2023 går mot sitt slut, och när jag ser tillbaka tänker jag att det varit ett ganska bra år! Min solbränna kanske lyste med sin frånvaro – som den brukar göra –  men jag har upplevt mycket och lärt mig nya saker om natur, historia och kultur. Dels under min tågluff då jag besökte hela fem länder i Balkan-området, dels under mina korta besök i Rotterdam och Odense men kanske framförallt under mina resor i Sverige till nationalparker och världsarv. Jag har besökt hälsingegårdar, bruk och gruvor, och fått mer kunskap om det Sverige som en gång byggdes av rikedomar från skog, malm, fiske och jordbruk.

Falu Gruva

Vid Engelsbergs Bruk

Ett reseår av god kvalitet alltså, men som statistiknörd vill jag naturligtvis rapportera lite kvantiteter också. Innan året är slut kommer jag att ha besökt sju länder, varav fyra nya: Montenegro, Bulgarien, Rumänien och Vietnam. Jag sprängde 50-strecket när jag kom till Rumänien, och jag var på nya platser i de länder jag besökt tidigare: Rotterdam i Nederländerna, Sydtyrolen i Italien och Odense i Danmark.

Nationalparker

När jag kom till Tiveden 2019 så var det till mitt livs tredje svenska nationalpark. Efter det har mitt samlande accelererat: 2020 besökte jag en nationalpark, 2021 och 2022 besökte jag fyra per år, men under 2023 har jag besökt hela åtta stycken och är nu uppe i tjugo av trettio. Det ryktas att fler nationalparker kommer att bildas, så det är bäst att kämpa på!

Vid Töfsingdalen, en av de mest otillgängliga nationalparkerna

…och Färnebofjärden, kanske den myggtätaste nationalparken! Men jag hade tur och klarade mig fint.

Tåg

Jag har åkt väldigt mycket tåg under 2023. Under tågluffen till Balkan cirka 600 mil, Abisko tur och retur cirka 340 mil och Merano tur och retur cirka 350 mil, och det blir tillsammans nästan 1300 mil på räls! En hel del långa bussresor har det också blivit; 80 mil i samband med tågluffen, samt Rotterdam och Odense tur och retur gör att jag räknar in över 400 mil.

Bar, Montenegro

Abisko STF fjällstation

Övernattningar

Årets övernattningar utanför hemmet kommer att landa på 52 nätter, varav hela åtta på tåg. Det blev tre nätter i tält, och dem minns jag som de allra mysigaste – samtliga tre nära en sjö som erbjöd kvälls- eller morgondopp. Åtta kvalificerar sig som hotellövernattningar, resten är en blandning av boende på hostel, gästhus, i campingstugor och hos familj.

Mysigt! Sovvagn till Bar

Mysigt! Tält på Dalstuga Camping, Dalarna

Böcker

61 lästa böcker stannar siffran på 2023, om jag inte får för mig att läsa någon mer innan nyår. En klar trend är böcker av finska författare; hela åtta stycken. Tunga berättelser från krigstider, bland annat Kjell Westös Skymning 41, Rosa Liksoms Älven och Katja Kettus Barnmorskan. Till detta böcker om Vietnamkriget: Nguyen Phan Que Mais Där askan blommar, ett ockuperat Estland: Ilmar Taskas Mannen i bilen och Ukraina i nutid: Andrej Kurkovs Dagbok från en invasion. Jag läste en och annan lättviktare också, men det är de tunga som gjort intryck.

…och nu kommer 2024

Jag har ett äventyr på gång, den första resan utanför Europa sedan 2019. Om allt går vägen firar jag in 2024 i Ho Chi Minh-staden, och allt som allt har jag två veckor på mig att se mig runt. De första nätterna i Vietnam är bokade, men sedan ska jag leka flexibel backpacker. Kambodja har varit vänliga nog att ge mig ett E-Visa, så vägen dit ligger öppen om jag hittar en bra bussresa.

I övrigt är året i stort sett oplanerat ännu. Ett interrail-kort finns införskaffat (från Black Friday-rea), ett filmpass för Göteborgs Filmfestival och även tre konsertbiljetter. Jag sneglar naturligtvis på de återstående tio nationalparkerna, och planerar att få till några besök. Jag räknar med att det blir ett Gott Nytt År, och önskar er alla detsamma!

2023 års höjdpunkter, månad för månad

Januari och februari: Min tågluff startade redan före nyår med ett besök i Zagreb, Kroatien. På nyårsafton reste jag vidare till Belgrad i Serbien och firade in det nya året där, sedan en tur till Bar i Montenegro och vidare till Sofia, Bulgarien och Bukarest, Rumänien. Hemma väntade lite kulturupplevelser i form av Göteborgs Filmfestival och en kul konsert med de gamla hårdrockarna Accept.

Bar vid Adriatiska havet

Parlamentspalatset i Bukarest

Accept, Fryshuset i Stockholm

Mars och april: I mars månad fyllde jag 60 år. Jag höll en låg profil med firandet, men gav mig själv en resa till Abisko i present, där jag spanade på norrsken och åkte turskidor i nationalparken. Vid hemkomsten var jag på världspremiär av dansföreställningen Touched, en gåva från dottern. I april blev det bland annat en ridtur på islandshäst och jubileumsfirande i Göteborg.

Abisko, uppe på Njúlla/Nuolja

Hanami i Göteborgs botaniska trädgård

Maj och juni: I den soliga Kristi Himmelfärdshelgen mötte jag upp min brevvän från Frankrike i Stockholm, för en tur på Skansen bland annat. Så roligt att få visa upp ett Sverige från sin allra bästa sida! I början av juni besökte jag Rotterdam, och världsarvet Kinderdijk. I mitten av juni blev det en tur till Åsnens nationalpark och området däromkring.

Rotterdam

Åsnens nationalpark

Juli och augusti: I juli gjorde jag min stora nationalparks- och världsarvsturné: raka vägen till Grövelsjön och Töfsingdalens nationalpark, vidare till Sonfjällets nationalpark, Hamra nationalpark, fyra Hälsingegårdar, Carl och Karin Larsson-gården, Falu Gruva, Färnebofjärdens nationalpark, Engelsbergs bruk och Garphyttans nationalpark. Fem nationalparker och tre världsarv på en vecka! Efter en vilodag hemma blev det en dagstur till Djurö nationalpark i Vänern. Augusti tillbringades på hemmaplan.

Hamra nationalpark i Dalarna

Hälsingegården Jon-Lars i Långhed

Djurö i Vänern

September och oktober: I september var det dags för årets mest ansträngande äventyr; jag och sonen åkte tåg till Sydtyrolen och vandrade sedan leden Meraner Höhenweg under sex dagar: tio mil runt ett bergsmassiv med 2895 meter över havet som högsta punkt. Vi avslutade med en kort visit i Merano och i Bolzano. I oktober blev det en tur på islandshäst igen, plus teaterföreställningen Backanterna från 406 f.Kr. och en konsert med en favorit sedan trettio år: Angelique Kidjo.

Pfossental i Sydtyrolen

Trauttmanssdorff i Merano

November och december: I mitten av november gjorde jag en veckoslutsresa till Odense, där jag åt god mat och gick på museer, samt hade turen att pricka in en musikfestival och tre konserter.

HC Andersens Hus i Odense

Vieux Farka Touré från Mali