Min safari i Tanzania uppfyllde allt vad jag kunnat önska i form av närkontakt med vilda djur. Jag hade nog trott att djuren skulle beskådas på håll med hjälp av en kikare, och hade av den anledningen skaffat en sådan. I själva verket kom vi ofta så nära med jeepen att vi kunde se giraffernas ögonfransar, lejonens morrhår och räkna rynkorna i elefanternas hud.

Själva kringarrangemangen då? Vi hade bestämt oss för att boka safarituren på plats i Arusha. Det råder ingen brist på arrangörer om man säger så… Staden lever på safariturismen och försäljarna är påstridiga och finns överallt. Problemet som vi blev varse var att de inte riktigt höll vad de lovade. De präktiga tält som visades på bilderna såg vi inte röken av, vårt tält var pyttelitet och läckte in. Arrangören svarade gladeligen ja på alla frågor. ”Kan ni ordna vegetarisk kost?” ”Inga problem”. ”Ingår det sovsäck?” ”Jajamän”. Väl ute i vildmarken så saknades både sovsäck och vegetariska alternativ. Min reskamrat som var vegetarian fick klara sig med kokta ägg, och med ett tunt tygstycke som täcke. Själv tackade jag min lyckliga stjärna att jag packat ner en egen sovsäck.

Första övernattningen skedde i permanenta tält med bäddade sängar, och avlöpte fint. Andra natten i Serengeti var det dags för pyttetältet, och vi lämnade väskor och skor utanför. Vi blev också bestämt avrådda från toalettbesök efter mörkrets inbrott, vilket var av nöden för många i gruppen som drabbats av orolig mage. Själv mådde jag bra, men var utmattad efter alla intryck och somnade som en stock trots alla konstiga ljud utanför tältduken.

På morgonen kravlade jag mig ut ur tältet och tittade efter sandalerna. EN sandal fanns kvar! Förmodligen hade en hyena eller vildhund tyckt att det luktade smaskens och sprungit iväg med den andra… Nåväl, skolös behövde jag inte vara, men nu återstod bara alternativen gympadojor eller flipflop.

Tredje natten skulle vi tälta på Ngorongoro-kraterns rand, på 2300 meters höjd över havet. Så Afrika till trots… nattetid gick temperaturen ner till motsvarande sval svensk sommar. Även här blev vi varnade, speciellt för att förvara något ätbart i tältet. Detta kunde få gottegrisarna vårtsvinen med extremt gott luktsinne att sprätta upp tältduken med sina betar för att komma åt det ätbara.

Under middagen på kvällen började det regna, först droppvis för att efterhand övergå till skyfall. Vi satt kvar i ”matsalen” under plåttaket så länge regnet varade, och drog oss sedan tillbaka för att sova. Blött i tältet! Jag försökte torka upp och fixa till så gott jag kunde, och somnade sedan i min fuktiga sovsäck. Vaknade först när solen gått upp av att min reskamrat drog i dragkedjan på tältet. Det visade sig att hon inte sovit en blund, utan hade vandrat runt på området under natten för att hålla värmen, tills någon annan safariarrangör förbarmat sig över henne och lånat ut ett täcke.

Sensmoralen? Det som inte dödar oss gör oss starkare. Eller: Det som inte dödar oss blir en bra historia i efterhand. Eller: Ta referenser på safariarrangören!

februari 2013