Just nu är det mer än tio grader kallt hos mig. Växterna vilar och marken är stelfrusen, täckt av ett tunt lager snö som glittrar i solens strålar. Så är det på dessa breddgrader; de stora kontrasterna mellan sommar och vinter är fascinerande och jag vill inte vara utan årstidernas växlingar.

Ändå, i snö och kyla kan jag ibland längta efter en trädgård i medelhavsregionen. Vid mina besök hos min bror och svägerska på franska Rivieran har jag fått känna lite på hur en sådan fungerar; växtval, skötsel och odlingsvillkor i en region där årstiderna går direkt från höst till vår utan att passera vinter, där temperaturen extremt sällan går under nollan och där den största utmaningen är de långa torrperioderna under sommaren. När jag nu tittar på bilder och drömmer mig bort till en medelhavsträdgård så är de allra flesta av mina foton tagna i deras trädgård, en väldigt fin anläggning som det ligger mycket arbete bakom. Det är förmodligen just dit jag längtar, att rensa ogräs, ta ett dopp i poolen och byta om tills middagen serveras!

Trädgårdens växter

Nerium

Nerium (Nerium oleander) är långblommaren nummer ett, och blommar överdådigt större delen av året. Den växer överallt, som buskage eller uppstammat, i trädgårdar, i rondeller och utmed motorvägar. Enkla eller fyllda blommor, i alla nyanser mellan vitt, gult, aprikos, rosa och mörkt cerise. I Frankrike kallas den rosenlager: laurier-rose.

När växten nämns i svenska krukväxtgrupper på Facebook är det alltid ett antal som indignerat skriver “Den är GIFTIG!”. Det hindrar inte fransmännen från att ha den som trädgårdsväxt, tillsammans med katter, hundar och småbarn. Men giftig är den såklart, och vid beskärning är det bäst att ha handskar och långärmat, för växtsaften i kombination med solen är en mycket farlig kombination.

Agapanthus

En annan av medelhavsträdgårdens signaturväxter är agapanthus, på svenska Afrikas blå lilja (även kallad kärlekslilja). Växten introducerades till Europa från Sydafrika i slutet av 1600-talet. Den blommar i blått eller vitt, kan odlas i kruka i Sverige men här nere växer den direkt i jorden utan problem.

Lavendel och rosmarin

Jag är skapligt stolt över min lavendel i Västergötland, Sveriges zon 4, men gentemot lavendeln vid Medelhavet står den sig naturligtvis slätt. Här blir blomstjälkarna upp emot halvmetern långa, och står som ett sfäriskt halvklot kring busken. Och doften!

Rosmarin är en annan växt som är både vacker och användbar; bara att repa en kvist till lammkotletter och potatisklyftor i ugn. Min favorit i estetiskt hänseende är kryprosmarinen (Rosmarinus officinalis Prostratusgruppen), där den väller ut över muren som ett yvigt skägg.

Det där med dofterna…

Generellt sett är det mycket dofter här, både från bladverk och blommor. Tänk er att ta ett steg ut i rabatten för att dra upp ett ogräs, och känna doften som frigörs från lavendel och rosmarin. Eller om ni kommer nära växten med de gula blommorna: Curryört (Helichrysum italicum) och doften av en indisk currygryta fyller luften. I bakgrunden syns också isblå Perovskia och vitt Sommarljus.

 

Bougainvillea

Den trädgårdsmästare som tog fram det ursprungliga förslaget på växter att plantera i min brors och svägerskas trädgård höll en strikt provencalsk linje. Han dissade bougainvillean som en utböling, då den fördes in från Sydamerika först på 1760-talet. Agapanthusen, som anlände hundra år tidigare, klarade sig tydligen undan.

Själv är jag benägen att dissa växten av andra orsaker. Den blir lätt för mycket när den blommar, speciellt i den kalla lila färgen som jag ogillar. Några kvistar av den mer varmröda cerise nedan däremot, det tycker jag är vackert.

Trumpetranka och eldkrona

Ytterligare två blommande favoriter: Trumpetranka (Campsis radicans) och eldkrona (Lantana camara).  Trumpetrankan överlever i Sveriges varmaste delar, och i somras fick jag se några blommor vid Botaniska trädgården i Göteborg. Men ett såhär magnifikt brandgult blomsvall har jag bara sett på Rivieran. Och eldkronan som perenn, som på bilden kikar ut under staketet med sina karamellfärgade blommor.

Agave och opuntia

Så till några växter som inte är fullt så inbjudande med blommor och blad, växter som man till och med bör hålla ett behörigt avstånd till. Agaven till exempel, vars blad är taggkantade med en sylvass spets i toppen. Så stilrena och vackra! Agaven kom från Mellanamerika till Europa på 1500-talet. Den kan blomma. Ibland kan man se en agaveplanta som skjutit upp en gigantisk blomstängel på uppemot fem meter, och när blomningen är över dör huvudplantan medan sidoskotten lever vidare.

Och opuntian, fikonkaktus (Opuntia ficus-indica), som ger goda ätliga frukter. Plantan på bilden växer utmed vägen, och där har jag pallat frukt när jag gick förbi. Låt oss säga att synden omedelbart straffade sig själv, när jag fick tungan full med pyttesmå taggar. Handskar och skalkniv är bra skyddsutrustning för kakusfikonpallare!

Olivträdet

Olivträdet är naturligtvis en otroligt viktig kulturväxt vid Medelhavet, för både trädgårdar och kommersiella odlingar. Även den som har några få träd kan köra skörden till en olivkvarn och få olivolja tillbaka. Livskraften är beundransvärd, träden beskärs hårt och växer snabbt ut igen. På bilderna ses unga träd i trädgården, ett antal tjockstammiga plantor till salu i handelsträdgården, och så ett olivträd i en offentlig plantering där de tillämpat japansk molnklippning. Kanske mindre lyckat enligt min smak, men trädet står ut med det också.

Katalpa och mimosa

Katalpan (Catalpa bignonioides) är ett träd som kan överleva i varma delar av Sverige, men jag har nog bara sett det vid Medelhavet, och blomningen är uppseendeväckande vacker. Vacker är också mimosan (egentligen en slags Acacia), som blommar mycket tidig vår med sina fluffiga gula bollar. Mimosan blev också ratad av den militante trädgårdsmästaren som nämnts ovan, då den nu så karakteristiska rivieraväxten kom från Australien till Frankrike först i mitten av 1800-talet.

Cypresser, häckar och portar

Traditionen i regionen bjuder att det ska finnas tre smala cypresser vid trädgårdens infart. Det ska betyda att gäster är välkomna för mat, dryck och övernattning. Skulle det bara finnas två är övernattning inte aktuell, och bara en: här bor en riktig snåljåp helt enkelt! Alltså har man tre eller inga alls.

Trädgårdarna i det här området är omgärdade av höga häckar, höga portar och inte så sällan dessutom vaktade av några skällande hundar. En promenad i kvarteret innebär därför att man oftast får nöja sig med att titta på blommor som hänger över häck eller staketet eller kryper under dem. Nedan har jag lagt in bilder på två undantag, där jag faktiskt fått en glimt över staketet.

Alla höga häckar kräver kontinuerlig klippning, som ofta överlåts till företag med lift och professionella verktyg. På fjärde bilden nedan utför jag själv lite finputsning på en uppstammad buske som jag tror heter Mastixbuske (Pistacia lentiscus), medan min svägerska står för säkerhetsåtgärderna!

Fruktträdgården

Endast Sverige svenska krusbär har, eller svenska äpplen för den delen. I medelhavsträdgården kan man utöka repertoaren med citrusväxter; citron och kumquat, kiwifrukter, fikon i mängder eller en egen vindruvsodling.

Så – det är fullkomligt ljuvligt i en sådan här medelhavsträdgård, med färgerna, dofterna, frukterna och värmen. Men inte helt lätt att vara trädgårdsmästare alla gånger. Växterna måste naturligtvis vara mycket torktåliga, med stöttning av droppbevattning vissa perioder. Jorden blir som betong under sommaren, men ogräsen frodas ändå. Taggiga björnbärsrevor sträcker sig efter dina ben, och du får fajtas med en slags kvickrot från helvetet som kryper utmed marken och klamrar sig fast med vita köttiga rötter. De flesta växter växer så gott som året om, så mycket ans och beskärning krävs.

Trädgårdsarbete även i paradiset, jag visste det!