… eller kanske en bärnsten!? Lettland och Riga är ett av de resmål som jag återkommit till flest gånger; sex besök i Lettland, varav fyra i huvudstaden. Från det första besöket 1995, några år efter frigörelsen från Sovjetunionen, till de senaste besöken 2012 och 2014 så har det naturligtvis skett en otrolig utveckling. Utan att göra någon djupare politisk eller ekonomisk analys kan jag säga att det är praktiskt att allt fler letter talar engelska nu, men också gott att se att de fortfarande värnar om sin kultur och egenart.

Några skäl att älska Riga:

Det är vackert! Gamla stan: Vecrīga med sina hansahus är otroligt genuin och mysig. Den som gillar jugendarkitektur får sitt lystmäte på Alberta iela och Elizabetes iela, där arkitekterna har gått helt bananas med utsmyckningar! Staden är också lagom stor, och det är inga problem att gå till fots vart man än ska. En del vackra hus, till exempel Svartbrödrahuset, skadades tyvärr under andra världskriget men har återuppbyggts.

Det är fortfarande billigt. 2014 var priserna femton kronor för en fika och en hundring för en rejäl måltid, mitt i stadens centrum. Alla typer av restauranger finns i Riga, men ska man hålla sig till det lettiska temat rekommenderar jag Lido-kedjan som har ett antal restauranger, alla inredda i rustik folklorestil. Här plockar man till sig eller pekar ut vad man vill ha i form av dryck, sallad, soppa, varmrätter, desserter och bakverk, och betalar på väg ut till matsalen. Det är läge för en liten varning; magen blir tyvärr fortare mätt än ögat.  Vill man prova allt är det bättre att gå dit flera gånger, och här talar jag av erfarenhet!

Så kallad ”finkultur” är folklig i Lettland. 2002 såg jag baletten Svansjön på nationaloperan, tillsammans med finklädda pensionärer och barnfamiljer som entusiastiskt klappade takten till piruetterna. Hela upplevelsen kostade ynka 40 kronor för en plats på balkong. 2012 var jag och dottern på världspremiären av en lettisk opera; Arvtagerskan av Vilkači, och betalade 130 kronor för första parkett. 2014 slank jag och sonen in på orgelkonsert i domkyrkan för en billig peng, men om jag ska gå utanför finkulturtemat så är det värt att nämna att vi såg sista Hobbit-filmen: ”Hobits- Piecu Armiju Kauja” på bio till priset av 40 kronor. Språkliga problem? Eftersom hobbitar pratar engelska så förstod vi bra, ända tills alverna eller orcherna hade något att säga… då hjälpte varken lettisk eller rysk textning.

För att lära sig mer om hur våra grannar i öster haft det, så är ett besök på Ockupationsmuseet obligatoriskt. Lettland har varit ockuperat stora delar av historien, senast mellan 1940-1991, vilket är de år som museet riktar in sig på. Här berättas gripande historier om utrensningar, deportationer och det ofattbara faktum att Lettlands befolkning minskade med 30 % under andra världskriget.  Den hiskeligt fula museibyggnaden ligger i utkanten av Vecrīga, men byggnaden renoveras nu och utställningarna är flyttade till en temporär plats under tiden. Nyöppning planeras till hösten 2018.

Ett annat obligatoriskt besöksmål är marknaden: Centraltirgus, i och runt de gamla zeppelinar-hangarerna. I hangarerna finns mejerivaror, grönsaker, kött och fisk, och utanför breder en gigantisk marknad ut sig med allt från syntetskjortor och hemstickat till växter och hantverk. Just stickade vantar och sockar är väl mitt bästa souvenirtips, mönsterstickad ull i regnbågens alla färger. En annan tänkbar souvenir är Riga Balsam, en örtlikör i vackert keramikkrus, med ett recept lika hemligt som coca-colas. Bitter är bara förnamnet och den var ursprungligen tänkt som medicin, men blandad i en drink blir man kurerad på köpet!

Livutorget

Svartbrödrahuset

Jugendarkitektur