GR20 – Dag 6

GR20 – Dag 6

Castel di Vergio till Manganu 

uppåt 670 m och nedåt 475 m

Idag har vi en lång sträcka framför oss; 17 kilometer, men med förhållandevis moderata höjdskillnader, och sonen bestämmer sig för att göra oss sällskap. Innan vi ger oss av får vi se de vilda grisarna dra förbi utanför staketet, stora slanka suggor och ett gäng kultingar med varierande teckningar. De kallas porcu nustrale; ”naturgrisar”, och dessa varierar dieten av ollon och kastanjer med matrester från campingen. Leden startar genom en vacker bokskog, och går sedan upp för ett berg. På berget springer flera grupper med kamouflageklädda soldater som tränar med tung packning. Varför just här? Kan det vara så att de bor på hotell nattetid?

Efter en lång vandring på platån kommer vi till den vackra sjön Lac du Ninu, som ligger på en grön äng på 1743 meters höjd, med meandrar och korvsjöar omkring. Jag möter en liten häst som jag bjuder på min hembakade energibar med nötter och torkad frukt, och vi blir vänner för livet. Vid lunchrasten vid sjön blir vi omringade av flera hästar, som punktmarkerar vandrare i hopp om något ätbart. Jag fantiserar om att rida in en av dem, eller åtminstone få den att bära min ryggsäck!

Vandringen går vidare förbi ett bergerie, en slags fäbod med några betande kor, och vidare genom marker med buskage och träd. Här och var ser jag att det brunnit. Sommaren har varit torr och het på Korsika, och på sina håll har det varit omfattande skogsbränder. Vid nästa bergerie vajar den korsikanska flaggan, och på väggen sitter en Che Guevara-affisch. Revolutionslusten har mildrats på Korsika, med hjälp av ett visst självstyre och en hel del franska investeringar, men någon imperialistisk coca-cola säljer de inte. Vi köper varsin Orangina för att få kraft för den sista biten till hyttan Manganu.

Hyttvärden på Manganu gör sitt bästa för att skrämma upp sina besökare, förmodligen på förekommen anledning. På flera ställen finns plakat uppsatta: ”Förvara ingen mat i tälten. Vildsvin och rävar kan försöka ta sig in. Häng upp maten högt”. Jag bestämmer mig snabbt för att äta upp resten av min korsikanska getost till kvällsmat, för lukten av den skulle kunna få vartenda vildsvin i trakten att komma i extas. All annan mat är torr och paketerad, vilket i och för sig inte skulle kunna lura en räv eller ett vildsvin med extremt gott luktsinne. Var ska vi hänga upp vår mat? Sonen går en runda och rekognoserar, men ser ingen mat i träden. Vi utmanar ödet och stoppar ner våra tillslutna matpåsar i ryggsäckarna, och sover sedan oroligare än vanligt.

23 september 2017

 

Grisbesök i Castel di Vergio

Träning i kamouflagedräkt

Hästmöte

Tittut

Åsna vid bergeriet

Varuleverans med åsna

Refuge de Manganu

 

2017-11-07T15:05:31+00:0026 Okt 2017|0 kommentarer

Lämna en kommentar