På resor brukar vi söka oss till platser som är vackra, roliga, spännande och intressanta. På sin höjd besöker vi kanske platser där hemskheter inträffat för så länge sedan att de hunnit bli kuriosa, som till exempel Colosseum. Så är inte fallet med Auschwitz-Birkenau. Ondskan är i färskt minne och sitter inpyrt i väggarna, och det finns fortfarande människor som har egna personliga minnen av koncentrationslägret. Ett oerhört deprimerande ställe, men det bör absolut ses.

Under mitt Krakowbesök hade jag avsatt en dag till detta. Det fanns gott om arrangörer som ordnade dagsturer, och jag bokade en tur genom mitt vandrarhem. Bussen hämtade upp resenärerna vid ett närliggande hotell, och körde cirka en timme till Oswiecim där lägren ligger. Där fick vi passera genom en säkerhetskontroll och träffa vår engelsktalande guide, som delade ut hörlurar för att alla skulle höra vad hon sa i gångar och korridorer.

Auschwitz var ursprungligen en av polska arméns militäranläggningar, med gedigna tegelhus. Efter att Tyskland invaderat Polen gjordes anläggningen om till fångläger. Från början var de flesta fångarna polska män och kvinnor, noggrant dokumenterade med fotografier som bevarats. De flesta fångar levde bara några månader i lägret, innan de avrättades eller dog av sjukdomar och svält. Sedan eskalerade det hela. När nazisterna började experimentera med gaskamrar, och deras arbete med att utrota judar, romer och andra icke önskvärda människor startade i stor skala, så räckte de gamla militärbyggnaderna inte till.

Birkenau byggdes tre kilometer bort, ett gigantiskt barackläger med gaskamrar och den välkända infarten där tågen rullade direkt in i lägret. Många av barackerna är borta nu, och gaskamrarna sprängdes av nazisterna i krigets slutskede, men tillräckligt mycket finns kvar för att man ska inse vidden av hemskheterna. Baracker med träbritsar i tre våningar, jordgolv och tunna väggar, taggtrådsstängsel, vakttorn och perrongen där den första utgallringen skedde. Med sitt strategiska läge och sin tillgång till kommunikationer utvecklades Auschwitz-Birkenau till det allra största koncentrationslägret, där 1,1 miljoner människor miste livet mellan 1940-45.

Det finns väldigt mycket fakta kring lägren och allt som hände, och alla har fått kunskap genom skolan, böcker, TV och film. Jag visste en hel del, men lärde mig också mycket nytt. Den största behållningen var ändå känslan av att gå på platsen där det skedde. Att se storskaligheten, hur oerhört välorganiserat och strukturerat det hela var; som ett Djävulens Lean Production. Att ana mänsklighetens tunna fernissa, och att inse att det inte går att förstå och aldrig får glömmas.

Det som förtog upplevelsen något var att det var väldigt mycket turister. Grupp efter grupp forslades genom lokalerna och lägren, i ett ganska snabbt tempo. Tid till eftertanke fick man liksom ordna själv, i små mikropauser där man stängde ute omvärlden. Det var inte heller någon matpaus inlagd i det pressade schemat, men det blev som en absurd påminnelse om hur försumbara ens egna problem är; när magen började knorra efter mat efter tre-fyra timmar.

Besöket gjorde mig mycket nedstämd, men det är en av de allra viktigaste resor jag gjort, och jag är tacksam över att den blev av.

juli 2016

En bild av storleken på lägren