God Fortsättning!
Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin tidigare upplevt en sådan vykortsvacker julhelg! Ett lagom tjockt snötäcke som knirkade under skosulorna i tio minusgrader, rosatonade soluppgångar och skymningstimmar och gnistrande rimfrost.

På juldagen åkte vi till naturreservatet Komosse, två mil öster om Ulricehamn. Det är en tradition; en långpromenad på juldagen efter att julaftonens kaloriintag slagit i taket (men med matsäck såklart, för att inte chocka kroppen allt för mycket). Den drygt fyra kilometer långa rundan på mossen har jag gått några gånger tidigare: vår, sommar och höst, men aldrig vintertid.

Fyra och en halv kilometer är ju ingen stor prestation, men med tio minusgrader, isande vind över den öppna mossen och löst underlag så kändes det på ren svenska Lagom. Eftersom en i sällskapet hade hoppat över frukosten så tog vi kortaste vägen till Lilla Björnö och grillplatsen, och den hungrigaste drog igång brasan medan vi andra sökte lä i vindskyddet. Lilla Björnö är som namnet antyder en slags ö i mossen, en skogsklädd kulle med ett öppet vatten på ena sidan, för tillfället täckt av is såklart. Hela Komosse naturreservat är 47 kvadratkilometer stort och dess högsta punkt är 353 meter över havet. Det är häftigt att ha en plats med sådan Norrlandskänsla, bara några mil från mitt hem i Västsverige!

Efter korv med bröd och varma drycker gick vi vidare medsols till stället där leden delar sig och tillbaka till parkeringen, medan solen stod lågt mellan träden. Under snön gick det att se att leden rustats upp med ny spång och halkbeläggning på sina håll; ungefär nittio procent av leden går på spång. Med min vintertur kunde jag konstatera att vandring på Björnöleden på Komosse fungerar fint året om!