Jag hade – med lite planering och en gnutta tur – lyckats pricka in mitt besök i Ulaanbaatar i Mongoliet just under deras nationalhelg Naadam. Det innebar att hela staden var full av mongoler på festhumör! Många var finklädda i traditionella dräkter, både kvinnor, män och barn, men de som oftast var uppklädda var mor- och farmödrarna med barnbarn.

Centrum för festligheterna var stadens gigantiska torg, uppkallat lite omväxlande efter nationalhjältarna Sukhbaatar eller Djingis Khan. Där flanerade människorna omkring, äldre, yngre och familjer med sina nationalklenoder till barn. Jag slogs av den uppenbara stolthet som föräldrarna utstrålade över barnen, och de var verkligen bedårande med sina rosiga runda kinder. Jag noterade också att det var en självklar pappa-uppgift att köra barnvagnen eller bära på barnen, och att säkerhetstänket inte var det samma som i Sverige; inga cykelhjälmar vid cykling och inga hörselkåpor under en högljudd konsert.

För fram på kvällskvisten drog det nämligen igång en konsert med det bästa Mongoliet hade att erbjuda i populärmusik. Inte tokigt alls! Det bjöds på både pop, rock, rap, techno och dansmusik. Det mesta var nog helt mongolisk musik, men en del kände jag igen. Ett ABBA-medley minsann, då kände jag mig lite stolt. Allsång till Klappa händerna när du är riktigt glad på mongoliska! Jag hade levt  i tron att det var en svensk sång, men originalet är tydligen amerikanskt. Klappa händerna på rätt ställe kunde jag i alla fall. Och helt plötsligt dök den upp; Dschinghis Khan, den gamla västtyska eurovisionsschlagern. Så mäktigt det var att stå på ett torg i Mongoliet och hojta DJING DJING DJINGHIS KHAN… HO HA HO HA HA!!! Ni som inte upplevt det kan åtminstone glädja er med originalet från 1979, en riktig pärla!

Yotube: Dschinghis Khan

Juli 2015

Musikscenen, och en som sover gott trots volymen

Tantgänget med ett barnbarn

Tre generationer

I fint sällskap