Kyrkor och katedraler i Georgien

Spännande med historiens vingslag, tycker jag. När Georgien antog kristendom som statsreligion runt år 330 efter Kristus så var de näst först ut, endast Armenien hann före. Sverige – ja, vi väntade ju ytterligare sjuhundra år. Vi pratar alltså en lång, lång historia, och efter att ha haft det tufft under sovjettiden verkar den ortodoxa kyrkan ha återtagit en stark ställning i Georgien.

Under våra dagar till häst gjorde vi stopp vid tre kyrkor och två katedraler, de flesta från runt 1100-talet. I anslutning till dem fanns kloster, enkla sten- eller trälängor där munkar eller nunnor levde ett stilla liv med några djur och lite odlingar. Mina kunskaper om ortodox liturgi är obefintliga, men jag konstaterade att det inte fanns några bänkar inne i kyrkorna. Kyrkobesökarna ska stå och be, och vid bön tänds tunna vaxljus framför valfri ikon bland de många att välja på. I några kyrkor stod en enda pampig tron mitt på golvet, oklart vem den var avsedd för.

Som kvinnor skulle vi ta en schal över håret innan vi gick in i kyrkan, och eftersom vi hade ridbyxor även en knuten runt höften. Kyrkan tillhandahöll en låda med skira schalar. Inget fel på dem, men jag kunde inte komma ifrån känslan av att jag såg ut som en påskkärring!

Ett av våra besök var vid Georgiens äldsta kyrkobyggnad: katedralen Bolnisi Sioni, som byggdes år 478-493. Mäktigt! Här finns en sten-inskription som är det äldsta exemplet på georgisk skrift, och den vackra rosenrabatten utanför gjorde det uppenbart att katedralen åtnjöt kvinnlig omsorg av klostrets nunnor.

Inne i klosterkyrkan Pitareti

Tevdore Tsminda -prästen eldar rökelse

Korsstygn är fint!

Denna lilla kyrkobyggnad bredvid den större Tevdore Tsminda var från 600-talet

Klostrets godmodiga gårdvar, men enligt uppgift kunde han skilja vän från fiende. Kuperade öron och svans för att vargen inte skulle få grepp i strid.