Eksjöborna är stolta över sin trästad, med all rätt. Den är en av tre svenska städer som fått utmärkelsen Europa Nostra för sitt arbete med att bevara och vårda sina trähus och sin unika kulturmiljö. De andra två är Hjo och Nora.

Husen är oklanderligt välskötta och målade, det är fullt av mysiga innergårdar belagda med kullersten och genom staden ringlar sig ett litet vattendrag. Men det som idag ter sig idylliskt och pittoreskt var för inte allt för länge sedan nedgånget, otidsenligt, brandfarligt och omodernt. Stadskärnorna, som förstördes av bomber i många europeiska länder under andra världskriget, rev vi svenskar själva med hjälp av grävskopor, förnyelseiver och god ekonomi. Eksjö gick mot strömmen och bevarade istället för rev. Även Eksjö skulle ha fått sin EPA- eller Domuslåda vid Stora Torget, som alla städer på 60-talet, men här höjdes kraftiga protester och varuhuset lades i utkanten av centrum istället.

Brandfarligt är det nog fortfarande, tyvärr. Hela Eksjö ödelades av en brand år 1568, och det vi ser idag norr om Stora Torget är den stadsplan som skapades efter detta, med de äldsta bevarade husen från 1600-tal. Stadsplanen sträckte sig då även söder om torget men där brann det 1856, och staden byggdes upp igen till en luftigare stad utifrån 1800-talsideal. Så sent som 2015 rasade en tragisk brand där en kringbyggd gård i den äldsta stadsdelen brann ner, och nu diskuteras någon typ av obligatoriskt sprinklersystem för att skydda de gamla trähusen.

Eksjö Museum

Eksjö är en liten stad, med drygt 10 000 invånare (17 000 i kommunen), och utifrån de förutsättningarna är stadsmuseet helt makalöst bra! Ja, faktiskt bättre än många större städers. De temporära utställningarna höll på att hängas om vid vårt besök, den sista dagen i maj. Å andra sidan slank vi in med gratis inträde i sista svängen. 1 juni till 31 augusti kostar det 80 kronor i inträde för vuxna (över 18 år). Men det är värt 80 kronor, jag lovar!

Muséet har tre fasta utställningar. En om Albert Engström: tecknare, författare och en bygdens son. Kanske har han fallit lite i glömska, men hans valaffisch i folkomröstningen om rusdrycksförbud; Kräftor Kräva Dessa Drycker från 1922 är en klassiker. Engström illustrerade också en ABC-bok tillsammans med Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Birger Mörner och J.A.G Acke. Låt oss konstatera att dessa herrars människosyn nu ter sig rejält föråldrad. Muséet har löst dilemmat genom att censurera de värsta rasistiska bilderna genom en randig frostad ruta, och säga att de tar avstånd från den typen av bilder. Bra lösning tycker jag, vi blir inte klokare genom att låtsas att historien aldrig funnits.

Den andra fasta utställningen är den stadshistoriska utställningen. Här finns inga tunga faktaspäckade partier och inga slumpvisa samlingar av gamla prylar, utan istället små stationer och uppbyggda miljöer med informativ text. Sådär att historien blir levande. Själv fastnar jag för historien om Greta Ekerman, som nitiskt sköter makens sysslor som postmästare på Eksjös postkontor under tidigt 1700-tal, medans han själv far på oxhandlarturer och super ner sig. När maken dör 1737 söker hon tjänsten som postmästare, den hon i praktiken haft i tolv år, men hon är kvinna och det går inte för sig. Tjänsten går till en man. Hon startar istället en spinnskola där hon utbildar unga flickor till skickliga spinnerskor.

Den tredje fasta avdelningen är Smålands militärhistoriska museum, med militärhistoria från medeltid till våra dagar. Jag är långt ifrån någon MÖP, men utställningen är bra och allmängiltig, som en viktig del av Eksjös historia som militärstad, och hela Sveriges historia för den delen. På foton och i en monter visas de ståtliga kavallerihästarna, inte allt för avlägset i tiden. Jag tänker på min morfar som gjorde militärtjänst på kavalleriet i Skövde på 40-talet, i en tid då man fortfarande föreställde sig att ett krig kunde utkämpas till häst.

Ett mycket trevligt resmål för den som är kulturhistoriskt intresserad, eller för den som helt enkelt gillar att fika och äta glass i en mysig småstadsmiljö!