Jag ogillar tanken på att stagnera i min kultursmak. Risken är överhängande, när de flesta av mina favoritband och favoritfilmer dateras en bit in i förra seklet, och när det börjar bli lika lätt att nämna sådant jag ogillar som sådant jag gillar. Det gäller att streta emot – genom att till exempel motionera sin musikmak.

I veckan som gick fick jag chansen att höra en bredd av musikstilar framförda av nya och mindre kända artister från Göteborgs musikscen, varav flertalet samlade på skivbolaget Ostron Records. Ostronfesten hölls på Stora Teatern i Göteborg, stadens pampigaste kulturlokal och det var så gott som fullsatt.

Först ut var Ida Kjellberg som sjöng två låtar ensam med komp av Anton Alvin på synt, och sedan två tillsammans med Christopher Håkansson i indiefolkbandet Blue House – väldigt fint och harmoniskt. Efter det sjöng Tilde Hjelm och tre tjejer i kören, en musik som inte riktigt passade just min smak: stämsång i slow motion med en synt vars ljud tyvärr hamnade i någon slags rundgång (detta gällde också synten i Ida Kjellbergs första framträdande). Sedan en sceniskt framträdande: På tunn is – med dans, musik och filminslag om moderskap med kroppsliga begränsningar. Före paus sjöng Maja-Karin Fredriksson – stark, stämningsfull och melankolisk pop står det på hennes hemsida. Jag skriver under på stark och stämningsfull, men melankolin kände jag inte av. Musiken var snarare upplyftande, och komp av saxofon och tvärflöjt var en bidragande orsak till detta.

Blue House

Tilde Hjelm

Maja-Karin Fredriksson

Efter pausen startade Jenny Soovik, lika med Paperwing: elektronisk avantgardepop, en fantastisk röst och ett framträdande som gav mig vibbar av synt-erans posörer; jo, man var ju med när det begav sig på åttio- och nittiotalet. The Mainstream Official ökade vår puls med klubbmusik och vild dans, dekorerade med ljusslingor (bra partytips!). Kvällens sista framträdande stod Lilla Björn för; glad indierock med rötter i progg, framförd av ett gäng killar som en gång fann varandra på musikhögskolan i Piteå och nu finns spridda därifrån till Göteborg.

Paperwing

The Mainstream Official

Lilla Björn

Och så Erik Björksten och Amanda Arnborg, paret som står bakom Ostron Records och Ostronfesten, som var konferencierer för kvällen och som även musicerade både tillsammans och i olika konstellationer som med Maja-Karin och i Lilla Björn. ”Många strängar på sin lyra” är ett fint gammalt uttryck som sällan passat bättre in.  Det blev en riktigt go kväll med bra musik och fin stämning, och nya upplevelser i min musikvärld!

Erik Björksten och Amanda Arnborg

Ett stort tack för inbjudan och biljett från Erik Björksten och Ostron Records.