GR20 - Dag 5 - Leva Som Eva

Tighjettu till Castel di Vergio

uppåt 850 m, nedåt 1113 m

Från Tighjettu går leden neråt i dalgången, och sedan följer en ganska lång skogspromenad på en ovanligt slät stig. Solen skiner och värmer, och när vi kommer till ett vattendrag bestämmer vi oss för att bada i det kristallklara vattnet. Varmt är det inte, men skönt och uppfriskande! Efter badet börjar stigningen uppåt, och på vägen passerar vi flera inbjudande bassänger förbundna med små vattenfall. Vi går våra 850 höjdmeter, vilket börjar kännas som vardagsmat, och når Bocca Foggiale på 1962 meter över havet innan leden går vidare över en platå.

Dag fyra och fem finns lite olika alternativ på hyttor, beroende på om man vill göra långa eller korta dagsetapper, och vi anländer till en av ”extrahyttorna”; Refuge de Ciottulu di I Mori vid lunchtid. Jag, som vanligtvis aldrig dricker läsk, beställer två som rinner ut i venerna som vore det Bamses dunderhonung. Till detta en sandwich, som visar sig vara en halv brödlev som den buttre hyttvärden fyller med tjocka ostskivor eller coppa; korsikansk skinka som han karvat till med kniv.

Med nya krafter vandrar vi vidare, överens om att detta varit en ovanligt fin dag. Det är långt, jättelångt, men till slut är vi framme. De sista 200 metrarna går på en asfalterad väg, vars underlag känns stumt och underligt, fram till anläggningen Castel di Vergio som omfattar ett hotell, en restaurang och en camping. Jag tittar längtande på restaurangmenyn, men mina sunkiga kläder som jag vandrat i under fem dagar avhåller mig från att gå in. Campingen är inhägnad med högt staket för att hålla de vilda grisarna ute, för de är inte vildare än att de vill leta mat bland tälten. Här finns också en förhållandevis välförsedd servicebutik, och än bättre; varma duschar. Jag köper en korsikansk getost och avnjuter en Varma koppen-soppa med bröd, ost och skinka. Vi har nu vandrat mer än hälften, och jag börjar tro på att jag ska ro detta projekt iland!