Ålleberg är ett av Västergötlands minsta platåberg, beläget i Falbygden öster om Falköping. Med sin högsta punkt på 335 meter över havet är berget tydligen högst av dem alla, men höjden skiljer dock bara drygt hundra meter från det omkringliggande landskapet. Hela Ålleberg är ett naturreservat (med undantag för ett mindre område med byggnader), vilket ger ett skydd för allt från kulturmarker till rasbranter. I en av branterna hittades en gång Ållebergskragen, en halsring av guld som nu förvaras på Historiska museet i Stockholm.

Det är möjligt att ta bilen ända upp på Ålleberg, men vi parkerade vid rastplatsen norr om själva berget och påbörjade vår vandring utmed den grönmarkerade Ållebergsleden på 4,7 kilometer. Att bestiga ett platåberg innebär en kort och intensiv ansträngning; uppför de branta kanterna, och sedan är man uppe på platån. I det här fallet fanns det trätrappor uppför den brantaste delen.

Ållebergs änne, mot Tidaholmshållet

Väl uppe på berget gick vi vänster och följde Platåledens röda markering, istället för att följa grön markering åt höger. På så sätt fick vi en extratur på knappt två kilometer, där man kommer till en fin utsiktsplats vid Ållebergs änne i norr. Den röda slingan var rena autostradan, bred och slät med ett underlag av packat stenmjöl. Vid Osthanget vände leden in över platån igen, och vi passerade segelflygbanor och segelflygskolans lokaler, ja – till och med ett segelflygsmuseum finns det här! Jag förstår tjusningen med att sväva ljudlöst uppe i luften, men känner ingen längtan efter att pröva själv.

Nära klustret av segelflygsbyggnader ligger Ållebergs café och restaurang. Jag hade försäkrat mig i förväg på deras facebooksida: öppet fredag till söndag under hösten (och alla dagar utom måndagar sommartid). Här fanns glass, fika, räksmörgåsar, sallader och specialarna Ålleburgare och Mösseburgare med lite olika dressing och tillbehör. Burgarna kunde väljas med nötkött, den lokala grillosten Filliostus* eller falafel. Det blev Ålleburgare med Filliostus, en god utelunch med utsikt!
(läs historien om Filliostus sist i inlägget)

Ålleburgare with a view!

Västhanget, utsikt mot Falköping och Mösseberg

Efter lunchstoppet fortsatte vi på gröna slingan, förbi Västhanget och ner mot Ållebergs södra del. Här går leden genom betesmarker, väl markerad, men det kändes som om fler nötkreatur än människor hade trampat stigen. Efter att ha vänt norrut igen kom vi ut på en asfalterad mindre väg, som gick utför i en sakta böj. Nedanför platån gick leden in i skogen igen, förutom någon lätt stigning uppför och utför så följde den i stort sett skogsbrynet till utgångspunkten. Allt som allt blev det en runda på nästan sju kilometer. En småtrevlig vandring, inte bland de bästa jag gått men plus för fina utsiktsplatser, mustiga höstfärger och en delikat Ålleburgare-lunch!

*Filliostus: 2017 började det unga paret Filip och Sara tillverka grillost i Skara, med mjölk från Filips pappas gård. Osten döpte de till Filloumi. Det dröjde inte länge innan Foundation for the protection of traditional cheese of Cyprus named Halloumi dök upp och begärde skadestånd för varumärkesintrång; de ansåg att namnet Filloumi var för likt Halloumi. Det unga paret med enskild firma vågade inte ta den kampen, utan namnet byttes *Hokus pokus*…till Filliostus!  Heja heja, den närproducerade Skaraosten gjord på eko-mjölk vinner typ tusenfalt mot Cyperns antibiotikapimpade halloumi, även smakmässigt!