Corte ligger i inlandet på Korsika, och är den enda stad på ön som varit officiell huvudstad, mellan 1755 och 1769. Under denna korta period var Korsika självständigt, mellan att de styrdes från Genua och från Frankrike. Landets ledare och frihetshjälte under denna tid hette Pasquale Paoli, och han står staty på torget i Corte. Nu är Corte en mysig men ganska liten stad, med mindre än 10 000 invånare, och med ett befäst citadell på stadens högsta punkt. Här finns också Korsikas universitet, grundat 1765 och återöppnat 1981, med Pasquale Paolis namn och en stark känsla för den korsikanska identiteten och det korsikanska språket.

Vid mitt besök 2011 bodde jag på Camping Le Restonica, med gångavstånd till centrum och en brusande fors som godnattmusik. Den bästa restaurangen jag åt på var I Fratelli, som hade sittplatser på olika etage och utsikt över citadellet. Charkuterier, ostar, viner… essensen av korsikansk matkultur!

Citadellet från I Fratelli

Vid Corte rinner två vattendrag samman; Tavignanu och Restonica, och i dalgångarna för dessa två finns fina vandringsleder.

Tavignanudalen

I Tavignanudalen finns olika varianter beroende på hur långt man vill gå. Jag gick drygt två timmar in i dalen till en hängbro, och sedan tillbaka samma väg. Vandringarna på Korsika räknas i tid och höjdmeter, och denna var alltså fyra-fem timmar tur och retur, och hade bara 350 meters höjdskillnad. En vacker och förhållandevis lindrig vandring, men som på de flesta korsikanska vandringsleder fick jag se mig för noga vart jag satte fötterna i den steniga terrängen.

Restonicadalen

Här tar man bilen på den smala, slingriga vägen in i dalgången, och parkerar vid utgångspunkten Bergeries de Grotelle, en slags korsikansk fäbod som även serverar enklare rätter. Från bergeriet går en vandringsled upp till Lac de Melo, två-tre timmar tur och retur. Samma sjö som jag fick se ovanifrån, på min GR20-vandring sex år senare!

Lac de Melo

Pasquale Paoli

Juni 2011