Tågluffa 2.0

Tågluffa 2.0

Min tågluffarhistoria

När jag var ungdom – tidigt 80-tal – var tågluffning i Europa det absolut häftigaste äventyr man kunde ta sig för. Jag gjorde två resor, 1982 och 1983, med den obligatoriska ryggsäcken och med träskor på fötterna. Första resan gick till Aarau (i Schweiz), Venedig, Rom, Neapel och Korfu. Den andra till Frankfurt, Andorra, Malaga, Albufeira, Lissabon, San Sebastian och Paris. På den tiden hade Interrailkortet en åldersgräns, och jag var inställd på att vänta tills pensionsåldern för att åtnjuta några nya rabatter.

Sista kortet på resan: Inte så glada som vi ser ut… för äventyret var över.

Efter några år släpptes interrailkorten till alla åldrar, men då var jag tvåbarnsmor. Jag åkte visserligen Inlandsbanan och tåg till Paris med barnen, men någon tågluffning blev det inte. Det dröjde till 2012, nästan trettio år, innan jag gav mig ut igen: en lightversion med raka vägen till familjens hus i Frankrike och ett stopp i Prag på hemvägen. 2016 blev det en mer omfattande tur; efter Frankrike besökte jag Ljubljana, Budapest, Kraków och Toruń. Till sommaren är det dags igen, Frankrike är spikat men i övrigt är resplanen ett oskrivet blad!

Tidig morgon i Schweiz

Så funkar det

Steg 1 Köp kort: Interrailkortet köps numera på nätet, och levereras som rekommenderat brev. Kortet finns i sju varianter:

  • 5 resdagar inom 15 dagar
  • 7, 10 eller 15 resdagar inom en månad
  • Obegränsat resande i 15 dagar, 22 dagar eller en månad.

Mitt kort för detta året: 7 dagar inom en månad köptes med 15 % rabatt, och kostade då 2700 kronor. Priserna skiljer sig åt för ungdom, vuxen eller senior, och om du väljer första eller andra klass, En sak som förbättrades någon gång mellan 2012 och 2016 är att det nu ingår en utresa och en inresa utöver kortets dagar (den resan ska vara direkt till gräns, men kan inkludera nödvändiga tågbyten).

Varje vuxen kan ta med två barn under 11 år gratis, och under min tågluffning 2016 delade jag vagn en sträcka med en svensk fyrabarnsfamilj, som åkte på Interrailkort ner till Kroatien. De tyckte att det var ett mycket behagligare alternativ än att bila ner, och barnen hade pysselpåsar och kvoterad skärmtid på föräldrarnas telefon.

Jag älskar tåg-perspektivet!

Steg 2 Planera resan: Nya tider, härliga tider! Du laddar ner en app som heter Railplanner, och söker lätt upp din rutt. Skriv in Från och Till, och resealternativen kommer upp. Där anges också om tåget kräver platsbokning, vilket är en kostnad på från trettio-fyrtio kronor upp till några hundra för sovvagn. Vill du till varje pris undvika platsbokning kan du bocka i detta och resultatet filtreras.
Enligt min erfarenhet är tågen pålitliga och punktliga – ju längre österut man kommer, desto bättre. Det svarta fåret är Italien. Båda gångerna har jag blivit ståendes i Ventimiglia, den första stationen efter franska gränsen, men med Railplanners hjälp har jag kunnat hitta en alternativ rutt som tagit mig vidare.

All information hittar du på www.interrail.se (mer kortfattat på svenska) och www.interrail.eu (mer omfattande på engelska, inklusive info om Railplanner)

Slovenien från tåget

Är du på?

I klimatdebattens spår har tydligen Interrailkorten sålt som aldrig förr. Glädjande! Tåg är inte bara ett miljövänligare sätt att resa, utan också ett litet äventyr i sig; att se städer, byar och landsbygd från tågfönstret, att gå till restaurangvagnen och kolla utbudet, att betrakta medresenärerna och inte sällan byta några ord med dem under resans gång.

Det är nya tider nu som sagt, och bekvämlighetsgraden kan anpassas efter önskemål. Inte ens jag är beredd att sova i sovsäck utanför Barcelonas Centralstation längre, men jag åker gärna tåg nattetid (sittande eller i sovvagn) för att maximera dagarna på plats. Det går precis lika bra att anpassa kortare dagsturer för att checka in på ett mysigt hotell till natten.

Tiden då tågluffning var liktydigt med svettig T-shirt, träskor, ryggsäck och ett minimalt matkonto är också förbi. Eftersom tågstationerna alltid är rimligt centralt belägna går det fint att resa med en mindre resväska på hjul. Det är alltså fullt möjligt att vara en chic resenär i skrynkelfria kläder och skor med klack, om man är lagd åt det hållet. Chic är inte min bästa gren, men några fler ombyten kostar jag på mig. Att leva på baguetter var aldrig min melodi ens när det begav sig, mina resedagböcker är fyllda av noteringar om de första bekantskaperna med svärdfisk, bläckfisk, italiensk glass, färska musslor och paella!

Polen från tåget

Möhippa på tåg i Österrike

2019-08-05T15:38:35+00:0017 Dec 2018|0 kommentarer

Lämna en kommentar