Pole pole och party på Zanzibar

Vår Tanzaniaresa följer i stora drag den ordinarie turistrutten; först safaritur och sedan en vecka på Zanzibar, även om vi också stannar till i Lushoto och Pangani, och tar den gistna snålbåten över till slutmålet. Zanzibar ger mig blandade känslor. Det är otroligt vackert med vita stränder, palmer och turkosblått hav. Det är också fullt av lättklädda turister, hotellkomplex och oräkneliga påstridiga försäljare av utflykter eller allsköns tingeltangel. Det är inte som det ”riktiga” Tanzania längre.

”Lugn” säger min kloka reskamrat som besökt Zanzibar tidigare, ”Gå ett kvarter inåt land så finns det där”. Så sant, där finns husen med tak i korrugerad plåt, de dammiga vägarna och kvinnorna i färgglada kläder som bär lasten på huvudet. De kontrasterna blir en bestående bild av Zanzibar, som inte kan upplevas om man stannar innanför portarna på ett All inclusive-hotell.

Vi bor i en trevlig liten bungalow i Nungwi, ett stenkast från havet (eller två stenkast vid lågvatten), och bildar en liten nordisk koloni; till vänster bor en dansk kvinna, och till höger ett finskt par som står för en hel del dramatik genom att dricka för mycket, låsa ute varandra och gräla högljutt. Vårt rymliga rum har en fungerande fläkt, sängar med himlar av malariamyggnät och eget badrum, till priset av 400 kronor natten inklusive frukost för två; kaffe, juice, toast, ägg och färsk frukt. Lyx!

Dagarna går sin gilla gång i ett tempo som är väldigt pole pole (lugnt) i den 35-gradiga värmen. Två bad om dagen, lite snorkling och fantastiska måltider med fisk och skaldjur. Vi tar en båt ut till ett riktigt rev, snorklar en timme och får se skalarer, clownfiskar och andra spännande fiskar, men tyvärr bara någon enstaka färgglad korall. Båtresan dit är värd turen i sig, runt Zanzibars norra spets i det overkligt turkosblåa vattnet. Ryggen blir lite rödbränd trots rikligt med solkräm.

På kvällarna är det alltid party någonstans; med en blandning av disco, reggae och afrikansk musik, en dröm för mig som älskar att dansa. Störst är Kendwa Rock Full Moon party, ett enormt dansställe en bit bort utmed stranden, med en surrealistisk blandning av turister i alla åldrar, strandraggare, rastafaris och några massajer i traditionella höftskynken och smycken. Alla dansar i den vita sanden. Min dygnsrytm förskjuts, jag kommer i säng vid två- tretiden men går upp runt nio.

När solen går ner blir det kolsvart på en gång, och ficklampan måste alltid vara med. Stjärnhimmeln är magnifik. Aldrig tidigare har jag sett något liknande, med minimal påverkan av störande artificiellt ljus. De få lampor som finns slocknar förresten varje kväll i ett strömavbrott. Mysigt tycker jag, men inte den luttrade lokalbefolkningen. Ja, inte så mysigt längre, när de drar igång dieselaggregatet för att laga färdigt den mat vi har beställt.