskor på Kinnekulle

Ny bil och lång resa

I december 2024 blev min bil utdömd vid besiktningen, på grund av sönderrostade balkar. Ingen bilverkstad är sugen på att svetsa balkar på gamla bilar nuförtiden, och jag var inte heller sugen på att lägga pengar på det. Bilen såldes till skrot efter lång och trogen tjänst, och när jag kom hem från Afrikaresan började jag leta efter en ny. Efter att ha surfat runt bland tråkbilar ett tag hittade jag den perfekta bilen för mig! En Citroën C3 i nyare årsmodell, från 2017 men som bara gått 5000 mil – och det viktigaste av allt: den var snygg och hade fin färg! Med registreringsnumret PGU blev den omgående döpt till Pingu.

Jag åker helst buss och tåg när det går, men det var mycket lägligt att ha en lite nyare bil när årets stora norrlandsresa skulle gå av stapeln. Med Pingus hjälp avverkade jag och sonen hela 385 mil utan problem, upp till Ångermanland och genom Lappland till Abisko, sedan en sväng in i Norge och tillbaka hem.

Pingu på äventyr – vägfärja i Norge

Trädgård

Trädgården brukar få en egen årssammanfattning, men 2025 har varit ett år av förvaltning mer än utveckling. Ändå, blommor och blad växlar från vår till höst och gläder mig under mina turer i trädgården; det finns alltid något att titta på och att fotografera! 2025 var ett år då blomningen briljerade överlag, på både ettåriga växter, perenner och dahlior. Årets skörd av grönsaker, bär och frukt blev också riktigt god – förutom kålen. För kålen blev det ett katastrofår med motgångar av alla de slag: först grodde de dåligt, sedan blev de angripna i tur och ordning av sniglar, harar och kålfjärilar. Jag funderar på lämpliga skyddsåtgärder och strategier till nästa år, för jag tänker inte ge upp.

Till mitt trädgårdsår hör också en inspirerande bussresa till Värnamotrakten i maj, med Sällskapet Trädgårdsamatörerna, samt att vi firade Koloniträdgårdens dag med öppet hus på vårt koloniområde. Och till den goda skörden måste nämnas skogens svamp – vilket svampår!

Växtkomposition är inte min starka sida, men ibland blir det rätt: astrantia, perukbuske och jättedaggkåpa.

Honungsros

Blommor är populärt även bland insekter

En Citroën kommer lastad… med karljohanssvamp!

Böcker

Antalet lästa böcker landade på 56 trots att min viktigaste leverantör: Ulricehamns bibliotek var nedstängt i hela sex månader, efter år av påpekanden om mögel och dålig arbetsmiljö. Biblioteket har nu öppnat igen, i tillfälliga lokaler.

Jag fick köpa lite fler pocketböcker och mer på second hand. De bästa böckerna jag läste under året var Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén och Arvejord av Maria Turtschaninoff. Jag tog farväl av den amerikanske författaren Cormac McCarthy vars böcker visserligen har ett fantastiskt språk, men är impregnerade av våld, ondska och hopplöshet. Jag tyar inte längre, kände jag. Nya favoritförfattare är brittiske Ian Mc Ewan och norska Marie Aubert.

… och nu kommer 2026

Nu efter jul planerar jag att dra söderut i Europa med tåg och interrailkort. Vi får se var jag hamnar, vaga planer finns men detta blir en riktig luff med bokningar efter hand. Ytterligare ett interrailkort väntar i mailboxen, från senaste rean på 25 procent, att använda senast i november 2026. Någon gång under våren planerar jag en nationalparkstur i Danmark, i abstinensens spår. Och så har jag en planer på en utomeuropeisk längre resa någon gång i september-oktober – återkommer när planerna fått mer substans!

2025 års höjdpunkter, månad för månad

Januari: årets stora resa tillsammans med dottern gick till Namibia: Windhoek, Etosha, Swakopmund, Namiböknen och Sossusvlei, sedan Zimbabwe med Viktoriafallen och en sväng in i Botswana. Resan var av sådan dignitet att jag höll mig lugn och hemmavid hela februari och mars!

Jag och dottern i Namiböknen

Sossusvlei i Namibia

Viktoriafallen från Zimbabwesidan

I april, maj och juni turistade jag en del i Sverige. Jag och dottern bodde över på Gästis i Varberg. I maj besökte jag Stockholm för en konsert med Steven Wilson, och passade på att uppleva Uppsala i Linnés fotspår. Jag var på Kinnekulle och såg guckusko för första gången i mitt liv, och hade några fina musikupplevelser i Göteborg vid konserter med Hiromi och Les Soeurs Doga. I juni var det dags för en tur till Karlstad, med trevliga museibesök, bad och camping vid Vänern.

Hotell Gästis i Varberg

Uppsala – Linnéträdgården

Hammarö sydspets i Vänern

Under Juli, augusti och september var det högtryck i världsarv- och nationalparksprojektet. Första turen gick med tåg till Haparanda, då jag stannade till i Luleå och Gammelstads kyrkstad, besökte Haparanda skärgårds nationalpark, Kukkolaforsen och tog en promenad till Torneå. På hemmaplan var det också högtryck, i vädret, och vi gjorde två kajakutflykter: på västkusten och utanför Omberg i Vättern.

Sandskär i Haparanda skärgårds nationalpark

Torneå i Finland

Omberg vid Vättern

Första helgen i augusti besökte jag världsarvet örlogsstaden Karlskrona, och sista veckan i augusti var det dags för Grand Tour II: en noga planerad tur för att pricka in resterande nationalparker i norr tillsammans med sonen. Vi började med Skuleskogens nationalpark, tillika världsarvet Höga Kusten, sedan gick resan vidare till Björnlandets nationalpark och Muddus nationalpark. Efter övernattning på Abisko Turiststation vandrade vi till Vadvetjåkkas nationalpark, sedan vidare via Narvik och Rognan i Norge för att till slut vandra till Pieljekaise nationalpark. Några dagar efter hemkomst; 6 september besökte jag den nyinvigda Nämdöskärgårdens nationalpark i Stockholms skärgård.

Örlogsstaden Karlskrona

Björnlandets nationalpark

Bullerö i Nämdöskärgårdens nationalpark

I oktober lade sig lugnet igen. Jag höll en föreläsning om några av mina resor för en förening här i Ulricehamn: I nomadernas land: Mongoliet och Kirgizistan, och det var roligt (och uppskattat som det verkade). Jag och dottern var på en härlig konsert i Göteborg: Oumou Sangaré från Mali. Tankarna började dra mot resor igen: längtan att resa utomlands och uppleva något nytt. Det slutade med att jag reste till Armenien i början av november: fyra dagar varav två tillbringades i huvudstaden Jerevan och två dagsutflykter: till Etjmiadzin och till Sevansjön. jag upplevde två trevliga kulturevenemang under årets sista månader: baletten Cipollino på nationaloperan i Jerevan och i december teaterföreställningen En Julsaga på Borås Stadsteater.

Härliga minnen från 2025!