Armenien är det minsta av de tre länderna i södra Kaukasus, och gränsar mot Turkiet och Iran åt söder. Jag besökte de andra två: Georgien och Azerbajdzjan 2018, och redan då väcktes min nyfikenhet på det återstående. Nu var det dags för några dagar i Armenien, och jag förväntade mig intressant kultur och gammal historia, god mat och goda viner och en del vacker natur. Alla dessa förväntningar uppfylldes! Landet kändes också tryggt och säkert.

Armenien har en yta lika stor som Småland och här finns tre miljoner invånare, varav över en miljon bor i huvudstaden Jerevan. Rent geografiskt ligger landet i Asien, men det har helt klart starka kulturella band till Europa. De deltar till exempel i Eurovisionsschlagerfestivalen, bara en sådan sak! I början av året röstade parlamentet ja till att förbereda en ansökan om medlemskap i EU. Vi får se hur det går, ty många äro kallade, men få utvalda.

Armeniens världsarv

Ett bevis på Armeniens starka kultur och historia är att detta lilla land av Smålands storlek har hela tre världsarv på UNESCO:s lista.

De tre världsarven är:

  • Klostren Haghpat och Sanahin i norra Armenien.
  • Katedralen och kyrkorna i Etjmiadzin och den arkeologiska platsen Zvartnots, strax väster om Jerevan.
  • Geghardklostret och övre Azatdalen, knappt fyra mil öster om Jerevan.

Under min resa besökte jag Etjmiadzin och Zvartnots. Armenien har också åtta immateriella världsarv som rör levande seder och traditioner, och av dem hann jag i alla fall uppleva tre i någon mån.

  • Khachkars – armenisk korsstenskonst. Det finns många korsstenar runt om i Armenien, och de är ju i allra högsta grad fast materia. Det immateriella är traditionen och hantverket att framställa dem, som fortfarande hålls vid liv.
  • Lavash – tillagning, betydelse och utseendet av traditionellt bröd. Jag åt lavash vid varje frukost, och såg dem i stora travar på marknaden (hur de bakas har jag dock bara sett på Youtube). Gott tunnbröd med smak av riktig vedugn!
  • Armenisk bokstavskonst och dess kulturella uttryck. Var kan man bättre studera detta än på museet Matenadaran, med sina 23000 handskrifter? Men för att ha platsat som immateriellt kulturarv har också krävts att konsten hålls vid liv, och inte bara på museum.

Khachkar

Lavash på marknaden

Handskrift från 1482

Det som gjorde starkast intryck på mig var Armeniens historia. Jag visste inte så mycket om den när jag kom dit, men nu vet jag lite mer.

Vad jag lärt mig om Armeniens historia

Armenien sägs vara ett av de äldsta länderna i världen. Nu undrar man ju såklart hur land definieras – med dokumenterad statsbildning, kung, regering eller riksgränser? Det är svårt att få något entydigt svar. Strunt samma, Armenien har i vilket fall en mångtusenårig historia. De var det allra första landet att anta kristendomen som statsreligion, år 301, och munken Mesrop Mashtots utvecklade det snirkliga skriftspråket redan i början av 400-talet. Fascinerande!

Armenien var betydligt större en gång i tiden. Det som kallas Stora Armenien (331 f.Kr.- 428 e.Kr.) var ett område som sträckte sig från Medelhavet till Kaspiska havet, och innefattade delar av det som idag är Syrien, Turkiet, Iran och Azerbajdzjan. Under historiens gång har de blivit klämda, ansatta och annekterade av både det ryska och det osmanska riket, och andra efter det. Nu återstår inte mycket av det en gång så stora Armenien.

Den mest hjärtskärande och tragiska händelsen i Armeniens historia är det armeniska folkmordet som kulminerade 1915, och fortsatte ett par år därefter. Den ungturkiska rörelsen i Osmanska riket ledde en utrensning av kristna armenier; män, kvinnor och barn, med helt obeskrivligt brutala metoder. Över en miljon armenier dödades, en del förslavades och många drevs på flykt.
Är inte detta folkmord förvånansvärt okänt för de flesta av oss? Jag skäms, men detta kom till min vetskap först för två år sedan då jag såg en gripande animerad film på Göteborgs filmfestival: Aurora Sunrise, en sann historia om en armenisk flickas upplevelser och flykt som ledde till att hon till slut hamnade i USA. För de flesta slutade det värre.

Minnesmonumentet över det armeniska folkmordet

Armenien på senare år

Händelserna i historien har gjort att väldigt många armenier nu lever i andra länder; så många som 10 miljoner är en siffra som nämns. De utgör en armenisk diaspora som behåller band till sitt hemland och sin kulturhistoria. Några kända armenier ur diasporan är Charles Aznavour (Chahnour Aznavourian), Cher (Cherilyn Sarkasian), The Kardashians (kända, men oklart varför) och metalbandet System of a Down som består av fyra killar av armenisk härkomst.

Armenien drabbades av ytterligare svårigheter under sent 1900-tal. 1988 drabbades landet av en svår jordbävning med 25 000 döda och stora materiella skador, och vid frigörelsen från Sovjetunionen 1991 gick landet in i en ekonomisk kris då man inte har några direkta naturtillgångar och var (är?) mycket beroende av Ryssland. Armeniens ekonomi har förbättrats, men fattigdom och arbetslöshet är fortsatt ett problem.

Kontakterna med Turkiet och Azerbajdzjan är ansträngda.  Armenien har länge stridit med Azerbajdzjan om kontrollen över området Nagorno-Karabach, men i augusti i år skrev parterna på ett fredsfördrag under överinseende av Donald Trump. Azerbajdzjan har också en enklav söder om Armenien, där USA nu ska utöva kontrollen över en passage genom landet.

Hästmannen viftar med Nagorno-Karabachs flagga

I Turkiet vägrar landets regering hårdnackat att erkänna att något folkmord skett, och dessutom har man lagt vantarna på Armeniens främsta symbol: berget Ararat där Noa sägs ha strandat med sin ark. Ararat finns med i Armeniens riksvapen, det görs Ararat-konjak, det finns en Ararat-bank och berget själv syns från höjder i huvudstaden Jerevan – det är bara så att det ligger på andra sidan gränsen mot Turkiet.

Berget Ararat syns svagt i soldiset