Èze är byn med Rivierans mest spektakulära läge och utsikt, på en bergstopp 429 meter över havet – i detta fall det azurblå Medelhavet. Byn ligger mellan Nice och Monaco och går naturligtvis att nå med bil, men själva kärnan är bilfri och du får parkera i utkanten. Det går till och med att hitta en buss dit, från bland annat Nice. Men mitt mål för dagen var att ta tåget till Èze-sur-Mer (vid havet) och gå de 400 höjdmetrarna uppför berget, välförsedd med vatten i den trettigradiga värmen.

Nietzsches stig

Leden uppför berget heter Chemin de Nietzsche och är skyltad höger direkt utanför stationen. Ja, det fanns faktiskt en tid då filosofen Friedrich Nietzsche gick här och kuckelurade på sina teorier och skrifter, på promenaden från sitt boende ner till havet och tillbaka. Det sägs att det var här han funderade ut innehållet i sin bästsäljande bok “Så talade Zarathustra”, från 1883 och två år framåt. (Det sägs också att han led av syfilis och var svårt opiumberoende, bra jobbat med promenaden då Nietzsche!)

Bebyggelsen lämnas snart bakom mig i den branta stigningen i sicksack upp över berget, och utsikten är bedövande vacker. Det är ganska tidigt på morgonen, men värmen stiger snabbt och varje träd som ger skugga tas tacksamt emot. Jag knyter en scarf runt pannan, under solhatten, för att stoppa svetten från att rinna ner i ögonen.  En dam i sporttights och med vattenflaska i högsta hugg spurtar förbi, men hinner på franskt manér byta några artighetsfraser och avslutar med “Courage!” (mod/kämpa på!) På ett ställe anges det att vandringen tar en timme, på ett annat en och en halv timme. Jag tillhör definitivt en och en halvorna, men går sakta men säkert uppåt.

Efter mitt besök i byn går jag samma väg tillbaka ner till stationen. Betydligt enklare, tänker jag. Jo, det går snabbare, men med alla lösa stenar får jag vara väldigt försiktig med var jag sätter ner foten, och jag slinter och sätter mig en gång. Det är också nedstigningen som känns i benen de påföljande dagarna, när jag får gå på sidan nerför en vanlig trappa med mina värkande vader.

Framme i Èze

Jardin Exotique d’Èze

I den slutna bykärnan med sina vindlande gränder är utsikten som bortblåst, men det blir lite skönt tvärdrag som kyler ner mig. Jag är på väg till Jardin Exotique på byns högsta punkt. Endast 6 euro i inträde, och förutom själva trädgården får man då tillgång till bästa utsikten i Èze. På den absoluta toppen ligger en gammal ruin, och runt kullen vindlar stigar runt planteringar med kaktusar och andra suckulenter, och en del andra växter. På flera av namnskyltarna finns en QR-kod att skanna för den som vill veta mer, smart! På ett ställe förklaras på ett pedagogiskt sätt skillnaden mellan två släkten som ofta blandas ihop: den köttiga aloen, ursprungligen från Saudiarabien och Madagaskar, och den hårdare och fiberrika agaven, ursprungligen från Mexiko och sydvästra Amerika. Trädgården är både vacker och intressant, verkligen värt ett besök!

Aloeblommor

Agave stricta

Alströmeria

Utsikt från Jardin Exotique: Chateau Eza till vänster och halvön Cap Ferrat i bakgrunden

Lunch på Château Eza

Med så många förbrända kalorier och inhämtad kunskap behöver kroppen nytt bränsle. Chateau Eza är en restaurang och ett 4-stjärnigt hotell, beläget i ett gammalt slott i kanten av byn. I efterhand läser jag att slottet ägdes av svenske prins Wilhelm (son till Gustav V) i början av 1900-talet. Nu är det jag som ska leka prinsessa, jag är tidigt ute och får bordet med bästa utsikten och blir uppvaktad av tre servitörer som turas om att bära fram den ena rätten efter den andra. Jag som tidigare sagt att jag undviker Fine dining som ensamätare upptäcker nu att det går alldeles utmärkt. Jag njuter! Det kostar en del (60 euro), men jag väljer att se det som att jag bränner kostnaden för en veckas mediokra måltider på svenska lunchrestauranger på en oförglömlig upplevelse vad gäller mat och utsikt.

Amuse bouche: mozarellacrème med tomatröra, linser och parmesanchips

Förrätt: variationer på zucchini och dess blomma

Varmrätt: fiskfilé med riz venere (svart ris) och smörsås med fiskrom

Dessert: kall nougat med körsbär och maräng

Gourmandises: profiterole, fruktgelé och macaron. Älskar när de kör ända in i kaklet med menyn!

När jag ska sätta kategorin på det här blogginlägget blir det förutom Frankrike även Vandring, Trädgård och Mat och dryck. Tre av mina intressen, inte konstigt att det kändes som en kanondag!