Huvudstaden i Azerbajdzjan heter Baku, och ligger vid Kaspiska havet. Ännu en av de forna sovjetstaternas huvudstäder som jag inte kunde namnet på tidigare, än mindre placera ut på en karta. Det flimrade säkert förbi några stadsbilder på TV år 2012, då Eurovisionsschlagerfestivalen gick av stapeln där, men jag såg bara slutomröstningen när det hettade till för Sverige. Euphoria!
Nu har jag varit på plats, och är självutnämnd tredagarsexpert! Baku har drygt 2 miljoner invånare, och stadens centrum är mycket internationellt; här finns till exempel McDonalds, KFC, Hard Rock Café och flera av de stora klädkedjorna. Arkitekturen är mestadels klassisk, med några få orientaliska inslag och så det senaste inom futuristiska skapelser! Azerbajdzjan är ett muslimskt land, men ett liberalt sådant; vin och öl serveras på de flesta restauranger och väldigt få kvinnor bär slöja.
Gamla Staden
Icherisheher är stadens gamla, delvis muromgärdade kärna på 22 hektar, och det är utsett till ett av Unescos världsarv. Här finns Jungfrutornet från 1100-talet, Sjirvansjahernas palats, flera moskéer, en del antik- och souvenirbutiker och många restauranger.
Baku Bulvar
Bakus Boulevard är en lång promenadväg som följer Kaspiska Havets bukt, där Bakuborna flanerar både dagar och kvällar. Några killar har med sig gitarren, en klar tjejmagnet även om flickorna satte sig på behörigt avstånd. Innanför boulevarden löper en vacker park: Dənizkənarı Milli Park, som betyder ungefär Havsnära Nationalparken, och här finns karuseller, fontäner, sittbänkar och serveringar. I båda ändarna av boulevarden ligger köpcentrum, och i den ena änden det häftiga mattmuséet i form av en hoprullad matta och en ganska smaklös anläggning som heter Lilla Venedig, där man kan åka gondol i små kanaler.
Flame Towers
I sydvästra delen av centrum ligger de tre mäktiga skyskraporna uppe på en höjd, som gigantiska flammor, så strategiskt att de syns från i stort sett hela staden. Där uppifrån är det också en makalöst vacker utsikt. Det finns en liten spårbana upp, men jag tog trapporna: 573 trappsteg!
Fontäntorget
Fontäntorget ligger mitt i centrum, och är liksom boulevarden fylld av liv och rörelse. Ja, Bakuborna har ju klimatet med sig, men lite avundsjuk blir jag på den trevliga samvaron de verkar ha, allt från barnfamiljer till gamlingar som hänger på stan! Baku är väl försett med parker och fontäner.
Dags att försöka sammanfatta intrycken:
Det är rent!
Jag har inte upplevt någon renare stad sedan jag besökte Moskvas centrum och Nagoya i Japan. Blänkande marmor, polerade glasfönster, inte en cigarettfimp, inte ett papper. Jag kan se på flera av mina foton att jag fått med en arbetsklädd sopare i bild. Inte för att någon verkade slänga något, men ifall att. En tidig morgon såg jag hur de tvättade hela fontäntorget med högtryckstvätt. Jag är imponerad!
Arkitektur med extra allt!
Här finns ALLT från 1100-tal till det mest utmanande nutida arkitektur som går att uppbringa. Det har funnits internationellt inflytande i Baku under långa tider, från Ryssland och Europa, och detta har blandats med ett österländskt formspråk från Persien. Lägg till detta en period under sovjetiskt styre, och nu en president som vill visa upp en ny och glänsande huvudstad. Det är uppenbart att Baku är en förhållandevis rik stad. Dess rikedomar kommer från oljan, allt sedan 1800-talet då bland andra de svenska bröderna Ludvig, Robert och Alfred Nobel kom till Baku för att bygga upp ett framgångsrikt oljebolag.
Trevliga människor
Den bild jag fick av tre dagars besök är att azerbajdzjanerna är hjälpsamma, artiga och korrekta. Inte på något sätt översvallande, utan ödmjuka och lite distanserade, med ett stråk av byråkratiska tendenser. Sådant förstår sig en svensk statstjänsteman på finfint! Den enda större känsloyttringen jag stötte på var när jag bokade min dagsutflykt och berättade att vi i Sverige haft en ovanligt varm sommar detta året. ”Hur varm då?” frågade agenten. ”Över 30 grader” sa jag. Han slängde sig bakåt i stolen och gapskrattade: ”Kom igen när ni har 50 grader!”
… och så lite kaos
I denna prydliga och välordnade stad finns ändå ett mäkta kaotiskt inslag: trafiken. De breda gatorna innebär att farten är hög. Tre breda filer vid ett rödljus betyder att en bil kan klämma sig in och skapa en egen fil mellan två andra, där en rivstart försäkrar honom om att komma först ut. Det där med filerna verkade överhuvudtaget vara mest av en rekommendation, så många gånger kör de över två filer för att se i vilken av dem trafikflödet flyter snabbast. Bälte på och hålla andan!
Vilken tur att jag hade läst ditt inlägg om Baku innan jag såg På Spåret igår! 🙂 Måste säga att jag är lite sugen på att åka dit, verkar finnas så mycket natur och historia i världsklass som jag knappt hört talas om. Spännande!
Haha…Ja, jag blev verkligen exalterad av att känna igen mig! Sedan var det lite förvånande att de sista filmklippen på resmålet var från Kazbegi/Stepantsminda i Georgien (som jag också besökte). Men Kaukasus var det ju, som gemensam nämnare. Jag rekommenderar verkligen ett besök.
Intressant att se hur du beskriver Baku. 🙂
Som sagt… jag var ju där mindre än tre dagar, och jag vet om det politiska läget, men mitt intryck av Baku och Azerbajdzjan var mycket positivt. Jag vill förmedla en bild av Baku som en vacker och säker stad, eftersom många som inte varit där verkar tro motsatsen 🙂