Rundtur i Vilnius

Efter flera besök i Riga var det dags att söka sig längre in i Baltikum; till Litauens huvudstad Vilnius. En fantastisk stad! Resan var fylld av nya intryck och ny kunskap, och även en del spänning i form av ett bortslarvat bankkort och en missförstådd matbeställning. Mer om detta i kommande inlägg, men först en liten tur genom Vilnius:

Gamla stan

Vilnius gamla stadskärna är ett av UNESCO:s världsarv, och täcker en yta på cirka 350 hektar; tio gånger större än Gamla stan i Stockholm. Staden är en formidabel dröm för den som är intresserad av arkitektur, med imponerande byggnader i många olika stilar: gotik, renässans, barock och nyklassicism. Inte intresserad av arkitektur? Jag är säker på att ett besök är givande ändå! Det är vackert och mysigt, med trevliga fik och restauranger, hus i pasteller, ganska breda gator och öppna torg. Barock-katedralerna, som tornar upp sig som stora marsipanbakelser med grädde, är en skönhetsupplevelse för alla. Det ska finnas upp emot trettio kyrkor och katedraler i stadskärnan, så de finns bokstavligen talat överallt.

St Casimirs kyrka

Vilnius katedral och klocktorn

Heliga Treenighetskyrkan

Mysig gränd vid stadshustorget

Vilnius universitet

Vilnius universitet grundades 1579. Under årens gång har universitetet varit stängt under vissa perioder, först på order av ryske tsaren och senare av nazisterna, och sedan var det styrt från Sovjet under många år. Sedan 1990 är det ett oberoende litauiskt universitet igen, och studerandet är i full gång. För 1,50 euro får man ta en titt inne på området med de vackra innegårdarna, den imponerande kyrkan och den lilla bokhandeln med gotiska valv.

Sankt Johns kyrka på universitetsområdet

Universitetets bokhandel

KGB-muséet

The Museum of Genocide Victims (Folkmordsoffrens museum) är beläget just i det hus där KGB huserade under den sovjetiska ockupationen. Utställningarna på första våningen ägnas till största del åt motståndet som de litauiska partisanerna: ”skogsbröderna” bedrev, främst mellan 1944 och 1953 men även senare. På andra våningen berättas om deportationerna till Sibirien, bland annat om de 39 000 barn som skickades iväg tillsammans med sina föräldrar, med liten chans att överleva. I källaren finns KGB:s fängelse kvar, med isolerings- och tortyrceller. Tungt men lärorikt.

KGB-museet

KGB:s avlyssningscentral

Užupis

Užupis är en stadsdel på östra sidan om floden Vilnia som utropat sig till egen republik! Här bor cirka 7000 människor, varav många är konstnärer, och de har egen president, flagga, nationalsång och konstitution. Ja, det är mest på skoj, men området är mysigt och inbjudande.

Torget i Uzupis

Julmarknad

Även om nyårshelgen har passerat så pågår julen för fullt vid mitt besök i Vilnius! Granen bredvid katedralen, klocktornet och hertigpalatset är av gigantiska mått, och runt den pågår en livlig julmarknad där jag kan köpa hantverk, varma drycker och godsaker. Granen blinkar och tindrar, för så ska det vara om det är festligt i Vilnius. Även stadshustorget är prytt av en imponerande julgran.

Det som inte blev…

Kullen med Gediminas slottsruin är avstängd på grund av byggnadsarbeten, och kyrktornet på universitetsområdet är stängt vintertid. Det blev alltså inga ovanifrån-vyer över Vilnius.

Gediminas torn från nedan

På nätet hade jag läst om Gröna Bron över floden Neris, och dess sovjetiska socialrealistiska stayer av glada arbetare, bönder och soldater. Jag är lite svag för sådan kitsch-konst och traskar dit… men statyerna är borta och ersatta av tomma blomlådor. Väl hemma igen googlar jag mer omsorgsfullt, och läser mig till att de togs bort redan sommaren 2015. Vem är jag att klandra dem; jag förstår att för litauerna hade statyerna ett symbolvärde som inte kunde uppvägas av lite kitsch-kvaliteter.