Pyramiden - en sovjetisk spökstad

Andra dagen på Svalbard ska jag ut på båttur till det nedlagda och övergivna gruvsamhället Pyramiden. Gårdagens solsken och värmerekord på 14 grader är ett minne blott, och temperaturen kryper nu ner mot julis medelnivå: 4-5 grader. Vi är ett trettiotal turister som bordar MS Polargirl, och det blir knappast varmare när vi kommer ut på fjorden. Jag har tagit till mig arrangörens råd: ”Husk varme klær” och tar på mig en extra tröja under den vindtäta jackan, enligt lager-på-lagerprincipen. Guiden flinar lite och säger: ”Det är ju sommar!”… men strax därefter ser jag honom dra en anorak över lusetröjan.

På båten kommer jag i slang med Mona från Öland, som reser ihop med sin man, bror och son. Sonen är en hårdrockare i 40-årsåldern som har förkastat allt vad fleece och goretex heter, och istället bär en tunn tröja och svart, lång och oknäppt läderrock. ”Blir det 30 minus ska jag fundera på att knäppa den” säger han till sin mamma, som oroar sig på mammors vis.

Trots kylan vill vi gärna spana från däck, och det ger utdelning. Ett antal ointressanta måsar cirklar runt båten i förhoppning om något ätbart, men plötsligt kommer det en fågel som flyger på ett annorlunda och tyngre vis. En lunnefågel! Så vacker, med sin färgglada näbb. Lite senare viftar några på styrbordssidan upphetsat och pekar utåt; en knölval! Först syns en vattenkaskad, sedan den klassiska stjärtfenan som går upp mot skyn och sedan dyker ner igen.

Vid Skansbukten passerar vi ”Svenskhuset” och får höra dess tragiska historia. 1872 sökte 17 norska säljägare skydd i det nybyggda huset, då deras fartyg frusit fast i isen. Huset var byggt av en svensk expedition, förråden var fyllda av konserver, och kombinerat med jakten var möjligheten att övervintra god. Men när näste man kom till huset sommaren därpå, hittade han alla säljägarna döda. I 135 år var deras död ett mysterium, ända till 2007 då en läkare fick tillstånd att testa en hypotes. Det visade sig att de dött av blyförgiftning, förmodligen då de värmt maten och ätit direkt ur de blyförseglade konservburkarna.

Efter cirka två timmars båtfärd är vi framme vid Pyramiden. Orten och kolgruvan grundades av Sverige 1910 men såldes till Sovjetunionen 1927, och utvecklades till en socialistisk mönsterby med bostäder, restaurang, skola, sjukhus, kulturhus, sporthall med simbassäng och fotbollsplan… till och med ladugård med nötkreatur under en period. Som mest bodde här 1200 personer, men på 90-talet lades gruvan och orten ner och husen lämnades åt sitt öde. Nu bor en handfull människor kvar som underhåller byggnaderna och guidar turister, en nytillkommen och förhållandevis framgångsrik inkomstkälla. Ryktet säger också att Ryssland är mån om att ha en fot kvar i Pyramiden, med sitt strategiska läge nära Arktis.

Vår ryske guide bär gevär, och vi får stränga order att inte lämna gruppen. Även här får de besök av isbjörnar emellanåt, men det mest intressanta vi får se i djurväg är ett par halvt domesticerade polarrävar som stryker runt knutarna. Platsen är intressant och lite kuslig, som lämnad i hast. I kulturhuset ligger ryska serietidningar, en balettkjol hänger på väggen och en pampig flygel står övergiven i ett rum. På det öppna torget mellan huvudbyggnaderna blickar världens nordligaste Leninstaty ut från sitt fundament, över husen ”London” för de ensamstående männen, ”Paris” för ensamstående kvinnor och ”Galna huset” som fick sitt namn för att barnen lekte sina vilda lekar inomhus i korridorerna, av säkerhetsskäl. Det mesta är nu öde och i sakta förfall, men i restaurangen kan turisterna fortfarande få sig en kopp kaffe och en vodka.

På hemvägen tar vi en sväng fram till Nordenskiöldsbreen, en gigantisk blånande glaciär som utstrålar en massiv rå kyla. Vi håller oss på behörigt avstånd, för då och då kalvar glaciären ett isblock ut i fjorden, med ett brak. Här har vi vår största chans att få se isbjörnar, men de behagar inte visa sig denna dag. Vi får nöja oss med ett gäng knubbsälar, som till skillnad från oss är väldigt belåtna med isbjörnsfrånvaron.