GR 20 – så funkar det

GR 20 – så funkar det

Det här är en guide för dig som vill ta dig an Europas tuffaste vandringsled; GR20 på Korsika. Jag gick leden utan tidigare erfarenhet av fjällvandring, vilket är helt galet och knappast ett tilltag att uppmuntra, men jag hade stor hjälp av en god planering och en rejäl dos av envishet!

Min planering baserades på böckerna Vandra på Korsika, skriven av Ewa Hellström Boström, och Trekking – The GR20 Corsica av Paddy Dillon, men också googlade uppgifter från hemsidor och bloggar. Kanske hittar någon intresserad till min blogg, och tar till sig några tips. Mina råd och mitt ”facit” är naturligtvis gjorda utifrån mina val och förutsättningar, och jag gick bara den norra delen av leden. Massor av vandrare gör andra val; går från söder till norr, går i juli, bor i hytta. Och den som är ung och/eller vältränad kan eventuellt klara två dagsetapper per dag, men de flesta har fullt upp med en, tro mig…

Planering

• NÄR PÅ ÅRET
Första valet att göra är när du ska gå. Hyttorna på leden är bemannade från maj till oktober. Övrig tid på året får man klara sig själv och bära mer packning, och i så fall bör man vara en väldigt erfaren vandrare. Snön ligger kvar på norrsidorna på hög höjd under hela juni månad. I juli-augusti brukar det vara väldigt hett och åskväder som drar in under eftermiddagarna, och det är också flest vandrare ute under dessa månader.

Mitt val blev september. Vädret var perfekt att vandra i, men oväntat kallt nattetid. Det var en hel del vandrare ute, men det var aldrig mer än en före i kön till dusch, toa eller gasolkök. Alldeles lagom enligt svenska mått! Vi gick sista veckan i september, men om jag skulle göra om det hade jag kanske valt andra eller tredje veckan.

• VILKEN DEL
Ska du gå hela leden eller en del av den? Hela leden är sexton dagsetapper, och kan vandras från Calenzana i norr till Conca i söder eller tvärtom. Den delas naturligt i en norra och en södra del i staden Vizzavona, där det finns tågförbindelse. Den norra delen på nio dagsetapper är den vackraste, svåraste och mest alpina delen, med de högsta topparna. Ja, det var svinjobbigt, men jag ångrar absolut inte att vi valde den delen. Det enda som gnager lite är att man kanske ”borde” ha gjort hela leden, men det föll ursprungligen på att sexton dagar med restid hade krävt en treveckorssemester. Jag lade också in två extradagar i förhållande till flyget hem, i det fall vi skulle behöva vänta ut oväder eller ta en vilodag. Dessa två dagar kunde vi spendera vid kusten efter vandringen, men nu vet jag att det var rätt tänkt. Det fanns många passager som jag inte hade velat gå i ösregn, med risk att slinta.

• BOENDE
Hur ska du bo? Det finns några olika alternativ; att bo inne på hyttorna, att hyra tält eller att ha med ett eget tält. I Haut Asco, Castel di Verghio och Vizzavona finns också enklare hotell. Hyttornas standard är väldigt spartansk. Väldigt. Träbritsar med plastade madrasser, någon gång i tre våningar, där man ligger sida vid sida med främlingar. Mina barn föreslog tidigt i planeringen att vi skulle sova i eget tält. När jag läste på webben att flera hyttor hade problem med punaises de lits: vägglöss, så ställde jag helhjärtat upp på den idén, speciellt då sonen gick med på att bära tältet. Det är också så att sovplatserna i hyttorna bör förbokas, för att vara säker på att få plats.

En hel del folk sov i hyttorna, så kanske var min oro överdriven. Att sova i tält i nio nätter är tufft, och trångt när man är tre personer på 2,2 x 1,5 meter. Jag var ändå mycket nöjd med mitt nyinköpta tält Luxe Outdoor Astron 2+ . Det väger endast 2,4 kg, är lätt att sätta upp och ta ner och stod emot den första nattens skyfall.

Sprillans nytt tält!

• ATT TA SIG DIT OCH HEM

Det finns två alternativ för att ta sig till Korsika: att flyga hela vägen dit eller att ta färjan från fastlandet, till exempel från Nice. Flyg till Nice plus färja var något dyrare än att flyga hela vägen, och färjeavgångarna är något färre utanför högsäsong i juli-augusti.

Jag hittade inga direktflyg från Sverige, utan det blev mellanlandning i Paris, och även byte av flygplats från Charles de Gaulle till Orly eftersom sista biten är inrikesflyg. Det finns tre flygplatser på Korsika: Calvi, Bastia och Ajaccio, och Calvi ligger bara några kilometer från utgångspunkten i Calenzana. Utanför flygplatsen stod en rad med taxibilar, och alla med ryggsäck förväntades med automatik vilja bli avsläppta på campingen i Calenzana! Vi drog en vinstlott och betalade 30 euro för vår taxi, medan några andra betalade 50.

I Vizzavona finns det tågförbindelse som sagt; norrut till Bastia eller Calvi, och söderut till Ajaccio, beroende på varifrån flyget hem är bokat. Vi åkte till Bastia, en resa som tog några timmar och kostade 15 euro per person. Om du väljer att gå hela leden till Conca ska det finnas bussförbindelser till någon av de större städerna.

• TRÄNA!
Börja träna i god tid, och mycket! Det gjorde inte jag, men jag rekommenderat det starkt. De nio etapper vi gick snittade på 900 höjdmeter per dag och lika mycket nedåt, och detta med packning och besvärlig terräng. Det frestar på knäna, och jag hade aldrig klarat det utan mina nyinköpta vandringsstavar som fungerade som hävstång uppåt, avlastning nedåt och som hjälp med balansen i största allmänhet. Jag gick några gånger med full packning i en slalombacke hemmavid, det var mina mest seriösa träningspass.

Packning

• RYGGSÄCKEN
All information jag tog till mig innan vandringen tryckte på vikten av packningen, i dubbel bemärkelse! Håll den lätt! Högst tio kilo var rådet som gavs, och det höll jag. Det krävde en del nyinköp, av lättviktsliggunderlag, lättviktssovsäck och så lättviktstältet som sonen bar. Jag provvägde fleecetröjor och bikinis på hushållsvågen, och valde det allra lättaste av allt. Det gällde verkligen att minimera packningen till det allra nödvändigaste, att väga varje pryls vara eller inte vara på guldvåg, och att inte vara allt för kinkig med ombyten.

Varje gram som stannade hemma var guld värt för knäna, och när jag såg en del som pustade under överdimensionerade ryggsäckar så prisade jag mina nio-tio kilon. Jag saknade inget förutom möjligen några fräscha klädbyten, och hade bara med mig två saker som aldrig kom till användning: myggmedel och hopvikbar sittdyna. Det fanns inga mygg (hurra!) och när jag satte mig för att pusta var jag så trött att jag inte orkade plocka fram dynan.

• KLÄDER OCH KÄNGOR
Låg vikt, lättvättat och smutståligt. Något varmt och vindtätt. Alla vandrare är lika funktionellt och avslappnat klädda, och ingen har något fint att byta om med till kvällens middag. Några hade tunna lätta dunjackor, dem var jag lite avundsjuk på. En del gick i shorts men jag föredrog långbyxor, på grund av sylvassa klippor och taggbuskarna från helvetet.

Kängorna bör vara stabila och ingångna, med stöd för vristen. Så säger all litteratur, all etablerad erfarenhet och så även jag. Ändå gick sonen, trots en intensiv tjatkampanj, i ett par Adidas Ultraboost Uncaged, alltså ett par träningsskor som är som ett par sockar på fötterna. Sulan ser ut som frigolit, fast med Continental-gummi under. Det gick bra, ovandelen blev lite kantstött men på sulorna märktes inget och det blev inga vrickningar. Ändå; gå i stabila, ingångna kängor med stöd för vristen!

Vandringsskor… och ombyte

• MAT
Vi tog beslutet att laga det mesta av maten själva av olika anledningar; en är vegetarian och vi var osäkra på vad som fanns att köpa. Ungefär två kilo av min packning bestod av mat; energibars, frystorkat, nudlar, couscous med torkade grönsaker, några små konserver, parmesan, olivolja, nescafé, blåbärssoppa, torrmjölk, frögröt, rågbröd och mjukost i tub. I princip valde och bar var och en sin egen mat, även om det förekom lite byteshandel vid måltiderna. Hur osolidariskt är det inte att hala fram en liten påse ostbågar, utan att bjuda?

Vi hade med oss varsin mugg, kåsa, spork, en liten visp och en trangia-kittel att koka vatten i, och lagade maten på hyttornas gasolkök. Låter det torftigt? Aldrig har maten smakat bättre än så; varma nudlar med parmesan i en kåsa! Vi stödköpte lite dryck och matvaror i hyttorna, och en gång en hel rätt: tomat- och mozzarellasallad. Att ha eget kokkärl var väldigt bra, de som fanns var ofta upptagna eller väldigt ofräscha.

Vandringsmat

Hyttorna

Alla hyttorna erbjuder boende, och det är inte heller tillåtet att tälta någon annanstans än där. Att tälta kostar 7 euro per person och natt, att hyra tält 11 euro och att bo i hyttan 14 euro. Där finns också basservice i form av drickbart vatten, gasolkök för matlagning (inomhus eller ute under tak), torrdass och duschar (ljumna, kalla eller iskalla).
Alla hyttor säljer också lite enkla förnödenheter som snacks, dryck, några konserver eller frystorkat, och på några få ställen finns ett rikligare utbud. En läsk kostar 3,5 euro och en halvliter öl eller vin 7 euro, vilket är billigt med tanke på att de forslats dit med en åsnetransport. Det är också möjligt att boka frukost för 10 euro eller en trerätters kvällsmåltid för 20 euro; ofta någon soppa och pastarätt. Vi var ändå på franskt territorium; tre rätter och vin är standard även i fält!

Här är en kort sammanfattning av de campingar och hyttor vi bodde vid:
Calenzana
Utgångspunkten; en liten camping med gångavstånd till affärer och restauranger i centrum.
Ortu di u Piobbu
Campare får laga maten ute. Litet utbud att köpa. Kalla duschar och nybyggda trekantiga fräscha utedass (… allt är relativt!)
Carozzu
Matlagning inomhus i stora salen i hyttan. Litet utbud av varor. Fräscha utedass, men iskalla duschar.
Asco Stagnu
En gammal skidort med en stor byggnad och välförsedd servicebutik där vi även kunde köpa färskvaror som ost, korv och frukt. Kök, toaletter (utan sittring) och ljumna duschar inomhus. Strax intill finns även ett hotell med restaurang.
Tighjettu
Matlagning inomhus i mysig hytta, medelstort utbud i ”affären”. Duscharna värms med solkraft, men varmvattnet var slut när jag kom fram. Dasset är ett hål i golvet, att sitta på huk över.
Castel di Verghio
”Riktig” camping med välförsedd butik och varma duschar. Köket öppet under tak. Här finns också ett hotell med restaurang. Varning för smågrisar på campingen!
Manganu
Matlagning ute under tak. Litet utbud att köpa, och de serverade bara varma mackor vad jag såg. Kalla duschar och de nybyggda trekantiga dassen. Här varnades det för både vildsvin och rävar.
Pietra Piana
Matlagning inne i hyttan. Ganska litet utbud att köpa, men pluspoäng för färsk frukt. Kalla duschar och hål i golvet-dass.
Onda
Litet utbud att köpa, och sur hyttvärdinna som satt upp arga lappar vid uteköket; typ ”kom inte här och ställ krav”. Hål i golvet-dass och kalla duschar, men på plussidan: här tältar man på inhägnad grön gräsmatta till skillnad från tidigare steniga markplättar.

de nybyggda torrdassen

Vandringen

Några ord om själva vandringen: Leden är väldigt väl utmärkt, med rödvita markeringar målade på stenar, klippor och träd. Om markeringarna tar slut är det bäst att stanna, gå tillbaka till den sista man såg och se vart leden viker av.

Du bör hela tiden vara observant var du sätter fötterna, det kan vara halt, vasst och stenar som ligger löst. Extra viktigt i blött väder såklart. Som jag skrivit tidigare, många etapper skulle vara direkt riskfyllda att gå i regn, så planera in en extradag eller två. De flesta har vandringsstavar, och de är en ovärderlig hjälp.

Det är många smala passager som kräver en viss artighet, som att ge företräde när det krävs. Alla vandrare är överlag trevliga och artiga, och antalet bonjour blir oräkneligt till alla man möter, passerar eller blir passerad av!

Bara att följa markeringen

Missbedömningar

Med tanke på min ringa erfarenhet så slog min planering väl ut, men det var några saker som inte blev riktigt som jag tänkt:

Det var oväntat kallt på kvällar, nätter och morgnar. Vi fick sova i full mundering: underställ, fleece, byxor, dubbla sockar… ja, typ allt vi hade. Jag startade vandringen i full mundering varje dag också, och skalade av mig först när solen värmt upp vid nio-tiotiden.

Jag hade planerat att tvätta upp kläderna när jag kom fram på eftermiddagen, Det hanns inte med. Det var för sent, jag var för trött, det var för dåligt torkväder. Det enda jag tvättade var lite underkläder, som fick torka på ryggsäcken dagen efter. Ja ja… Christoffer Columbus, Marco Polo eller Ragnar Lodbrok tvättade nog inte heller så ofta.

Jag hade trott att jag skulle kunna köpa bröd vid hyttorna, till lunchmat, men det fanns oftast inget bröd att köpa (utom i Castel di Verghio). Våra luncher blev därmed lite torftiga, mest snacks och kanske någon frukt. Sonen satsade på kall ravioli i konservburk, tungt att bära men mättande.

Detta är mina samlade erfarenheter av att vandra GR 20… om du har frågor eller vill ta del av packlistor så går det bra att kontakta mig!

Kalla nätter!

September 2017
2018-01-14T09:19:30+00:00 13 Jan 2018|2 Comments

2 Kommentarer

  1. Renates Reiser 2018-01-14 vid 12:18 - Svara

    Inspirerende og informativt innlegg! Jeg har en drøm om å vandre GR20 en gang, så dette passet ypperlig å lese. 🙂

    • Eva 2018-01-14 vid 16:48 - Svara

      Kul att du gillade det! Det måste du verkligen göra, en fantastisk upplevelse!

Lämna en kommentar