Det där med coronaviruset…

Det råder ingen tvekan om att den här sommaren och det här året kommer att gå till historien, på grund av viruset som påverkade hela världen under en så lång tid. Jag har inga avancerade analyser att komma med, bara mina högst personliga reflektioner:

Jag är i stort sett nöjd med den svenska coronastrategin, och tycker mig se att tiden kommer att ge oss rätt (den där högröstade tuppen i de Förenta staterna kan ta och äta upp sin tupé).

Jag har varit en exemplarisk medborgare; jag har hållit avstånd, tvättat händerna flitigt och nyst i armvecket. Jag har undvikit kollektivtrafiken, Ullared (som alltid!) och välbesökta badstränder. Jag har semestrat med tält och egen bil, någorlunda nära, och inte haft en tanke på att resa utomlands.

Jag har fortfarande ingen längtan efter äventyrliga långresor. Det enda jag varit rädd för som ensamresenär är att bli allvarligt sjuk under min resa, och den faran känns mer aktuell än någonsin. Det här får helt enkelt ta sin tid.

Min coronasommar

Jag brukar vara hemma större delen av sommaren och förlägga utlandsresorna främst till vår och höst, så det har inte varit någon större skillnad. Att göra utflykter i närområdet; hemestra och svemestra och allt vad det kallas, är inte heller någon nyhet för mig. Turerna med en eller flera övernattningar blev ändå fler än vanligt: i juni till Tiveden och till Skåne: Söderåsen och Kullaberg. i juli till Bergslagen: Lesjöfors, Hällefors, Grythyttan och Nora. Samtliga de resorna uppfyllde alla kriterier för en riktigt bra resa; nya upptäckter, upplevelser och intryck.

Dagsturerna blev också något fler än vanligt. Under sommaren har jag gjort en del återbesök, och även betat av några resmål som stått på listan i åratal. Vandalorum, Linnés Råshult och IKEA museum i Småland, Tjolöholm och Grimeton radiostation  i Halland, Ostindiefararen i Göteborg, kajakpaddling i Bohuslän och Floby arboretum och antikvariat i Skaraborg. Kajakpaddlingen blev sommarens allra bästa dag, och så har jag badat hela åtta gånger i hav och sjö, det gillar jag!

När resorna fått stå tillbaka har mitt andra stora intresse kunnat expandera och ta större plats: trädgård och odling. Jag brukar alltid lägga mycket tid på det, men i år har jag inte varit borta längre än tre dagar i sträck. Så – extra välputsade gräskanter, nya och slutförda projekt och en hård och skoningslös kamp mot ogräs och mördarsniglar!

Det som jag saknat

Det enda som jag saknat i sommar är det traditionella midsommarfirandet i franska Mougins, inkluderat saknaden av min bror och svägerska som valt att tillbringa coronaperioden där i karantän.  Sedan trodde jag ganska länge att den planerade resan till Norge i mitten av juli skulle kunna bli av, planen kändes trygg med biltransport och tältboende. Men nej, vi var Persona non grata  i grannlandet. Det kändes lite bittert, men Norge och Besseggen finns ju kvar till kommande år. Jag känner också ett stygn av saknad efter livemusik, konserter och festivaler, som det planerade besöket på musikfestivalen i Norges kustband.

Men det låter väl inte så illa?

Nej, jag skulle betecknat detta som en ganska bra sommar. Om det inte varit för något mycket värre än corona, tro det eller ej. I början av juni kom min dotter hem och berättade att hon fått diagnosen bröstcancer. Så varvat med de där trevliga utflykterna, där hon för övrigt varit med på flera, så har det varit oro, flera operationer och häng på Sahlgrenska och Carlanderska. Jag har inte skrivit något om detta tidigare, mest för att hon är vuxen och detta är hennes historia, men såklart påverkar detta mig ända in i själen och jag skulle ta hennes plats i sjukstatistiken utan tvekan, om jag bara kunde.

Bloggen fick ett uppehåll i juni, i den första chocken, men sedan startade jag upp igen. Det är ändå på glädjekontot, att uppleva saker och att skriva om det. Så länge det känns så, så fortsätter jag.

Det var min sommar 2020.