Oktober är över och november är på ingång: årets tristaste trädgårdsmånad. Men… nu ska jag inte gräma mig i förväg, utan istället berätta om oktober som ändå hade en del ljuspunkter!

Planer och projekt

Lusten att dra igång några nyanläggningar i trädgården har dalat så här sent på säsongen, men planerna för nästa säsong finns alltid i bakhuvudet. Trädgården har inget slutdatum och är aldrig färdig, utan ett ständigt pågående projekt! Ett förberedande arbete för nästa säsong är planteringen av lökväxter. Tre beställningar på nätet och ett inköp på Botaniska i Göteborg resulterade i två nya sorters tulpaner, fem sorters narcisser, två sorters hyacinter, en påse iris och åtta sorters pärlhyacinter!

I februari skrev jag om galantofilerna, samlare av snödroppar (galanthus). Jag halkade plötsligt in på ett annat spår: att samla pärlhyacinter! Med förbehåll för min bristande kunskap i latinska ordböjningar kan jag kanske kalla mig för muscarifil? Min samling innehåller i nuläget den vanliga blå: Muscari botryoides, en vit ‘White Magic’, en rosa ‘Pink Sunrise’, en ljusblå fripassagerare som kom med de rosa och en blå som jag fick i Albanien (kanske armeniacum).  Min ursprungliga plan att köpa den ljusblå ‘Peppermint’ slutade med att jag beställde hela sex olika Muscari och två Bellevalia (från samma familj: Hyacintväxter). Extra spännande är det att testa den gula Muscari macrocarpum ‘Golden fragrance’.

Muscari ‘Pink Sunrise’, bild från 2018

Inspiration

I oktober har jag varit på ett trädgårdsbesök i Hackepella en mil hemifrån, i föreningen Trädgårdsamatörernas regi. En mycket vacker och innehållsrik trädgård där innehavarna arbetat mycket med belysningen, och den visades därför på kvällen.

Jag har också varit på Trädgårdsamatörernas ombudsmöte som hölls i Skövde, med styrelsen och ombud från rikets tjugofyra kretsar. Årsmötesförhandlingar och verksamhetsplanering kan ju vara intressant, men det mest inspirerande var naturligtvis att prata med andra trädgårdsintresserade från Skåne till övre Norrland, långt mer kunniga än jag.

Kväll i trädgården i Hackepella

Fägring

Oktobers främsta tillgång är utan tvekan höstfärgerna. När somliga växter blir bruna och fula så excellerar andra i lysande färger, i min lilla trädgård främst de japanska lönnarna. Kanske ska jag komplettera med någon mer buske med höstfärg? Benved, kornell? De där växterna som förlänger säsongen under vår eller höst är otroligt viktiga. De allra flesta blommorna gav upp i oktober månad, om inte annat vid den första hårda frosten som i år kom den 17 oktober.

Hårig skugglilja – Tricyrtis hirta är en egendomlig senblommare

Dubbelblommande Tidlösa – Colchicum autumnale ‘Waterlily’.

Nyinköpt jätteprästkrage – Leucanthemum x superbum ‘Real Dream’ i kruka. Ska inte alls blomma nu, men den passade på innan vintern.

Grenaster – Aster lateriflorus ‘Horizontalis’ i morgondagg

Höstsilverax – Actaea simplex ‘Brunette’ hinner inte alltid blomma före frosten. Men när den gör det måste jag sticka dit näsan och känna den underbara doften.

Acer palmatum ‘Osakazuki’ går från grönt till vinrött till lysande rött.

Odling

Odlingen regredierar för tillfället. På våren vandrar växterna från huset ut till uterum och växthus, och vissa vidare ut i trädgården. På hösten går flyttlasset i omvänd riktning. In i växthus och uterum, och så småningom får de frostkänsliga komma in i huset eller frostfritt förråd. Senast möjligt, för torr inomhusluft och dåligt ljus gör ingen växt glad.

Det samma gäller grönsaksodlingarna; på våren ska allt ner i jorden, på hösten ska allt upp igen. Enda undantaget är vitlöken, som sattes på kolonilotten 24 oktober för skörd nästa sensommar. Ibland brukar rådjuren dra upp några klyftor ur jorden, men de gillar tydligen inte lukten. Jag får trycka ner vitlöken i jorden igen.

Efter frosten 17 oktober fick de sista dahliorna ‘Daisy Duke’ pryda i en skål några dagar. Då hade den blommat oavbrutet i tre månader.

De största plantorna i perennsådden får övervintra i en odlingsbänk.

Skörd

På kolonilotten har jag ett litet äppelträd som ger en tidig och ganska riklig skörd. Hemma har jag ett Aroma, satt 2019. I år har det satt frukt för första gången, nio fasta och syrliga äpplen med en underbar arom. Dessa ätes med andakt, fyra ligger fortfarande till sig i det svala förrådet.  Men tillgången på äpplen är god, då min son plockar i trädgården vid hans hyreslägenhet (med tillstånd). Häromveckan köpte jag en begagnad råsaftcentrifug för femtio kronor på kommunens överskottslager. Den såg sprillans ny ut, typiskt en sådan sak som man tröttnar på, som tar plats och är ganska omständlig att diska. Kanske ledsnar jag också, men just nu är jag mycket entusiastisk över möjligheten att pressa äpplen till den ljuvligaste osötade must. Som att dricka ett äpple. Morotsjuice och rödbetsjuice ska också testas.

Aroma-äpple

Att så om brukar jag vara dålig på. Men här hade jag fått lite frön i jorden, och kunde skörda krispiga sockerärtor och rädisor i oktober.

En famn kål. Slutskörd på lotten.

Savoykåldolmar med svampfärs.