Den 28 augusti 2021 besökte jag Hundertwasserutställningen på Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn, den 31 augusti 2021 skrev jag om detta på min blogg och konstaterade: ”Jag måste göra en Hundertwasserturné i Europa!”. Den 23 oktober 2021 klev jag av tåget på Bahnhof Uelzen, det första stoppet på min veckolånga resa. Det var ett bra utfall tycker jag, från ord till handling!

Ett utdrag ur min text från augusti:

Friedensreich Hundertwasser levde från 1928 till 2000. Hans ursprungliga namn var Friedrich Stowasser, han växte upp i Wien, han var en flitig resenär och levde sina sista tjugofem år på Nya Zeeland.

Han föddes i en judisk familj och upplevde barndomen i det ockuperade Österrike, där hans mor lät döpa honom som katolik och skrev in honom i Hitlerjugend, som en räddningsaktion får man anta. Kanske var det dessa upplevelser som gjorde att han revolterade mot regler och konventioner under resten av livet. Som 1967, när han höll det offentliga talet “Nakental för rätten till en tredje hud” just naken, tillsammans med några likaledes nakna vänner. Den tredje huden menade han var husets fasad.

Arkitektur blev en viktig del av hans konstnärskap, trots att han var helt oskolad inom ämnet. Han kritiserade funktionalismen, rationalismen och den raka linjen, förespråkande ekologi och hållbarhet, och införde begrepp som fönsterrätt (rätten att måla och dekorera så långt man kunde nå utanför sitt fönster i hyreshuset), trädhyresgäster och skogklädda tak. Det fantastiska är att hans idéer och ritningar är förverkligade i drygt trettio projekt, främst i Tyskland och Österrike men också på andra håll i världen.

Jag besökte sju byggnader under fyra olika stopp.

Uelzen, Tyskland

Bahnhof Uelzen

Uelzen är en stad utmed järnvägen mellan Hamburg och Hannover, och för första gången i mitt liv gör jag avsiktligt ett stopp på en tågresa för att titta på en station och inget annat! Jag klev av klockan 08.15 och fortsatte min resa 09.16. Stationsbyggnaden från 1887 byggdes om utifrån Hundertwassers vision inför Expo 2000, den har blivit en sevärdhet och av somliga ansedd som världens vackraste järnvägsstation. Jag är beredd att hålla med. I byggnaden finns bland annat biljettförsäljning, tidningskiosk, souvenirbutiker, restaurang/café och toaletter. Som en vanlig tysk järnvägsstation, men ändå inte!

Magdeburg, Tyskland

Die Grüne Zitadelle

Gröna citadellet ligger i Magdeburg och är i högsta grad rosa; det gröna står växtligheten för. Byggnaden var Hundertwassers sista projekt före sin död 2000, och den färdigställdes 2005 efter att delvis ha stannat upp på grund av finanskrisen runt millennieskiftet. Byggnaden ligger centralt i stadens centrum, nära domkyrkan vilket föranledde vissa protester, och den inrymmer affärer, café, restaurang, teater, hotell, daghem och femtiofem lägenheter.

Efter att ha gått varvet runt kvarteret hittade jag in på innergården, och här fanns en butik där guidade turer annonserades. I avgiften på 10 euro ingick en ”turmauftieg”, en tornbestigning nio våningar upp, som verkligen var mödan värd. Guiden var mycket vältalig och engagerad. Det enda lilla problemet var att han pratade tyska, vilket är ett språk där mina kunskaper är högst begränsade. Eftersom jag var ganska inläst på Hundertwassers liv och leverne i förväg så kände jag ändå att jag hängde med någorlunda.

Wien, Österrike

Hundertwasser-Haus 

Hundertwasser-Haus i Wien är ett av Hundertwassers allra första projekt, och färdigställdes 1985. Här finns affärslokaler i bottenplan, restaurang, lekplatser och femtio lägenheter. Här testades också idéerna om gröna tak och trädhyresgäster fullt ut; på taket finns sexton enskilda takterrasser och tre allmänna, där 900 ton jord lades ut och 250 träd och buskar planterades.

Hundertwasser village

På motsatt sida gatan ligger Hundertwasser village, en tidigare fabrik som byggdes om 1990-91 och som är konstnärens enda enda shoppingcenter. Ja, i mindre skala. Här finns en restaurang och bar, ett antal souvenirbutiker och toaletter en (ojämn) trappa ner.

Kunst Haus Wien

Kunst Haus Wien öppnades 1991 och är inte bara designat av Hundertwasser själv, det inrymmer också en fullkomligt fantastisk samling av hans konstverk och modeller av flera av hans byggnader. Golvet går i mjuka vågor, och här finns en springbrunn, ett café och en museishop. Vid mitt besök visades även en sevärd separat fotoutställning av den amerikanska dokumentärfotografen Susan Meiselas.

Portal mellan Kunst Haus och Donau

Spittelau

Den här byggnaden blev en klar favorit! Har någon någonsin tidigare brytt sig om hur ett kraftvärmeverk ser ut? Byggnaden är ursprungligen från 60-talet, men byggdes om efter Hundertwassers idéer under slutet av 80-talet, som ett färggrant sagoslott med guldbelagda tinnar och torn. Det är mycket lätt att ta sig dit: Spittelau har en egen station utmed linje U4, endast fyra stopp från centrala Schwedenplatz. Här eldas tydligen sopor, som blir till värme för 50 000 hushåll i Wien.

Darmstadt, Tyskland

Waldspirale

Waldspirale i tyska Darmstadt är en u-formad bostadslänga med 105 lägenheter, som färdigställdes år 2000. Byggnaden har något mildare pastellfärger än de andra byggnaderna jag besökte. Här finns mer än ettusen unika fönster, en grönskande innergård, ett torn med lökkupol som inleder spiralen och ett tolv våningar högt torn som avslutar den. Vad jag kunde hitta fanns inga guidade turer här, och eftersom huset ligger mitt inne bland bebyggelsen var det svårt att få en bra överblick. I efterhand läste jag om någon som fått en bättre överblick från ett närliggande parkeringshus, det hade kanske varit en möjlighet.

Peter Pelikan

I mina studier av Hundertwassers byggnader dyker namnet Peter Pelikan upp gång på gång. Som ett osannolikt artistnamn, måhända kompis med Arne Anka och Krille Krokodil? Nej, vad jag har förstått så är det hans riktiga namn. Han är arkitekt och hade ett långvarigt samarbete med Friedensreich Hundertwasser med tillhandahållande av byggnadsteknisk kompetens, vilket gör att han bör få sin del av äran.

Trädhyresgäster

”Trädhyresgästerna är skogens ambassadörer i staden. De skapar syre, absorberar damm och oväsen, ger skugga på sommaren och släpper igenom solljus på vintern. Fåglar och fjärilar återvänder. Trädhyresgästerna betalar sin hyra i en mycket mer värdefull valuta än människorna”. Det här är utdrag ur en text av Hundertwasser från 1991. Oerhört inspirerande för mig som älskar växter både utomhus i trädgården och inne i fönstren. Men hur går det till helt praktiskt? Enligt den här texten ska varje träd få disponera en kubikmeter jord, inom någon slags barriär. Jag vet att många mindre träd kan trivas bra i kruka, och förstår att träd med stort vattenbehov och mycket djupa rotsystem måste undvikas i takträdgårdar. Men ändå, många av träden hade uppnått en imponerande storlek.

Ej besökta byggnader

En av Hundertwasserbyggnaderna föll på målsnöret: St Barbara kyrka i Bärnbach, cirka fem mil från Graz. Jag hade till och med letat fram den timslånga bussturen med buss 700, för att ta mig dit från Graz.  I den fortsatta planeringen visade det sig dock pågå en tryffelfestival i Graz vid min ankomst, och jag prioriterade om. Håll till godo med ett foto av modellen på Kunsthaus Wien.

Hundertwasserbyggnader som fanns med på min planeringskarta men som skippades av tidsskäl var Thermendorf Bad Blumau söder om Wien, ett bostadshus i Plochningen mellan München och Frankfurt och ett i Bad Soden am Taunus väster om Frankfurt.

Andra Hundertwasserbyggnader som dykt upp i min research: ett rastställe utmed Autobahn i Bad Fishau söder om Wien, en gymnasieskola i Wittenberg, ett dagis i Heddernheim norr om Frankfurt, en marknadshall i Altenrhein i Schweiz, ett Ronald McDonaldhus i tyska Essen och ett liknande hem för familjer: Regenbogenspirale i Nederländerna, ett ölbryggeri: Kuchlbauer turm i Abensberg norr om München, Quixote vingård i Napa Valley, och en sopförbränningsanläggning  i Osaka.

Det blir nog ingen mer uttalade specialtur, men om jag är i närheten kommer jag definitivt att besöka dessa. Jag är och förblir ett hängivet fan!