Idag är det 75 år sedan upproret i Warszawa startade, den 1 augusti 1944. För många av oss i Sverige flyter de olika skedena och hemskheterna under andra världskriget ihop i en ogripbar tragik, och om Warszawas öde visste jag mycket lite. Efter mitt besök i Warszawa och i Warsaw Rising Museum vet jag mer.

Upproret i sammanfattning

Upproret startade 1 augusti 1944 och pågick i 63 dagar; ett hjältemodigt men dessvärre misslyckat försök att frigöra Warszawa från den tyska ockupationsmakten. Den polska motståndsrörelsen; Armia Krajowa (hem-armén) på knappt fyrtiotusen soldater var dåligt utrustade, knappt var fjärde soldat hade ett riktigt vapen och ammunition var en stor bristvara. Övriga soldater hade endast hemgjorda vapen, stenar och brandbomber, så kallade Molotov-cocktails. Trots detta stred de tappert, och hade en del framgångar i inledningsskedet. Tyskarna svarade med att sätta in tungt beväpnade insatser, och genom att systematiskt avrätta civila som straff.

De allierade i väst applåderade upproret, men hjälpinsatserna var halvhjärtade och felinriktade. Av de hjälpsändningar och vapen som släpptes ner över Warszawa hamnade en mycket liten del i rätta händer. Flygplanen förvägrades också att mellanlanda för tankning på sovjetisk mark, vilket försvårade hjälpinsatserna.

De sovjetiska styrkorna var nära vid upprorets start, och den polska motståndsrörelsen hade räknat med deras hjälp. Men den kom aldrig. Stalin var mer intresserad av att låta tyskarna förinta motståndsrörelsen som kämpade för den polska exilregeringen först, och därmed underlätta för ett kommunistiskt övertagande av landet.

Så blev det, efter en tapper kamp. Upproret krossades och deltagarna i motståndsrörelsen tillsammans med många civila; barn, kvinnor och gamla, avrättades eller deporterades till koncentrationsläger. Upp emot tvåhundratusen av stadens invånare, de flesta civila, beräknas ha dött.  Hitler beordrade att staden skulle jämnas med marken, och efter en tid av sprängningar och anlagda bränder låg cirka åttiofem procent av Warszawa i ruiner. Därefter gick de sovjetiska styrkorna in och erövrade staden.

Warzaw Rising Museum

Museet vars namn på polska är Muzeum Powstania Warszawskiego öppnade 2004, på sextioårsdagen av upproret, och hedrar de Warszawabor som kämpade och dog för ett fritt Polen och ett fritt Warszawa. Utställningarna finns på tre våningsplan, med olika teman, och på ett ställe finns de mest otäcka bilderna i barnsäker höjd. All text finns på både polska och engelska.

Besöket i museet var mycket lärorikt och otroligt gripande för mig, och jag kan bara föreställa mig hur det känns för de vars föräldrar eller far- och morföräldrar upplevde det hela, eller för de som till och med har egna minnen från den tiden. Museet har lyckats mycket bra med att lyfta de enskilda människorna i historien, de som kämpade och i många fall gav sitt liv, kvinnor som deltog i upproret genom att strida eller vårda skadade, och även mycket unga i scoutrörelsen som deltog på olika sätt, till exempel som kurirer i den hemliga postservice som skapades. Det är ofrånkomligt att fundera på hur man själv skulle bidragit i en sådan situation. Med rädsla eller mod, eller kanske bådadera?

Museets adress är Grzybowska 79, och de har öppet alla dagar utom tisdag och några större helgdagar. Inträde kostar 25 PLN (drygt 60 kr) men på söndagar är det fritt inträde, och därmed längre kö. Det finns ett café med inredning i 40-talsstil inom huset.  All info finns på museets hemsida: Warsaw Rising Museum