En annan rubrik kunde ha varit ”Sötchock i Kirgizistan”! Detta nymodiga uttryck har aldrig känts mer relevant än då, när vi satt av hästarna vid jurtan i It Tish-dalen. Två gulliga barn kom springande, uppspelta över vårt besök, och två ursöta hundvalpar gnydde och viftade på svansen, bundna vid varsin stolpe. En flock näpna kycklingar (decimerade av örnanfall och de söta hundvalparna, fick vi höra senare) pickade runt efter mat, och i jurtan fanns ytterligare två bedårande småbarn.

Familjen som bodde i jurtan under sommartid bestod av pappa, mamma och fyra barn; den äldste sju år och den yngste fyra månader. Under vinterhalvåret bodde de nere i byn, där den äldste sonen skulle börja skolan till hösten. Sommarloven är långa i Kirgizistan, upp mot tre månader, förmodligen för att många familjer fortfarande tillbringar sommaren uppe i bergen där djuren går på bete.

Vi serverades jarma, som är en ciderliknande jäst korndryck, och sedan blev vi inbjudna på lunch i jurtan; pasta och någon slags tomatsås. Lite förvånande så var vi två på varje tallrik, men portionerna var så rikliga att vi inte hann mötas på mitten innan vi var mätta. Ett varmt nybakat bröd sattes fram, där vi fick bryta oss bitar.

Far i familjen berättade att han och hans fru hade träffats när de studerade ekonomi på universitetet i Bishkek. Se där, så utmanades mina fördomar om en kirgizisk småbrukarfamilj! Av olika anledningar hade de satsat på djurhållning och drygade sedan ut inkomsterna genom att ta emot besök av de (få) turister som passerade dalen. Marken som de bebodde och betade tillhörde byn, men man kan väl anta att platserna är fördelade enligt hävd och tradition; helt enkelt lite svårt att greppa för oss som lever med fastighetsregister och utmätta gränser.

Nomadlivet motarbetades aktivt av Sovjetunionen, som ville inordna djurhållningen i kolchoser istället. Nu fanns det ganska gott om temporära boställen i bergen, där det bedrevs en fäboddrift, men kanske har sovjettiden satt sina spår. Många jurtor var utbytta mot enklare skjul i tegel, plåt och plast, och familjen vi besökte hade en jurta med stålställning och tak av plast, producerad i Kina. Vacker ändå, men sämre på att värma i kylan och ge svalka på sommaren.

Vad är det då för skillnad på en kirgizisk jurta och en mongolisk jurta (som egentligen heter ger i Mongoliet)? Den kirgiziska jurtan är självbärande och toppigare, med böjda takpinnar mot det runda ”takfönstret”. Den mongoliska jurtan är lägre, och har två bärande stolpar i mitten. Det runda ”takfönstret” med sina tvärslåar är för övrigt avbildat på Kirgizistans flagga, tillsammans med 40 solstrålar som representerar de 40 ursprungliga folkstammarna i landet.

Kirgizistans flagga

juli 2017