Det här är en kombo-tur: en sevärdhet och en vandring, vilken bra kombination! Hedared ligger mellan Borås och Alingsås, och här finns Sveriges enda bevarade stavkyrka.

Hedareds stavkyrka

Det som utmärker en stavkyrka är alltså byggnadssättet, att resa kluvna stockar/stavar som väggar – ett byggnadssätt från förkristna tider. Tidigare trodde man att denna kyrkan var från mellan 1100- till 1300-talet, men dendrologiska undersökningar av trävirket visar att den byggdes så sent som 1506. Det finns äldre delar inne i kyrkan, så troligen låg det en äldre kyrka på samma plats tidigare. De byggde helt enkelt nytt och fräscht på gammalt vis, med inslag av återvinning!

Kyrkan är liten och trång, och på mitten av 1800-talet byggdes en ny större kyrka i Sandhult, som skulle betjäna både Hedared och Sandhult. Hedaredsborna fick ett kungligt brev med order om att inte lägga mer underhåll på den gamla kyrkan. Tur nog var de inte särskilt lydiga, utan fortsatte att sköta om sin kyrka. Nu har omfattande restaureringar och återställanden av ursprungliga delar gjorts: 1901, 1935 och 1995.

Vid vårt besök är kyrkan öppen och bemannad. Med förra sommarens besök i Loms stavkyrka i Norge i färskt minne så ter sig denna verkligen pytteliten, men otroligt vacker – täckt av målningar från 1700-talet och med fina äldre inventarier. Hedaredsbornas olydnad har lönat sig; denna vackra kyrka är bevarad åt eftervärlden och används nu emellanåt till gudstjänster, bröllop och dop.

Mer info och öppettider här: Hedareds stavkyrka

Draperier och tofsar var på modet

Apostlarna på den lilla läktaren

Precis utanför kyrkogården finns startplatsen för fem vandringsleder runt Hedared, tre till åtta kilometer långa. Det är lite knapphändig information på skylten, bara namnet och hur lång leden är, men en karta finns på Hedareds byalags hemsida

Kringelsås – gula slingan

Vi väljer gula slingan på sex kilometer, och det är bra skyltat utmed vägen. Leden går mestadels på grus- och skogsväg och det är lättpromenerat, om än med några rejäla backar. Vi passerar torpskyltar som visar att det bodde folk här en gång i tiden, under knappa förhållanden i den steniga skogsbygden. Efter några kilometer kommer vi till torpet Kringelsås, som står kvar i en välskött idyll. Den gula pilen pekar rakt in mellan grindstolparna, och vi blir lite konfunderade; ska vi gå rakt över gårdsplan och två meter från förstukvisten? Vi kliver på, och strax ser jag en äldre man som fixar med något i ett skjul. Jag ber om ursäkt för intrånget, och han pekar på nästa skylt som visar vänster ner över det lilla gärdet. Vi skulle alltså vikit av till vänster direkt efter grindstolparna. Nåväl, han verkar inte upprörd över ett oväntat besök, utan berättar att han haft torpet som sommarställe i femtio år, och att det vid 1900-talets början bodde en familj med tio barn i det lilla huset.

Leden går vidare över en liten skogsmark och ner på nästa grusväg. Här gör vi ett kort stopp för att undersöka resterna av kanske en kvarn eller ett sågverk; stenfundament och stora rostiga kugghjul visar att man dragit nytta av vattenkraften i den lilla bäcken bredvid. Sedan blir det fikapaus i en skogsbacke innan vi är nere i samhället igen, bland röda stugor och blommande bondsyrener. En trevlig tur i västgötsk kulturbygd!

Kringelsås

Blåbärsblom