Île Sainte-Marguerite och en konstinstallation under havets yta

Île Sainte-Marguerite, en av de två Lerin-öarna i bukten utanför Cannes, är min absoluta favoritplats i området. En kort båtresa, och man är ute i naturen på behörigt avstånd från stadens puls. Istället för att trängas som i en burk Anchois på sandstranden, bland beachvolleyspelande ungdomar, skrikande barn, kedjerökande damer och farbröder i högt skurna badbrallor, så går det här att hitta en plats med någorlunda distans. Och den allra största anledningen: snorklingen. Sundet mellan öarna är en riktigt bra plats för snorkling, med klippor, sjögräs och fina fiskstim.

När jag gick genom terminalen i Aéroport Nice Côte d’Azur vid min ankomst i somras, så plockade jag till mig deras gratistidning Grand Sud. Där skrivs om vad som är på gång i området, även med engelsk översättning. Mina ögon fastnade på en riktigt spännande nyhet: ” Ett otroligt undervattensmuseum har ankrat i Cannes, utanför Île Sainte-Marguerites kust. Med den brittiske konstnären Jason deCaires Taylors skulpturer inviger vi det allra första ekomuseet under havets yta i Frankrike och i Medelhavet.” Ännu en anledning att snorkla. Här kunde jag titta på fiskar och vara kulturell på samma gång! Min svägerska hängde på, vi tog bilen till hamnen, köpte biljett till båten och promenerade sedan över ön med sikte på sundet.

En av vägarna över ön

Men var var statyerna? Jag hade väl hoppats på en skylt eller tydlig pil som visade exakt var i vattnet de var, denna allra första skulpturpark under Medelhavets yta. En boj med blinkande ljus? Nej, kanske inte, men någon slags vägledning. Där låg en rad med gula bojar, som vi började leta vid. Det blåste ganska friskt, vattnet var grumligt och varken fiskar eller statyer syntes till. Vi konsulterade Google maps som visade en plupp på kartan något längre österut, vi förflyttade oss dit och efter en lunchpaus gjorde vi nya försök där. Lång tid i plurret men inga statyer.

Det var då självaste… skulle vi behöva ge upp? Min svägerska googlade fram en sida med en tydligare karta, vinden mojnade och de ljusare partierna med sandbotten kunde skönjas från stranden. Tredje gången gillt! Där var de! Visst var det mäktigt. Att flyta på ytan ovanför de hemlighetsfulla två meter höga statyerna på ett djup av upp till fem meter. Statyerna är i ett miljövänligt material och är tänkta att integreras med naturen och bli en fristad för havets växter och djur. Runt statyerna fanns redan nu stim av fiskar. Det är i sådana här stunder jag önskat att jag hade en undervattenskamera, för bloggen, men för min egen del finns bilden kvar i minnet för alltid.

Om ni tänker åka dit så bjuder jag på den rätta kartan under denna länk: Écomusée Sous-marin Riktpunkten är utanför den inhägnade egendomen på öns sydsida, och väster om de gula bojarna. Lycka till!

Konstnären Jason deCaires Taylor har verkligen hittat en unik stil. De närmaste verken (för oss i Sverige) finns i Oslofjorden, men hans verk finns över hela världen, i våra gemensamma världshav.