Utflykt till Cathedral Cove

Min kajaktur i Whitianga skulle gått till Cathedral Cove, men är inställd på grund av hård vind. Finns det något alternativt sätt att ta sig dit? Damen på turistbyrån förklarar att det går en buss till Hahei några gånger om dagen, från andra sidan sundet, och därifrån en vandringsled. Landvägen får det alltså bli!

Min nattsömn störs av att det regnar in på mig genom det öppna fönstret, men på morgonen håller det upp och jag ger mig iväg. Jag tar den lilla färjan över till andra sidan sundet, i god tid före bussens avgång. Så god tid att jag hinner gå en runda på den uråldriga kyrkogården, och sedan upp på en utsiktsplats med fina vyer åt alla håll. Med endast någon minut tillgodo ställer jag mig på busshållplatsen. En äldre man tilltalar mig, från parkeringen mittemot; ”Ursäkta, skulle du med bussen? Den gick precis!”

WHAT!? Före utsatt tid? Min tidtabell säger mig att det är två timmars väntan till nästa buss. ”Ska du till Hahei? I så fall kan du åka med mig dit om du vill” säger gentlemannen på andra sidan vägen. Jag accepterar tacksamt och sätter mig på förarplatsen… nej, passagerarplatsen, till vänster i det vänstertrafikerade landet. Det blir en trevlig tur; min nyvunne vän guidar flitigt under den kommande milen, och pekar ut vilda kalkoner, kiwi-odlingar och var man kan beställa den bästa stenugnsbakade pizzan. Väl framme i Hahei går han med mig ända till utgångspunkten för vandringen, under tiden som han berättar mer om trakten.

Vandringen från Hahei till Cathedral Cove går utmed havet och tar cirka 40 minuter. Vinden är stark, men inget regn faller. När jag är framme konstaterar jag att det är en mäktig plats! Efter att ha gått genom porten i berget: ”katedralen”, kommer jag ut i den skyddade bukten, det som heter cove på engelska. Illusionen av att gå in i en annan värld har gjort att en scen i en av Narnia-filmerna spelades in just här. Vågorna skummar höga och vita, och jag tänker än en gång att en kajaktur nog inte hade varit en lyckad idé. De mer äventyrliga kite-surfar utmed kusten; för dem ser förhållandena perfekta ut.

Tillbaka i den lilla orten Hahei äter jag en god måltid på en restaurang; grönläppade musslor för andra gången i Nya Zeeland, denna gång i gigantiskt format: varje mussla är som en mindre kycklingfilé. Efter desserten går jag runt lite och kollar på hus och trädgårdar. Jag hör någon ropa, men reagerar inte nämnvärt på det… jag känner ju ingen här. Men andra gången tittar jag upp och ser att det är min vän från förmiddagen som vinkar och ropar. Han vill försäkra sig om att jag har haft en bra dag och att jag vet när bussen går tillbaka! Ja, jag kommer med bussen och färjan tillbaka till Whitianga, efter en heldag i äventyrsland!