I ett land av Smålands storlek finns det goda möjligheter att se sig om. Två utflykter under fyra dagar kändes lagom, och redan innan jag åkte hade jag bokat en tur till sjön Sevan i norra Armenien. Den andra turen bokar jag på plats, dagen före. Jag vill se världens äldsta katedral som ingår i ett av Armeniens världsarv, endast två mil från Jerevans centrum.

Vår guide Hayk presenterar sig, och förklarar upplägget för dagen. Guidningen kommer att ske på två språk; ungefär hälften av deltagarna på bussen är ryssar och behöver guidning på ryska, andra hälften är av blandat ursprung och behöver guidning på engelska. Inga problem för Hayk som behärskar båda dessa språk och ett gäng andra också, med en universitetsexamen i lingvistik i bagaget. Att jag uppfattar att han säger ”den enda solens katedral” och inte ”den enda sonens” tar jag på mig hela ansvaret för!

Sankt Hripsimes kyrka

Vårt första stopp är vid Sankt Hripsimes kyrka, byggd år 618 e.Kr. Kyrkobyggnadens skönhet och proportioner gör att den anses vara ett mästerverk inom armenisk arkitektur. Porthuset med tillhörande klocktorn är tillbyggda 1653 respektive 1790. Ja, utan tvekan en vacker och majestätisk kyrka.

Här får vi höra den sorgliga legenden om den undersköna och gudfruktiga Hripsime som ingick i en gemenskap med upp emot fyrtio andra fromma jungfrur (vad vi idag skulle kalla nunnor, men begreppet var ännu inte infört). Hripsime fick giftermålsanbud av den mäktige kung Tiritades III men avböjde, och för detta lät han tortera och döda henne, och sedan även de andra fyrtio jungfrurna. Hripsime blev martyr och hennes grav ska finnas i katakomberna under kyrkan. Kung Tiritades III straffades av Gud och kom på bättre tankar, och antog sedermera kristendomen som statsreligion i Armenien.  Usch, en olustig historia tycker jag.

Formspråket från stenkorsen Khachkar, men här i trä

Katedralen i Etjmiadzin

Katedralen är moderkyrka i den armeniska apostoliska kyrkan och stod klar redan år 483 e.Kr. Den anses vara den äldsta katedralen i hela världen. På dess plats stod först ett hedniskt tempel och därefter en kyrka byggd år 301 e.Kr. vid tiden då tidigare nämnde kung Tiridates III antog kristendomen som statsreligion i samråd med Gregorius Upplysaren. Även här är katedralen kompletterad med klocktorn på 1700-talet, men själva kyrkokroppen är alltså över 1500 år. Hisnande!

Det är söndag vid vårt besök, och i katedralen och de andra kyrkorna pågår förrättningar. Över hela området hörs klockor ringa och prästen mässa i högtalare, och genom katedralens port förflyttar sig sakta en ström av människor in och ut. Även vi turister får gå in i katedralen och trängas med de andra besökarna. Det är inte uppskattat att fotografera där inne, så jag nöjer mig med ett foto på det vackra taket, precis innanför entrén.

En pampig port leder in mot området med katedralen, som också inrymmer flera mindre kyrkor, ett museum, ett teologiskt lärosäte, parker och planteringar, ett nytt bibliotek under uppbyggnad och mycket annat.

Nya porten in till området – med kung Tiritades III och Gregorius Upplysaren

Interiör

Nybyggt bibliotek

Sankt Gayanes kyrka

Sankt Gayanes kyrka ligger på gångavstånd från katedralen, och byggdes år 630 e.Kr. Gayane var en av de äldre jungfrurna och ledare i Hripsimes gemenskap, och även hon dödades och helgonförklarades.

Precis utanför ingången till kyrkan finns två gravhällar, och Hayk berättar att det ursprungligen var menat att kyrkobesökarna skulle gå över hällarna för att ta med andarna in. Numera måste vi vara mer restriktiva för att inte nöta ner hällarnas inskriptioner. Det är också så att besökarna ska backa ut ur kyrkan, för att inte ta med andarna ut igen. Med min nyvunna kunskap observerar jag, och merparten backar faktiskt ut ur kyrkan. Ska jag också? Nej, halvmörker och höga trösklar av sten gör det för riskabelt, men jag går lite sidledes.

Ruinen Zvartnots

Vårt sista stopp sker vid ruinerna av Zvartnotskatedralen, byggd år 650 e.Kr. och förstörd runt år 970. Var det en jordbävning eller ett fientligt angrepp som lade Zvartnots i ruiner? Ingen vet säkert. Ruinerna var övertäckta av sand och förblev oupptäckta i nästan tusen år, men hittades och grävdes fram efter ledtrådar i skrifter under början av 1900-talet. Delar av de konstruktioner som hittats har rests igen, och de dekorativa pelarna med valven utgjorde en gång den inre strukturen i katedralen. Vid ruinerna finns ett litet museum, med modell av katedralen och en kort filmatisering av historiens förfall och återuppbyggnaden.

Modell av katedralen då den var oskadad

Samtliga dessa platser ingår i världsarvet, vars fulla namn är Etjmiadzins katedral och kyrkor, och den arkeologiska platsen Zvartnots. Turen bokades via Get your guide, den pågick mellan kl. 10-15 och kostade cirka 240 kronor. Ingen mat eller lunchstopp ingick, bara flaskvatten och kex.