Trots en hel del fina stunder under 2022 så präglas reseåret ändå av en besvikelse. I januari bokade jag det som skulle bli årets stora äventyr, ja, ett av mitt livs största: en rundresa i Bhutan i oktober. Trettioårsjubileum sedan min första äventyrsresa till Nepal 1992. Hela året låg jag lågt med resor för att spara semesterdagar och pengar till detta, och så blev det inställt en månad före avresa. Ett så kallat västgötaklimax!

2022 verkade alltså bli ett blygsamt reseår; en sedan länge planerad resa till Norge, en hastigt bokad till Sicilien och några korta turer inom Sverige.  Endast två utlandsbesök, och båda till länder jag besökt tidigare.

Heldött på besökta länder-listan!? Det har inte hänt på över tio år. Jag åtgärdade detta genom att ge mig iväg på en interrailresa i mellandagarna, och rullade in i Kroatien den 28 december. Nytt land – check! Det ska bli fler innan jag vänder hemåt, och planen är att rulla in i Serbien på nyårsafton.

Jag är alltså på resande fot när detta publiceras; antalet besökta länder i år blir fyra varav två nya, och antalet nätter jag sovit hemifrån kommer att landa på 32. Av dem var två i tält, ändå en hundraprocentig ökning från förra året.

Nationalparker

Jag har gjort framsteg i mitt nationalparksprojekt: från åtta till tolv besökta nationalparker, av trettio. Anledningen till att jag vill besöka dem alla är som det uttrycks på nationalparkernas hemsida: ”Sveriges nationalparker representerar en storslagen helhet av olika landskapstyper och upplevelser”. Det är värdefullt med skyddad natur som samtidigt har tillgänglig information om djur och växter, och oftast utmärkta vandringsleder. En nationalparksresa gick i österled från min hemort: till Norra Kvill i Småland och Blå Jungfrun i Kalmarsund. Den andra var med utgångspunkt Stockholm City: Tyresta och Ängsö. Ganska lågt hängande frukter ändå, det blir värre att plocka in alla de i norra Sverige!

Böcker

Antalet lästa böcker är fortsatt högt: 60 stycken, varav två väldigt tjocka: Lydia Sandgrens Samlade verk (nästan 700 sidor) och Nino Haratischwilis Det åttonde livet (1145 sidor): skönlitteratur om Georgiens historia. Den sistnämnda ingår i en rad böcker som på olika sätt, skönlitterärt eller i reportageform, berör rysk/sovjetisk historia och som jag läst i ett försök att förstå mer: Sammetsdiktaturen, Moskva tror inte på tårar, Det goda sovjetiska köket, Modersmjölken och Sovjetistan. Samtliga mycket bra. Jag läste två böcker av nobelpristagaren 2021: Abdulrazak Gurnah och lyckades även läsa en av Annie Ernaux innan hon fick priset i år (det är alltid en fjäder i hatten för bokläsare 😉 ) Jag tycker att båda är läsvärda pristagare.

Köket

Ett stort projekt under året som gick var mitt byte av kök. Hemrenoveringar har tydligen varit vanliga under coronaåren, och det finns ett ord som fladdrat förbi på skamlistan: Köksskam – i betydelsen en resursslösande slit-och slängmentalitet. Jag känner mig inte träffad. I fjorton år levde jag med ett kök från 1937: vedspis, vedlår, emaljerad ho på icke-ergonomisk höjd. Enda eftergiften åt moderniteten var en elektrisk spis. Efter det bodde jag tio år i en villa från tidigt 70-tal, det enda jag gjorde med köket var att måla om luckorna och tapetsera om, för det var ett mycket bra och välplanerat kök. Och nu – femton år i huset från 1992. Köket är litet men välplanerat, men köksinredningen är faktiskt den som haft den sämsta grundkvaliteten: spånskivor som svällt av fukt, gångjärn som gett vika.

Mitt nya kök är från Kvänum, det är lokalproducerat, av massivt trä från certifierat skogsbruk och med en kvalitet som håller en livstid (och nej, jag är tyvärr inte sponsrad av Kvänum!). Bänkskiva i Sigvard Bernadottes klassiska mönster Virrvarr, tapeten Påsklilja som designades av Toni Hermansson 1972, och en gardin med bollfrans som jag sytt. Klassiskt med retrotvist, ljust och färgglatt. Jag är så nöjd!

…och nu kommer 2023

Att gå andra halvan av GR20 på Korsika är en rest från förra årets planer, som jag tar med mig framåt. Att besöka några nationalparker likaså. I övrigt känner jag en viss försiktighet; Det Stora Planerandets Tid är över. Även om det absolut inte går någon nöd på mig, så har höjda räntor och ökade priser gjort mitt ekonomiska utrymme mindre. Samtidigt har jag ambitionen att – inte sluta flyga, men flyga kanske högst en resa om året. Och då främst dit det är svårt eller omöjligt att ta landvägen med tåg.
Det kommer att bli bra, jag ser möjligheter. Jag är ju under årets sista dagar ute och ser mig om med hjälp av tåget!

2022 års höjdpunkter (och ett och annat bakslag) månad för månad

Januari, februari, mars: Oj, här hände det inte mycket i mitt liv. Jag var i Kvänum för att beställa kök, och passade på att besöka Skara och Västergötlands museum.  Jag streamade 31 filmer från Göteborgs filmfestival, jag bokade en resa till Bhutan och jag gick en vandring vid Ryfors i Mullsjö kommun. Och så bröt det ut ett fruktansvärt krig som vände upp och ned på livet för många.

April: Jag besökte Stockholm, främst för att gå på Nordisk Trädgård på Älvsjömässan. Hela familjen besökte Ästad vingård, för bad och god mat. Jag vandrade Urstensleden vid Fåglavik och besökte Gräne gruva utanför Svenljunga.

Maj: Pilgrimsvandringen mellan Gudhem och Varnhem, med övernattning i tält vid Hornborgasjön, var ett ansträngande och spännande äventyr.

Pinnabron på Ryforsleden

Pilgrimsleden Gudhem-Varnhem

Juni: En nationalparkstur till Norra Kvill, besök vid Kvilleken, övernattning i Oskarshamn och båtresa till Blå Jungfrun. I mitten av månaden var jag med och arrangerade Trädgårdsamatörernas riksmöte i Borås, ett stort event med över trehundra deltagare, mingel, trädgårdsbesök, supé och växtmarknad.

Juli: Min och barnens norgeresa blev fantastiskt lyckad. Släktträff, besök i Gudbrandsdalen och i minnenas fotspår och så årets största fysiska utmaning: Besseggenvandringen. Veckan efter gjorde jag nationalparkstur nr 2 med utgångspunkt Stockholm: Tyresta, Ängsö och även ett besök vid världsarvet Drottningholm. Jag hann också med två konserter: Maxida Märak och Rammstein.

Blå Jungfrun

Nordre Ekre i Gudbrandsdalen

Klättring på Besseggen

Tyresta

Ängsö

Augusti: Nära nöjen: kräftskiva med släkten, fest hos vänner, två konserter på Liseberg: Tom Jones och Clutch.

September: Hela september gick åt till köksprojektet. Tömma ut allt, leva bland lådor och berg av kartonger i flera veckor, fixa frukost och diska i tvättstugan, köpa hämtmat, projektleda en del mot målare, kakelsättare, golvläggare och elektriker, även om snickaren tog största ansvaret. Varje helg en resa till återvinningscentralen där vi med sop-Stasis hjälp försökte hitta rätt container för avfallet. Och sedan skulle alla prylar hitta rätt plats i köket igen. Och 17 september kom beskedet att resan till Bhutan var inställd.

Oktober: Under en vecka gjorde jag tre korta sverigeturer, det kändes ovant och intensivt. Först avdelningsdagar med jobbet på Marstrand, sedan Trädgårdsamatörernas ombudsmöte i Nässjö, sedan jobbresa över dagen till Stockholm. På nöjesfronten gjorde jag en höstlig ridtur hos Stålarp Islandshästar och gick på två konserter: Porcupine Tree i Stockholm och The HU i Göteborg.

November: Det blev alltså en hastigt påkommen ersättningsresa till Sicilien, och en mycket lyckad sådan. Jag tog upp ridresandet igen, det var verkligen roligt och jag fick tillbaka självförtroendet på den fronten. Resan hade också givande inslag av historia och god mat.

December: Jag och dottern gick en matlagningskurs i Göteborg; vegansk asiatisk mat med Bunny Bites Food. Så gott och trevligt! Vi avslutade kvällen på den georgiska restaurangen Stumari, också mycket gott men dålig tajming att frossa i mat två gånger på en dag. Lagom till jul slog covid till igen i familjen, de tänkta julvärdarna drabbades och vi blev en liten familjekrets som fick fira på vårt håll.

Och den 27:e rullade jag ut från Borås för att anlända i Zagreb 36 timmar senare. Fortsättning följer!

Palermo

Valle dei Templi

I sadeln igen!