Det finns ställen som jag lämnar med känslan av att jag bara måste tillbaka någon gång. Bra då, om platsen inte ligger längre bort än i Danmark! Mön är en av Danmarks många öar, och landets sydöstligaste utpost; en avstickare på några mil från E47, där de baktunga och svenskregistrerade bilarna kör från Rødby-Puttgarden med sin flytande last.

Danmark är oftast platt som en pannkaka, men på Mön finns det både backar och skog. Mön kändes lite som Danmarks motsvarighet till Österlen, med sina fiskelägen, loppisar, gårdsbutiker och keramikverkstäder. Öns största ort heter Stege, och så finns det ett antal mindre samhällen med mer eller mindre fantasieggande namn; till exempel Borre, Hårbølle och Busemarka.

Möns klint

Möns klint är öns största sevärdhet, skapad av naturen själv. Längst ut mot klinten ligger klintskogen, som mestadels består av bokträd. Finns det någon vackrare skog än nyutsprucken bokskog? I den kalkrika marken trivs många vackra och ovanliga växter, som gullvivor, jordvivor, lundvivor och olika orkidéarter, och från bokskogen stupar klipporna sedan rakt ner i havet, drygt 100 meter ner.

Efter att ha beundrat utsikten från toppen tog vi de branta trapporna ner till den smala strandremsan, belagd med en blandning av svart flintsten och porös vit krita. Klipporna bildades verkligen under Krita-perioden, på dinosauriernas tid för 145-65 miljoner år sedan, och det ska finnas fossiler att hitta för den som letar tillräckligt länge. Varningsskyltar påtalar faran i att gå utanför markerade stigar, för området är fortfarande i förvandling, och då och då sker det ett ras. Det sista riktigt stora raset skedde 2007, då en stor bit av klipporna rasade flera hundra meter ut i havet.

Möns islandshästcenter

Att uppleva vacker natur från hästryggen är ett bra koncept för den som älskar hästar och dessutom är lite lat, och vi red en två timmar lång tur med arrangören Möns islandshästcenter. Femton ryttare, allt från nybörjare till mer ridvana, vilket gjorde att ritten gick i ett väldigt lugnt tempo. Inte mig emot, jag ägnade mig åt att spana på blomster och hisnande utsikt, från ryggen på min trevliga häst med namnet Sleipnir.

Möns camping

I brynet mellan åkermarken och klintskogen ligger Möns camping, i ett kulligt landskap som får campingen att påminna lite om Hobbiton. Det var inte högsäsong ännu, så vi fick en plätt med storleken av en ordinär villatomt för oss själva, vårt tält och vår bil.

Här fanns allt! Trevlig personal, en liten servicebutik, en servicebyggnad med fräscha toaletter och duschar, skötrum, tvättstuga, strykjärn och hårblåsar, en matsal med kokmöjligheter, lekplats, tennisbana, ”brusebad”, en avsedd plats med bänkar för att titta på solnedgången och en liten restaurang där krullhåriga italienare serverade pizza! Perfekt läge och allt man kan önska sig.  I min campingrecension får Möns camping fem tält av fem möjliga! ΔΔΔΔΔ 

En samlingssida för Möns klint, med en häftig filmsnutt: Möns klint resort

Under vår vistelse på en och en halv dag besökte vi även lustslottet Liselund som jag skrivit om tidigare, och åt god italiensk mat på restaurangen Portofino i det lilla fiskeläget Klintholm havn. Vad finns kvar till nästa besök? Jo, då ska jag besöka Geocenter Möns klint, utforska den fina lilla staden Stege, cykla runt på landsbygden och om temperaturen är den rätta: bada i havet!