Sälsafari i Vadehavet

Vadehavet sträcker sig utmed tre länders kust: Danmark, Tyskland och Nederländerna, och har utsetts till naturvärldsarv av Unesco. Det är ett av världens största tidvattensområden, där vattnet stiger och faller drygt 1,6 meter två gånger om dagen vilket skapar en alldeles unik livsmiljö för fåglar, växter och vattenlevande djur. Det hörs mycket snack om regnskogar som jordens lungor – med all rätt – men faktum är att Vadehavet bedöms producera lika mycket syre som Amazonas, med hjälp av alger, plankton och fotosyntes.

Så – både ett Unesco världsarv och en dansk nationalpark! Förväntningarna är högt ställda.

Sälsafari

Jag bokar en sälsafari med företaget Mandøpigen, en tretimmarstur med hämtning vid Juvre på Rømø. Gruppen består av sammanlagt tolv personer från Danmark, Nederländerna, Tyskland och Sverige, och vi bordar turbåten och tuffar ut i Vadehavet i högvatten. Poul Erik Fredskild driver företaget tillsammans med sin fru, men med på denna tur är hans svärfar som bistår med att köra båten och brygga kaffe. Poul Erik drar dagens upplägg, han berättar om Vadehavets speciella miljö och också om sälarnas liv och leverne. Nittio procent av sälarna i området är knubbsäl, de resterande tio procenten gråsäl. Sälarna är dräktiga i drygt elva månader, och diar sina ungar (kutar) i drygt tre veckor – sedan får de hitta sin föda själva. En intressant, om än självklar ny insikt är att sälen inte dricker något vatten. Havsvattnet är för salt, så istället får de i sig vätska från fiskarna de äter.

MS Mandøpigen hämtar upp

På väg norrut i sundet passerar vi Rømøs norra udde, som är ett militärt skyddsområde. Hur kan det komma sig, mitt inne i en nationalpark? Jo, militären var där först, berättar Poul Erik. Danska flygvapnet övningsskjuter någon gång om året, och då meddelas han med kort varsel och båtturerna måste ställas in.

De första sälarna vi ser är ett mindre gäng som radat upp sig på en sandbank, båten saktar in när vi passerar men vi stannar inte till. Vi gör ett långt stopp vid en mycket större grupp; en bra bit över hundra knubbsälar som tagit siesta på en sanddyn. Skepparen håller båtens position parallellt med sanddynen, på behörigt avstånd för att inte störa dem men med hjälp av kikare ser vi riktigt bra. De flesta sälarna slappar utsträckta med sina trinda spolformade kroppar, men en unge gör sitt bästa för att få fart på gamlingarna genom att ”skutta runt” och göra förvånansvärt snabba utfall. Fascinerade! Den holländske mannen drar fram sitt maffiga kameraobjektiv, medan vi andra försöker föreviga synen med våra mobilkameror. Som tur är tar Poul Erik några bilder med kameraobjektiv som han sedan mejlar ut, och han godkänner generöst att jag får använda dem på min blogg.

Foto: Poul Erik Fredskild

När vi till slut vänder åter mot Juvre har tidvattnet sjunkit undan. En hel del fåglar syns utmed strandkanterna, bland annat strandskatan som kallas Mandøpige lokalt, och som figurerar i företagets namn och logga. Ytterligare en bit framåt blir det aktion på riktigt. Fyra havsörnar har samlats för att kalasa på ett sälkadaver medan några andra sälar ligger på stranden, till synes paralyserade av skräck. Poul Erik har tidigare under turen berättat om att havsörnar kan ta sälkutar, men enligt hans uppfattning bara sådana som är sjuka och försvagade. Grymt, men så är naturens ordning.

Havsörn – foto: Poul Erik Fredskild

Havsörn – foto Poul Erik Fredskild

När vi närmar oss Juvre höjs ostronbankarna ur vattnet, de som var under ytan när vi gav oss iväg. Vi får lära oss att det är säsongsuppehåll för ostron under maj, juni, juli och augusti, då det finns en risk för förhöjda halter av alggifter på grund av värmen. Under vår och höst däremot erbjuder Mandøpigen ostronturer, där man också spanar lite säl men där huvudfokuset ligger på att samla ostron och äta dem. När vi närmar oss stranden är vattnet riktigt grunt, och Poul Erik berättar om hur han och en vän modifierat båten som vi åker med. MS Mandøpigen har två rejäla hjul i fören och ett där bak, och dessa kan fällas ner för att köra i grunt vatten. En amfibiebåt!