Det jag kände till om Moskva före mitt besök rymdes lätt på ena handens fingrar. Röda torget, Kreml, ”Kefir-katedralen” med lökkupolerna och Lenin-mausoleet. Några historiska skeden som jag hade snappat upp från en engelsk filmatisering av Krig och Fred. Min föreställning av Moskva och dess innevånare var mycket vag; hus i sovjet-betong, gator där man inte skulle vandra runt efter mörkrets inbrott, buttra människor utan servicekänsla, män i pälsmössa och en vodkaflaska i näven, blonderade damer med lite för mycket smink. En bild så fördomsfull att jag inte ens tänkte den högt för mig själv. Den bara fanns där någonstans i hjärnbarken, förmodligen färgad av amerikanska TV-serier.

Nu vet jag bättre. Moskva är en otroligt vacker stad och hela stadskärnan består av välhållna hus i en pampig arkitekturstil. Av kunskaperna inhämtade från Krig och Fred; att ryssarna brände ner Moskva 1812 för att undvika att staden föll i händerna på Napoleon, så drar jag slutsatsen att dessa hus är från 1813 och fram till kanske 1920-talet. Vasilijkatedralen (som är det korrekta namnet på den ikoniska kefir-katedralen) är från 1560-talet och klarade sig tack och lov, så också Kreml där delar av försvarsverket och tornen är från 1300-talet.

Ryssarna då? Anmärkningsvärt välklädda, med ett snitt över de flesta europeiska städer jag besökt. Personalen  på hotell, restaurang och i butik hade kanske inte gått någon charmkurs, men de var korrekta och artiga på ett tillbakadraget sätt som passade mig bra. Och tryggheten… aldrig tidigare har jag känt mig så totalt trygg i en storstad. Jag såg inte EN berusad eller påverkad person under de tre dagarna jag var där. På kvällarna promenerade vi bland barnfamiljer, pensionärer och ungdomar, lugnt och städat.

Jag är inte naiv. Jag förstår att det förmodligen finns en annan bild av till exempel missbruk i förorterna och i andra städer. Och att de talrika vakterna, poliserna och militärparaderna gjorde sitt för ordningen. Och att vi, som faktiskt misstogs för att vara ryssar vid något tillfälle, säkert fick ett bättre bemötande än om vi varit mörkhyade, öppet homosexuella eller rejält tatuerade. Vad jag vill säga är att min personliga upplevelse av Moskva var mycket positiv och många fördomar kom på skam. En sak stämmer dock med vad man hört och föreställt sig; trafiken är galen!

Fortsättning följer…