Geologi har alltid fascinerar mig. Jordens historia; tanken på de miljontals år som har skapat landskapet, olika berg- och jordarter, vulkaner och fossiler. Som i förlängningen också bidragit till speciella biotoper för växter och djur, och med sten som resurs till människornas byggnader, inhägnader, verktyg och minnesmärken.  I somras kom jag över en turistbroschyr om Platåbergens Geopark. Vad är en geopark? I broschyren sägs bland annat att ” En geopark berättar om sambanden mellan geologi, biologi, människor och kulturhistoria”.

SGU: Sveriges geologiska undersökning ger definitionen: “Ett område där man vill skapa hållbar regional tillväxt genom att samordna och koordinera geologiska besöksmål, arbeta med naturvårdsfrågor som rör de geologiska besöksplatserna, stödja forskning och utbildning och sprida kunskap om geologi till allmänheten”. Förklaringen är i stort sett direktöversatt från definitionen för UNESCO Global Geopark. Deras koncept innefattar i nuläget 161 geoparker i 44 olika länder i världen, men ännu ingen i Sverige. En geopark ska ha en geologi av internationell betydelse, något som är unikt i världen, och uppfylla vissa kriterier avseende kvalitet och organisation. Platåbergens Geopark har ansökt om att komma med som Sveriges första, men har inte kvalificerat sig ännu.

Platåbergen

Platåbergen i Västergötland är femton till antalet, och de största och mest kända är Billingen, Kinnekulle, Ålleberg och Mösseberg (samtliga mitt i det område som förr hette Skaraborgs län), samt Halle- och Hunneberg (en bit västerut mot Vänersborg). Hur de ser ut hörs på namnet; platta berg utan toppar.

Platåbergens framväxt i korta versionen (hämtat från Platåbergens Geoparks hemsida):

  • 1700 miljoner år: urberget bildas
  • 540 miljoner år: havet tränger in över urbergsytan, och sediment avlagras ovanpå som sedan blir till platåbergens sedimentära bergarter.
  • 280 miljoner år: magma från jordens inre stiger upp och tränger in i de sedimentära bergarterna på vissa ställen och bildar bergarten diabas.
  • 250 miljoner år och framåt: de sedimentära bergarterna eroderas ner. Kvar blir endast de områden som ligger skyddade under diabasen.
  • 115 000 år: senaste istiden startar och omformar återigen landskapet.
  • 20 000 – 11 700 år: istäcket börjar dra sig tillbaka, och tappningen av Baltiska issjön sker i två dramatiska omgångar.

Kvar efter allt detta ståhej ligger alltså platåbergen, synliga på mycket långt avstånd i ett i övrigt ganska platt landskap.

Besöksmål

De besöksmål som Geoparken har samlat under sin hatt har stor bredd; från vacker natur till kulturella och historiska sevärdheter, men de har utelämnat sådant som konferensanläggningar, kaffestugor och lekparker. Utan tidigare vetskap om parken som begrepp så har jag besökt flera av ställena.

Kinnekulle

Kinnekulle är verkligen en speciell plats.  Här finns till exempel det mäktiga kalkstenbrottet med sin konstgjorda sjö och gott om fossiler, naturreservatet Munkängarna med sina mattor av ramslök, och flera vackra små byar med ålderdomlig bebyggelse. Jag har gjort fyra besök under de senaste sju åren, och det kommer att bli flera!
Länk: En tur på Kinnekulle

Munkängarna

Stenbrottet

Västerplana kyrka

Utsikt från stenbrottet mot Vänern

Kållandsö

Kållandsö finns med bland sevärdheterna, med det pampiga barockslottet Läckö slott ett stenkast från Vänern.
Länk: Roadtrip i Skaraborg

Hornborgasjön

Hornborgasjön är en stor grund sjö sydväst om Billingen, som en motsats till de vidsträckta, platta bergen. Hit åker man naturligtvis för att spana på tranor. Eller på fågelskådare, minst lika roligt.

Kata Gård och Ekornavallen

Kata Gård vid Varnhems klosterkyrka, och gravfältet Ekornavallen en dryg mil därifrån, är fascinerande exempel på bygdens historia tusen år bakåt i tiden eller mer. Svea rikes vagga, ni vet!
Länk: Varnhem och Kata Gård

Byggnaden över Katas grav och lämningarna av en kristen kyrka från vikingatiden

Girommen på Ekornavallen, gånggrift från stenåldern

Askeberga skeppssättning

Sommaren 2020 besökte jag Askeberga skeppssättning utanför Tidan, Sveriges näst största efter Ale stenar utanför Ystad. En plats där man fylls av vördnad för det arbete som lagts ner på att skapa den.
Länk: På genomresa i Töreboda och Tidan

Olsbrostenen

Under sommaren som gick gjorde jag även ett stopp vid Olsbrostenen, utanför Åsarp i Ätradalen. En vacker och beständig minnessten från vikingatiden, med ett kors, en tjur (?) och texten “Till minne av Olav som dräptes i Estland”.

Olsbrostenen

Åsle Tå

I en dalgång nedanför Ålleberg ligger Åsle Tå, en välbevarad by av backstugor från 1700- och 1800-tal, där traktens mindre bemedlade bodde ända fram till mitten av 1900-talet. Det var många år sedan jag var där, det får bli ett återbesök snart.

Åsle Tå

Ekehagens forntidsby

Ekehagens forntidsby ligger utanför Åsarp och har uppbyggda miljöer från stenålder, bronsålder och järnålder, kompletta med bostäder, djur, odlingar och aktiviteter under säsong. Detta trevliga ställe är det ännu längre sedan jag besökte, trots att det ligger bara några mil från där jag bor. Sista gången var för mer än tjugo år sedan, när dottern var på klassresa med övernattning och jag följde med som förälder. Jag minns det som en spännande upplevelse, vi lagade mat över öppen eld och jag sov på ett koskinn i ett rökigt bronsåldershus. Jo, i sovsäck, som en eftergift åt bekvämligheten!

Ett gäng glada tioåringar och deras lärare framför bronsåldershuset

Så, en hel del har jag sett, men inom geoparken finns flera ställen som jag vill besöka framöver. Jag vill se det 60 meter höga Silverfallet nordväst om Skövde, och vandra i Valle härad när fruktträden blommar. Jag vill också besöka Ryds grottor, som egentligen inte är några grottor utan diabaspelare med vidsträckt utsikt. För mig är geoparken en bra samling av sevärdheter kring natur och historia, sådant gillar jag!

Hemsida: Platåbergens Geopark och UNESCO Global Geoparks