GR20 - Dag 7 - Leva Som Eva

Manganu till Petra Piana

uppåt 980 m och nedåt 740 m

Det är en kall och fuktig morgon, och vi är lättade över att ha klarat natten utan att ha blivit angripna av rävar eller spetsade av vildsvinsbetar. Idag är det slut på sötebrödsdagarna med idylliska sjöar, betesmarker och promenadvägar. Tillbaka in i bergsmassivet! Vi drar rakt upp för bergssidan till Bocca a e Porte på 2 225 meters höjd. Ja, det är verkligen en port, ett smalt krön, och på andra sidan väntar en fantastisk utsikt över bergssjöarna Lac de Capitellu och Lac du Melu. Den sistnämnda sjön har jag vandrat till tidigare, 2011, men då på en dagsvandring genom dalgången från Corte-hållet. På GR20 är det mest på tvärs över bergstopparna som gäller.

Med hjälp av klättring och kedjepassager kommer vi till nästa krön som heter Bocca Muzella, 2206 meter högt, och sedan börjar en lång vandring på skrådden över bergssidorna, i rösen av gigantiska klippblock. Vi passerar en fransk man i min ålder, som varit med sedan starten i Calenzana, och som så småningom utkristalliserats som den ende jag går om varje dag. Det är en skön känsla att säga bonjour, och sedan ta i lite extra för att dra förbi med en illusion av outtröttlig energi. Han har tagit sittpaus och pustar bredvid sin överdimensionerade ryggsäck.

Dimman drar in. Den lurar lite runt bergstopparna, drar undan och kommer sedan igen. När den är över oss blir det verkligen tjockt, och vi är noga med att inte tappa varandra ur sikte. Jag ser något stort och mörkt på stigen några meter framåt och stannar upp; en ko som vi får smita förbi. Nu ångrar jag min skadeglädje, och oroar mig för den franske mannen som är alldeles ensam i dimman ute på leden. Plötsligt lättar dimman för ett ögonblick, några solstrålar lyser upp dalgången och vi ser hyttan som är vårt mål; Petra Piana. Sonen sitter redan i tältet och gottar sig med proviant från hyttan; han har kommit över några apelsiner. Vi lagar vår middag i den varma storstugan, i huset som också inrymmer sovplatser, och även den siste vandraren dyker upp lagom till kvällsmaten.