Denna gång ska vi ta oss långt tillbaka i tiden… hela 25 år. 1992 gjorde jag min första resa utanför Europa, och resmålet var Nepal. Jag reste ensam med Äventyrsresor, men redan vid mellanlandningen i Paris träffade jag på andra svenskar som skulle på samma resa.

Flygresan var väldigt lång, och inte helt smärtfri. Vårt jumbojet cirklade runt Karachi mitt i natten, men kunde inte gå ner på grund av dimma. Vi fick åka en extrasväng till Bombay för att tanka medan vi satt kvar på planet, tillbaka till Karachi och när vi landade i New Delhi fyra timmar försent hade vi missat anslutningen till Kathmandu. Ingenting gick smidigt på New Delhis flygplats. Vi blev forslade hit och dit, med det underförstådda budskapet att vi skulle betala lite extra för att få hjälp. Till slut blev vi inbokade på ett plan, och vi landade i Kathmandu väldigt sent på kvällen.

Efter en liten välkomstmottagning på hotellet, med tageteskrans och nattamat, så fick vi tillgång till våra rum. Jag skulle dela rum (och senare tält) med en annan ensamresenär som hette Tove. Det var varmt och fuktigt, och jag öppnade balkongdörren för att titta ut; rummet låg på fjärde våning och det fanns inte någon risk att någon skulle ta sig in den vägen. Vi beslutade att lämna dörren öppen och stupade sedan i säng, trötta som vi var.

På morgonen vaknade jag av ett ljud, och i mitt nyvakna, jetlaggade och förvirrade tillstånd såg jag något sitta på fotändan av min säng. En katt var min första tanke, men sedan såg jag att det var en APA som satt och undersökte min resväska, slängandes mina trosor, sockar och T-shirtar vilt omkring sig. Jag satte mig upp och gav till ett illvrål som väckte min rumskamrat på ett brutalt sätt, och som fick apan att skutta iväg mot balkongdörren. I näven höll han triumfatoriskt ett kex i plastförpackning, som jag hade kvar sedan flyget.

På balkongen såg jag apans supportrar sitta och vänta; fem-sex kompisar, varav någon betydligt större men ingen så modig. Hela gänget var duktiga fasadklättrare och de försvann snabbt från balkongen. Vi blev klarvakna på nolltid, och redo för en dag av äventyr!

Första dagen besökte vi Swayambhunath, den vackra och 2000 år gamla buddist-stupan med ögonen, även kallad aptemplet. Här vimlade det av fräcka apor av samma art; Assam-makaker, som man gjorde bäst i att undvika närkontakt med. No more Monkey Business!

oktober 1992

OBS. Apan på bilden ovan är oskyldig!

(Men det är mina foton, avfotograferade digitalt)

Swayambhunath

En ung Eva i Kathmandu